Predikan i Stockholm 1:a söndagen efter trettondagen

Predikan i Lutherska Bekännelsekyrkan i Stockholm av Peter Öman över Matt 14:22-33 på första söndagen efter trettondagen.

13 januari 2013


Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen.

22 Strax därefter befallde han lärjungarna att stiga i båten och fara i förväg över till andra sidan sjön, medan han själv sände i väg folket. 23 När han hade skickat i väg dem, gick han upp på berget för att få vara för sig själv och be.
När det blev kväll var han ensam där. 24 Båten var redan långt från land och hårt ansatt av vågorna, eftersom de hade motvind. 25 Mot slutet av natten kom Jesus till dem, gående på sjön. 26 När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och sade: “Det är ett spöke!” Och de skrek av rädsla. 27 Men genast sade Jesus till dem: “Var lugna! Det Är Jag. Var inte rädda.”
28 Petrus svarade: “Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet.” 29 Han sade: “Kom!” Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. 30 Men när han såg hur stark vinden var, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: “Herre, rädda mig!” 31 Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: “Så lite tro du har! Varför tvivlade du?” 32 De steg i båten och vinden lade sig. 33 Och de som var i båten tillbad honom och sade: “Du är verkligen Guds Son!”

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.