Jesus öppnar våra ögon – Predikan i Vännäs 2:a söndagen i påsktiden

Predikan i Lutherska Immanuelförsamlingen i Vännäs av Bjarte Edvardsen över Luk 24:13-35 på andra söndagen i påsktiden.

16 april 2023


Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

13 Samma dag var två av dem på väg till en by som heter Emmaus och ligger drygt en mil från Jerusalem. 14 De gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. 15 Medan de samtalade och diskuterade närmade sig Jesus själv och vandrade med dem. 16 Men deras ögon var slutna så att de inte kände igen honom. 17 Han frågade dem: ”Vad är det ni går och samtalar med varandra om?”
Då stannade de och såg bedrövade ut. 18 Och den ene som hette Kleopas sade till honom: ”Är du den ende som har besökt Jerusalem och inte vet vad som hänt de här dagarna?” 19 Han frågade dem: ”Vad då?” De svarade: ”Detta med Jesus från Nasaret. Han var en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket. 20 Våra överstepräster och rådsherrar utlämnade honom till en dödsdom och korsfäste honom. 21 Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel.
Förutom allt detta är det nu den tredje dagen sedan det hände, 22 och dessutom har några kvinnor bland oss gjort oss uppskakade. De gick till graven tidigt på morgonen 23 men fann inte hans kropp. De kom och berättade att de hade sett en syn med änglar som sade att han lever. 24 Då gick några av de våra till graven, och de fann att det var som kvinnorna hade sagt. Men honom själv såg de inte.”
25 Då sade han till dem: ”Så tröga ni är i tanke och hjärta till att tro på allt som profeterna har sagt! 26 Måste inte Messias lida det här för att sedan gå in i sin härlighet?” 27 Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad det stod om honom i alla Skrifterna.
28 De närmade sig byn dit de var på väg, och han verkade vilja gå vidare. 29 Men de bad honom ivrigt: ”Stanna kvar hos oss! Det är snart kväll och dagen går mot sitt slut.” Då gick han in och stannade hos dem. 30 Och när han låg till bords med dem tog han brödet, tackade Gud, bröt det och gav åt dem. 31 Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn.
32 De sade till varandra: ”Brann inte våra hjärtan i oss när han talade med oss på vägen, när han öppnade Skrifterna för oss?” 33 De bröt upp i samma stund och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna samlade. 34 Dessa sade: ”Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon!” 35 Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han hade låtit dem känna igen honom vid brödsbrytelsen.