Predikan i Norrköping – Vår uppgift är att förkunna evangelium – 1:a efter påsk

Predikan av Stefan Hedkvist i Lutherska bekännelsekyrkan i Norrköping / Västerås över Joh 20:19-31 på 1:a söndagen efter påsk.

12:e april 2015


Vi ska lära oss två saker av dagens text.

  • Jesus ger oss sin frid. Han ger oss sin frid genom att försäkra oss om syndernas förlåtelse. Jesus vill att alla människor ska få denna frid och därför har han gett alla troende uppgift att förkunna förlåtelsen för andra.
  • Jesus bevisar sin kroppsliga uppståndelse. Jesus bevisar sin kroppsliga uppståndelse för att vi ska tro på honom och ha liv i hans namn. Det är ett kraftigt bevis för uppståndelsen Johannes vittnar om för att ta bort allt tvivel ur människors hjärtan.

På kvällen samma dag Jesus uppstod var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Vår uppståndne Frälsare kom till dem i ett viktigt ärende. Han gav dem först sin frid. Av sammanhanget förstår vi att denna frid kommer av syndernas förlåtelse och förvissningen om hans uppståndelse. Sedan gav han dem en viktig livsuppgift. De skulle förkunna syndernas förlåtelse för världens människor. På grund av Jesu verk finns det en full och färdig förlåtelse att förmedla till varje människa. Förlåtelsen ges i evangeliets löfte och är ämnad att tas emot i tro. Men lärjungarna fick också makt att binda i synd. Att binda i synd innebär att förklara för den som inte vill lämna sin synd att hans obotfärdighet kommer att leda till undergång. Bibeln lär att fast det finns förlåtelse för alla så ska den som inte tror bli fördömd.

Det var inte i egenskap av apostlar som de församlade lärjungarna fick makt att förlåta synder. Jesus sa först till dem: “Tag emot den helige Ande.” Sedan gav han dem makt att förlåta synder. Uppgiften att förlåta synder hänger ihop med den helige Andes gåva. Alla som tagit emot den helige Ande har fått samma makt att förlåta synd. Och vilka rör det sig om? Ja, det är alla som tror på Kristus. Alla som tror på Kristus har fått den helige Andes gåva. Det heter ju i Rom 8:9: Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. Skriften lär att den helige Andes gåva ges till alla som blir döpta. Alla döpta som tror på Kristus har tagit emot den helige Ande. Jesus har alltså gett uppgiften att förlåta synder till hela sin kyrka. Jesu ord innebär att vi alla har fått en hög och viktig uppgift i våra liv.

Tomhet och meningslöshet är vanliga känslor människor i vår tid.
Jesus däremot ger oss sann glädje, frid, och ett meningsfullt liv.

  • Han skänker oss glädje i förvissningen att han besegrat döden och uppstått för att också vi ska uppstå med honom.
  • Han ger oss sin frid genom att försäkra oss om syndernas förlåtelse.
  • Han skänker oss den helige Ande som gåva och ger vårt liv mening genom att ta oss i sin tjänst och sända oss som Fadern sänt honom. Vi har blivit sändebud åt Konungarnas Konung.

Vår främsta uppgift som vår uppståndne Frälsares sändebud är att förlåta människors deras synder. Hur sker det? Detta är inget annat än att på olika sätt förkunna för dem evangeliet om Jesus Kristus. Evangeliet är ett budskap om nåd och förlåtelse för Kristi skull.

Avlösningsorden som pastorn uttalar efter syndabekännelsen är en speciell form av evangelieförkunnelse. Ibland kan man höra att Jesu ord i dagens predikotext användas som beläggställe för läran att prästerna har fått makt att förlåta synder och ska göra detta i den enskilda avlösningen. Men det är en alldeles för begränsad användning av detta bibelställe. All evangelieförkunnelse meddelar syndernas förlåtelse. Avlösningen som prästen ger skänker inte någon annan eller bättre förlåtelse än den förlåtelse som meddelas i predikan eller när vi hör eller läser evangeliernas berättelser om Jesus. Avlösningen ger samma förlåtelse men på ett speciellt trösterikt sätt. Samma sak sker också i dopet och nattvarden. Gud har instiftat många sätt för att ge oss samma gåva. Inte heller är det så att detta bibelställe bara är gäller apostlarna och prästerna i deras efterföljd. Vi har ju hört att alla som tagit emot den helige Ande också fått makt att förlåta synder och uppdraget att göra det. När en kristen vittnar om Jesus meddelas samma förlåtelse som pastorn meddelar i avlösningsordet. Evangeliet om Jesus meddelar syndernas förlåtelse oavsett i vilken form det blir förkunnat.

