Predikan i S:t Jakobs evangelisk-lutherska församling i Piteå av Stefan Hedkvist över Joh 11:18-27 på Heliga Trefaldighets dag.

7 juni 2020

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen.

18 Betania låg nära Jerusalem, ungefär tre kilometer därifrån. 19 Många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras bror. 20 När Marta fick höra att Jesus hade kommit, gick hon ut och mötte honom. Men Maria stannade kvar hemma.
21 Marta sade till Jesus: ”Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött. 22 Men också nu vet jag att Gud kommer att ge dig vad du än ber honom om.” 23 Jesus sade: ”Din bror ska uppstå.” 24 Marta svarade: ”Jag vet att han ska uppstå, vid uppståndelsen på den yttersta dagen.” 25 Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, 26 och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö. Tror du detta?” 27 Hon svarade: ”Ja, Herre. Jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen.”

Herre, helga oss i sanningen, ditt ord är sanning. Amen.

Man kan hitta medicin för sjukdomar och vaccin mot virussmitta. Men någon medicin mot döden kommer ingen att kunna framställa. Dödens yttersta orsak är synden och synden klarar ingen människa att ta bort – ingen utom Jesus. Johannes döparen vittnade om honom och sa: Se Guds lamm som tar bort världens synder. Därför heter det om honom: ”han har gjort slut på döden och fört liv och odödlighet fram i ljuset genom evangelium. (2 Tim 1:10b)

Tron på uppståndelsen från döden är mycket gammal. Den uppstod samma dag som våra första föräldrar föll i synd och fick höra evangeliet om Frälsaren. Tron på uppståndelsen från döden har från första början varit identisk med tron på kvinnans säd som skulle trampa sönder ormens huvud. Det var ett löfte om Frälsaren, Jesus Kristus.

Om Adam och Eva åt av den förbjudna frukten skulle de ”döden dö” – så hade Gud sagt. De blev frestade till synd av djävulen, åt av frukten och dog en andlig död, som skulle följas av kroppslig död. De drog också synd och död över alla sina efterkommande. Den dom som Gud förkunnade över djävulen som i ormens skepnad lurat våra första föräldrar till synd var samtidigt ett löfte om en Frälsare: ”jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Denna ska trampa sönder ditt huvud, och du ska stinga den i hälen.” (1 Mos. 3:15) Genom tron på detta löfte fick de andligt liv. Den kroppsliga döden skulle sätta punkt för deras jordiska tillvaro men löftet gav dem hopp om uppståndelsen från de döda.

I det första löftet utlovas en person som skulle komma och trampa sönder djävulens huvud, dvs. ta ifrån honom hans makt och göra slut på allt ont han orsakat när han lurade våra första föräldrar att bli syndare. Det första löftet innebär att Frälsaren också ska ta bort syndens lön som är döden.

Ända från historiens början har budskapet om uppståndelsen från de döda förkunnats. Och uppståndelsen förkunnas genom hela Gamla Testamentets historia med allt klarare och tydligare ord. Jesus bevisar uppståndelsen från de döda med ett ord ur 1 Mos: …”när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst vad Gud har sagt till er: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud? Han är inte en Gud för döda utan för levande.” (Matt 22:31-32). Daniel skriver att det ska komma en dag när alla döda ska uppstå och gå ut ur gravarna, och det oavsett om de trott eller ej. I Daniel 12:2 heter det: många av dem som sover i mullen ska vakna upp, somliga till evigt liv, och somliga till vanära och evig skam”. De troende under gamla testamentets tid trodde att uppståndelsens dag skulle komma.

Marta, Lasarus syster, kände väl till GT:s undervisning. När Jesus sa till henne: ”din bror ska uppstå” svarade hon därför: ”Jag vet att han ska uppstå vid uppståndelsen på den yttersta dagen.” Då sa Jesus till henne: ”Jag är uppståndelsen och livet”. Jesus hänvisade Marta till sig själv. Uppståndelsen oskiljaktligt knuten till Jesus Kristus. Han är den Frälsare som blev utlovad samma dag som våra första föräldrar syndade och drog döden över sig själva och alla sina efterkommande. Jesus Kristus är den som blev sänd att göra slut på djävulens gärningar.

