Predikan i S:t Jakobs evangelisk-lutherska församling i Piteå av Stefan Hedkvist över Joh 7:40-52 på sexagesima.
20 februari 2022
Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen.
40 Några i folkmassan som hörde hans ord sade: ”Han måste vara Profeten.” 41 Andra sade: ”Han är Messias”, men andra sade: ”Messias kommer väl inte från Galileen? 42 Säger inte Skriften att Messias kommer från Davids ätt och från Betlehem, byn där David bodde?” 43 Så blev det splittring bland folket för hans skull. 44 Några ville gripa honom, men ingen bar hand på honom.
45 Tempelvakterna kom tillbaka till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: ”Varför har ni inte fört hit honom?” 46 De svarade: ”Aldrig har någon människa talat som han.” 47 Då sade fariseerna till dem: ”Har ni också blivit förledda? 48 Finns det någon bland rådsherrarna eller fariseerna som tror på honom? 49 Men den här folkhopen som inte kan lagen, den är förbannad.”
50 Nikodemus, han som tidigare hade kommit till Jesus och som var en av dem, sade: 51 ”Vår lag dömer väl inte någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?” 52 De svarade: ”Är du också från Galileen? Sök i Skriften, så ser du att ingen profet kommer från Galileen.”
Herre, helga oss i sanningen, ditt ord är sanning. Amen
Idag hör vi att det för Jesu skull uppstod delade meningar bland folket, mellan fariséerna och deras tjänare, och även inom Stora rådet. Orsakerna till denna söndring finner vi dels hos Jesus och evangeliet, dels hos människorna.
Jesus söndrar människor genom evangeliets budskap. Jesus säger i Matt 10: Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor, och en man får sina egna till fiender. En del tar emot evangeliet, andra avvisar det. Evangeliet verkar tro hos en del men förhärdelse hos dem som avvisar och står emot Guds ord. Evangeliet gör en del till Guds barn och för dem in i Guds rike. Andra nås av samma inbjudan men avvisar den och blir kvar utanför Guds rike. Ingen kan förbli neutral i förhållande till Jesus och evangeliet. Jesus säger ju i Matt 12: ”Den som inte är med mig, han är emot mig, och den som inte församlar med mig, han förskingrar.” Det kan vi se exempel på i dagens predikotext. När folket hörde Jesu predikan och såg hans gärningar fick han en del med sig, andra mot sig.
Överallt där evangeliet blir förkunnat uppstår delade meningar. Liksom Jesus fick en del emot sig så kommer alla som vittnar om Jesus vinna någon men få andra emot sig. Därför skriver Johannes: ”Förundra er inte, bröder, om världen hatar er”. Denna fiendskap som uppstår där evangeliet förkunnas är inget att bli förvånad över, den är snarare att vänta lika säkert som en naturlag.
Varför blir det så? Ja det heter: köttets sinne är fiendskap mot Gud. Bibelstället talar om människan sådan hon är i sig själv, av naturen. Därför kan ingen av egna krafter komma till Jesus eller tro hans evangelium. Snarare tål man inte evangeliet, och inte heller de som förkunnar det. Den naturliga människans bortvändhet och fiendskap mot Gud är en av orsakerna till motstånd och delade meningar om Jesus.
Delade meningar beror även på okunnighet. Vi hör att de som förkastade Jesus gjorde det på grund av felaktiga argument. Så gjorde också fariséerna i det Stora rådet. Folket avvisade Jesus trots hans uppenbara gudomliga gärningar med hänvisning till att man trodde sig veta att Jesus var från Galiléen och man visste att Messias skulle födas i Betlehem. I sin otro sökte man argument mot honom och grep första bästa utan att undersöka saken. De hade bara behövt fråga honom var han var född. På samma sätt gjorde fariséerna i Stora rådet. De var lärda människor men handlade ändå på samma sätt som folket. De drog förhastade slutsatser och ville inte undersöka saken. Fariséerna hade kompetens att forska i Skrifterna och de kunde fråga Jesus för att ta reda på hur det förhöll sig. Men de ville inte. När Nikodemus sa: ”Inte dömer väl vår lag någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?” svarade de: ”Är kanske du också från Galileen? Om du undersöker Skriften ska du se att ingen profet kommer från Galileen.” De ville ville med andra ord inte höra honom eller undersöka saken. Och deras argument är förvånande. Påståendet att ingen profet kommer från Galileen stämmer inte. Profeten Jona var därifrån. Han föddes troligtvis bara några få kilometer norr om Nasaret. I Skriften finns profetian om Sebulons och Naftalis land, alltså Galileen, där det heter: ”det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus…” Profetian i Jes 9 talar om Messias som ska födas av en jungfru och uppenbaras för folket i Galileen. Fariséernas argument mot Jesus stämmer inte. Men så är det med otron. För att tro kräver man bevis och frågar efter tecken från himmelen, men för att bli kvar i otro duger vilka felaktiga och okunniga argument som helst. Så är det för många människor än idag. Man tycker sig vara upplyst, men ljuset man har är mörker.