När Jesus ger oss som tror makt att förlåta synder innebär det inte att vi fått en speciell kraft att producera en förlåtelse som inte finns där förut. Det kan ingen människa göra, varken präst eller lekman. Ingen av oss kan vinna förlåtelse för någon annan som står med skuld inför Gud. Det är inte heller så att vi fått i uppdrag att uttala verkningslösa ord som bara berättar om en förlåtelse. Det är lätt att säga till en syndare: dina synder är förlåtna. Men det avgörande är om de verkligen också är förlåtna inför Gud i himlen. Finns det någon garanti för att synderna verkligen är förlåtna inför Gud när kristna meddelar syndernas förlåtelse? Ja, Jesus är den garantin. Det är på grund av hans blod vi är renade från all synd. Det är endast på grund av hans offer som det finns en förlåtelse att ge till någon annan.

Hur gjorde apostlarna när de utförde sitt uppdrag att förlåta synder? Ja, de hänvisade förtvivlade människor till Jesus. Paulus och Silas förkunnade för fångvaktaren i Filippi: Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och hela ditt hus. Genom dessa ord fick denne förtvivlade syndare förlåtelse för alla sina synder. Evangeliet om Jesus är en verklig syndaförlåtelse. Aposteln Johannes utförde den uppgift när han i sitt 1:a brev skrev: “… Jesu, [Guds] sons blod, renar oss från all synd.” Han skrev också: Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte ska synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern: Jesus Kristus, den rättfärdige . Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.
(1 Joh 2:1,2) På detta sätt utförde aposteln sitt uppdrag att förlåta synder. Apostlarna var förvissade om att Jesus var världens Frälsare och vittnade om honom.

Vi ska göra som apostlarna gjorde. Vi kan vara vissa om att våra synder är förlåtna för Kristi skull eftersom han försoningen för hela världens synder. Det är där det hela börjar för oss personligen. Då utrustas vi att också förvissa våra medmänniskor om att deras synder är förlåtna. Grunden för vår och deras förlåtelse är densamma. Jesus är försoningen för våra synder, ja, inte bara för våra utan hela världens. För Kristi skull har Gud förlåtit alla världens människor deras synder. Detta är något som redan skett, det är fullbordat. De flesta människor är inte medvetna om att Gud förlåtit deras synder för Kristi skull. Det är vår uppgift att förkunna för dem den förlåtelse Kristus vunnit åt alla med sitt offer på korset. Den som tror evangeliet har den förlåtelse som förkunnas.

Där evangeliet om Jesus förkunnas uppväcker det tro hos dem som Gud utvalt till frälsning. Men många gör istället sina hjärtan hårda när de hör att de är syndare som behöver syndernas förlåtelse för Kristi skull. De tål inte att höra att det endast finns en som är rättfärdig, Jesus Kristus. De vill inte höra att alla andra är syndare som är i behov av syndernas förlåtelse för hans skull. De vill räknas som goda även om de lever i synd och inte vill lämna synden eller omvända sig. För att om möjligt rädda dem gav Jesus lärjungarna också uppgiften att binda i synd. Denna uppgift har vi också fått.

Till vårt uppdrag hör att förklara för dem som inte vill omvända sig vilka konsekvenser det får. För varje gång en människa handlar mot sitt samvete blir hjärtat hårdare. För varje gång hon vänder sig bort från Jesus sker samma sak tills inget annat återstår än en fruktansvärd väntan på domen. Vi ska säga till dem att de är bundna i sina synder och förblir under Guds vrede så länge de inte omvänder sig. Att fortsätta leva i otro utan att ångra sig leder till evigt fördärv. Detta är inte ett tomt hot, lika lite som evangeliet är tomma ord. Gud ska helt visst fördöma dem som inte vill omvända sig och tro på Jesus. Syftet med detta hot är att de ska inse sin synd och omvända sig. Men så snart någon ångrar sig ska vi förkunna syndernas förlåtelse för Kristi skull. Så gjorde Natan när han kom till David efter hans syndafall. Först avslöjade Natan Davids synd så att han inte kom undan utan måste bekänna: Jag har syndat mot Herren. När David kommit så långt att han insett att han var en förlorad syndare förkunnade Natan genast syndernas förlåtelse för honom: Så har också Herren förlåtit dig din synd. Det är bara den som insett sin synd som har behov av syndernas förlåtelse för Kristi skull.