Det är synden som är den yttersta orsaken till döden. Jesus Kristus var utan synd – ändå dog han på korset. Varför? Orsaken till hans död var inte egna synder för det hade han inga. Det var för våra synders skull han blev pinad och dödad. Hans död var ett syndoffer. Han var Guds lamm som med sin död tog bort världens synder. Jesu uppståndelse på tredje dagen är Guds kvitto på att världens synder är gottgjorda, sonade och betalda av honom som själv var utan synd.

Är nu hela världens synd borttagen har döden ingen makt längre. Därför kan Paulus utbrista: Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus. (1 Kor 15:55-57)

Jesus sa till Marta: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör… Det innebär att också troende måste dö den kroppsliga döden. Men vi behöver inte vara rädda. Paulus ger oss denna försäkran: om Kristus bor i er, är visserligen kroppen död för syndens skull men Anden är liv för rättfärdighetens skull. Och om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er. (Rom 8:10-11)

Fast vi måste dö den kroppsliga döden så är detta inte längre en död i egentlig mening. Jesus har ju sagt: ”den som tror på mig ska leva om han än dör”…De troendes död kan inte kallas ”död” i egentlig mening eftersom själen i dödsögonblicket skiljs från kroppen för att fortsätta leva i himmelen hos Kristus. Skriften beskriver de troendes död som att ”flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren” som Paulus skriver i 2 Kor 5:8.

De troende som dör – deras själar är hemma hos Herren och deras kroppar vilar i gravarna i väntan på uppståndelsens dag. Därför undviker Skriften att kalla de troendes död en död utan väljer helst andra uttryck. Redan i 1 Moseboken sägs det om de troendes död att det är att bli ”samlad till sina fäder”.(1 Mos 25:8) Simon i templet talar om sin förestående död med orden ”Herre, nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid”…(Luk 2:29) Paulus säger om döden att det är att ”bryta upp och vara hos Kristus” (Fil 1:23) Ja, han skriver till och med att han skulle ha svårt att välja mellan liv och död. För Paulus var livet Kristus och döden en vinst. Därför visste han inte vad han skulle välja och han skriver: Jag dras åt båda hållen. Jag skulle vilja bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre. Men för er skull är det nödvändigt att jag får leva kvar. (Fil 1:23-24)

Döden kallas också i Skriften för en ”sömn” så som här i Johannes 11:e kapitel där Jesus säger om Lasarus som dött och blivit begraven: ”Vår vän Lasarus sover, men jag går för att väcka honom.” (Joh 11:11) De troendes död kallas också en ”vila” (1 Mos 47:30) Alla dessa uttryck lär oss att de troendes död inte är en död i egentlig mening utan tvärtom en ingång till livet och härligheten tillsammans med Kristus i himmelen. Vi som tror på Jesus behöver inte känna ångest inför döden, även om det på många sätt kan vara jobbigt att dö.

När vi lärt känna Jesus och hans mäktiga gärningar har den kroppsliga döden mist allt som förskräcker för vi vet att all smärta och även döden ska få ett slut. Paulus skriver: Det som sås förgängligt uppstår oförgängligt. Det som sås i vanära uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft. Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. (1 Kor 15:42b-44a) Och Jesus säger: detta är hans vilja som har sänt mig att jag inte ska förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan att jag ska låta dem uppstå på den yttersta dagen. (Joh 6:39) De löftena tar bort ångest och förskräckelse för döden. I alla fall behöver vi inte vara rädda. Jesus har visat att han har makt att hålla sina löften. Med sitt ord kallade han Lasarus ut ur graven.

Hoppet om uppståndelsen från de döda är helt och hållet knutet till Jesus Kristus. Det är han som tagit bort synden som är dödens orsak. ”Han har gjort slut på döden och fört liv och odödlighet fram i ljuset genom evangelium”. Vi kan också ta till oss Jesu löfte till Marta: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö”. Johannes har vittnat för oss om Jesus mäktiga gärningar för att vi ska tro på honom och genom tron ha liv i hans namn. Amen.

Låt oss be!
Vi tackar dig, Herre Jesus Kristus, för att vi i dig äger ett fast hopp om uppståndelse och liv. Sänd din helige Ande i våra hjärtan så att vi tror på Skriftens ord; att vi i dig äger evigt liv. Du har gjort slut på dödens makt och skänkt oss liv genom ditt evangelium. Dig tillhör all ära i evighet. Amen.