Söndring mellan människor kan inte undvikas utan följer evangeliet. Det ligger i sakens natur för somliga blir Guds barn och andra gör motstånd. Vi kan inte förhindra söndrig på grund av evangeliet. Vi kan ju inte ändra på människors fientliga sinne utom just genom att förkunna evangeliet. Men där evangeliet blir förkunnat möter det också motstånd. En del kyrkor har ändrat sitt budskap för att inte skaffa sig fiender. När kyrkan i stället för evangeliet börjar förkunna broderskap mellan folken, solidaritet, kärlek och omtanke, social rättvisa, ekonomisk rättvisa, miljöhänsyn så undviker man mycket av den förargelse och söndring som Jesus och hans evangelium orsakar. Men det är inte vår uppgift att försöka komma undan konsekvenserna som följer på en klar bekännelse. Vår uppgift är att troget bekänna Skriftens lära och bära konsekvenserna av det. Jesus säger: ”tro inte att jag har kommit med frid till jorden. Jag har inte kommit med frid utan med svärd. och strax därefter: Den som inte tar sitt kors på sig och följer mig, han är mig inte värdig. Den som finner sitt liv, han ska mista det. Men den som mister sitt liv för min skull, han ska finna det.” Vår sak är att hålla oss till Kristus, följa honom och sedan tåligt lida konsekvenserna – även om det innebär att vi till och med mister livet, så som vi hör skedde med apostlarna och många bekännare i urkyrkan.
Att bekänna Kristus och tåligt lida konsekvenserna av bekännelsen är att ta sitt kors på sig och följa Jesus. Korset är inte de lidanden vi drar på oss genom att vi förargar människor på annat sätt eller att vi får lida för att vi uppför oss illa. Petrus skriver ju: Herren Kristus ska ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger. Men låt det ske ödmjukt, med respekt och ett rent samvete, så att de som talar illa om er goda livsföring i Kristus får skämmas för sitt förtal. Ty det är bättre att lida för goda gärningar, om det skulle vara Guds vilja, än att lida för onda gärningar. (1 Petr 3:15-17). Vi ska behandla människor med respekt. Ska människor vända sig mot oss ska det ske för evangeliets skull och inget annat.
När vi bekänner Kristus får vi räkna med att bli motsagda. Det är inget vi kan förhindra utan det är det kors vi får bära för Kristi skull. Söndring mellan troende eller i församlingen är en helt annan sak. Sådana motsättningar ska förhindras och lösas när de uppstår. Söndringar mellan troende beror ju inte på evangeliet utan på andra saker som borde stå under ömsesidigt överseende och fördragsamhet. Paulus skriver: I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att alla vara eniga i det ni säger och inte låta stridigheter förekomma bland er, utan vara fullkomligt enade i samma uppfattning och samma mening. (1 Kor 1:10).
Att ta ställning för eller emot Jesus är att ta ställning till en person. Alltför många ställningstaganden som människor gör grundar sig på förutfattade meningar, förhastade slutsatser eller på okunnighet. Därför är det en god ordning som Nikodemus framhåller; undersök saken först, fäll sedan domen: ”Inte dömer väl vår lag någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?” Den regeln följde Nikodemus. Vi hör om honom i Johannes tredje kapitel, hur han kom till Jesus om natten för att fråga honom och bilda sig en egen uppfattning. Av vår text förstår vi att han sympatiserade med Jesus även om han inte öppet bekände honom. Han försvarade honom med en regel som ligger till grund för all rättssäkerhet. Men efter Jesu död framträdde Nikodemus som en lärjunge som bekände Kristus och var beredd att lida för honom. Hur hade han kommit fram till den bekännelsen? Ja, han hade undersökt saken och blivit övertygad av sanningen. Han hade själv hört Jesus, han hade prövat Jesu gärningar och han hade jämfört det han sett och hört med Skriften. Efter att ha prövat Jesu ord och gärningar utifrån Skriften hade han blivit övertygad om att Jesus är Messias.
På samma sätt ska vi göra för att komma fram till en frimodig bekännelse. Vi ska pröva saken noggrant. Vi ska fråga, undersöka och pröva. Nu vandrar inte längre Jesus på jorden så att vi kan komma till honom som Nikodemus gjorde. Vad gör vi då? Ja, då får vi pröva ögonvittnens redogörelser och berättelser. Apostlarnas skrifter är ögonvittnens berättelser som vi ska pröva mot gamla testamentets skrifter. Då kommer vi att förstå att Jesus är uppfyllelsen av de forntida profetiorna om världens Frälsare. Den som så forskar i Skrifterna för att lära känna Jesus, vem han är och vad han gjort, kommer också att bli övertygad av sanningen och komma fram till tron. Johannes skriver: ”Ännu många andra tecken gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn, fast de inte är skildrade i denna bok. Men dessa har skildrats för att ni ska tro att Jesus är Kristus, Guds Son, och för att ni genom tron ska äga liv i hans namn.” Apostlarnas ögonvittnesskildring har kraft att ge oss den frälsande tron. Amen.
Låt oss be!
Herre Jesus Kristus, vi tackar dig för att du gjort oss till ditt folk genom ditt evangelium. Gör oss frimodiga att räcka ditt frälsande evangelium vidare till andra utan att vara rädda för människor. Amen.