Denna uppgift:

  • att varna dem som står emot den helige Ande
  • och att förkunna syndernas förlåtelse för dem som ångrar sig,

medför lidande för Kristi skull. Genom historien har alla som utfört Kristi uppdrag fått lida för sin tro. Det är ändå en hög och meningsfull uppgift. Det är Jesus, som uppstått från de döda och evigt lever, som sänt oss liksom han själv blivit sänd av Fadern. Vi kan utföra vår uppgift glada i hoppet om att vi en dag ska få se himmelen öppen och Människosonen komma med himmelens skyar. I våra hjärtan har Jesus ersatt världens tomhet med sin frid och gett oss en hög och viktig livsuppgift medan vi väntar hans återkomst.

Vi ska nu höra mer om hoppet att få se vår uppståndne Frälsare. Berättelsen om Tomas ger stor glädje. Vi är tacksamma för att Johannes skrivit ned denna händelse som beskriver hur Tomas förs från tvivel till tro. Händelsen visar hur Jesus bevisat sin uppståndelse på så sätt att även den som tvivlade fick visshet.

Tomas trodde inte vad tio par ögon sett. När de andra lärjungarna berättade: “Vi har sett Herren” trodde han inte på det – ändå kände han dem väl och visste att de var pålitliga män. Enligt Skriften borde två vittnen borde ha räckt för att övertyga honom men inte ens tio vittnen övertygade honom. I sin otro tog han sig dessutom rätten att föreskriva Gud villkoren för att han skulle tro. Han sa: “Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro.” (Johannes 20:25) Jag vill bestämt avråda från att på detta sätt utmana Gud. Det är inte alls säkert att Gud ger ett lika nådigt svar om någon frestar Gud. Men nu är vi glada för att Tomas otro ledde till ett så kraftigt bevis för Kristi uppståndelse att det tar bort de svåraste tvivel.

En dryg vecka efter att den Uppståndne visat sig för lärjungarna och gett dem uppgiften att förlåta synder kom han tillbaka när lärjungarna återigen var samlade bakom stängda dörrar. Tomas var då tillsammans med dem. Åter igen gav Jesus dem sin frid, och till Tomas sade han: ”Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!” Med orätt hade Tomas ställt villkor för att kunna tro. Jesus visade honom nåd genom att ändå tillmötesgå hans krav. I sin nåd förvandlade Jesus hans tvivel till en fast tro. Jesus gav honom ett så säkert bevis på sin uppståndelse att det inte lämnade något utrymme för tvivel och otro. Och Tomas svarade honom: “Min Herre och min Gud.

Jesus ger inte någon människa idag möjlighet att förvissa sig om hans uppståndelse på samma sätt. Men denna händelse har blivit berättad för oss för att vi ska lära oss av Tomas erfarenhet. Kristus är verkligen uppstånden och han bevisade det så säkert att även den som sa “jag kan inte tro” blev övertygad. Johannes, det trovärdiga ögonvittnet, valde att skriva ner denna händelse för att också vi ska tro. Han skriver: Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron ska ha liv i hans namn.

Vi tror på Jesus, inte för att vi ser med ögonen eller känner med våra händer, utan på grund av Skriftens övertygande ord. Jesus vill ha det så. I sin översteprästerliga förbön bad han för alla dem som genom apostlarnas ord skulle komma till tro på honom. Och idag hör vi honom prisa alla dem saliga som tror apostlarnas ord fastän de inte ser. Jesus sa till Tomas som inte trott sina med-apostlars ord: ”Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser.

Det bevis för Kristi kroppsliga uppståndelse som berättas för oss idag fyller oss med glädje. Vi vet att vår Frälsare uppstått ur graven och lever och är med oss när vi tjänar honom. Därför kan vi vara helt frimodiga, även om vi blir motsagda. Amen.

Låt oss be!
Herre Jesus Kristus, vi tackar dig för Tomas, som visar att tvivlen måste vika inför bevisen på din kroppsliga uppståndelse, och Johannes, som vittnar om detta för att också vi ska tro. Vi tackar dig för Andens gåva och den höga uppgift du gett oss. Du har försäkrat oss om syndernas förlåtelse och gett oss frid, glädje och hopp. Hjälp oss förkunna för människor vi möter samma förlåtelse som du har tröstat oss med. Amen.

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.