Predikan i S:t Jakobs evangelisk-lutherska församling i Piteå av Stefan Hedkvist över Luk 19:37-40 på tacksägelsedagen.

8 oktober 2023

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

37 När han närmade sig sluttningen av Olivberget, började hela skaran av lärjungar i sin glädje prisa Gud med hög röst för alla kraftgärningar de hade fått se: 38 ”Välsignad är han som kommer, kungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!” 39 Några fariseer i folkmassan sade då till honom: ”Mästare, säg åt dina lärjungar!” 40 Han svarade: ”Jag säger er: Om de tiger, kommer stenarna att ropa.”

Låt oss be!
Himmelske Fader, du är alla goda gåvors givare. Du har gett oss livet och uppehåller det. Din största gåva är din Son som du sänt till vår frälsning. Vi vill tacka dig för alla dina goda gåvor. Hjälp oss behålla vår tacksamhet. Amen.

Idag på tacksägelsedagen ska vi tänka på trosartiklarna, på allt gott Gud gjort och ger. Första artikeln handlar om skapelsen och livet, andra artikeln handlar om Sonen och frälsningen, tredje artikeln om den helige Ande, tron, helgelsen och uppståndelsen. Gud är alla goda gåvors givare. Vi förstår lärjungarna i vårt evangelium som i sin glädje prisade Gud för alla kraftgärningar de fått se.

Att söka sin egen ära är inte ärofullt, heter det i Ordspråksboken. Det gäller oss. Syftet med vårt liv är inte att få egen ära och beröm. All ära tillhör Gud. Herren säger genom sin profet Jesaja: Jag är Herren, det är mitt namn. Jag ger inte min ära åt någon annan… Herren är värdig lov, pris och ära. Och Jesus säger: Fadern dömer ingen, utan han har överlämnat hela domen till Sonen för att alla ska ära Sonen så som de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern som har sänt honom. I dagens text ser vi hut lärjungarna i sin glädje prisade Gud och välsignade Jesus. Det är rätt och riktigt. Lovprisningen till Gud ska inte och kan inte tystas. Jesus sa att om lärjungarna tiger kommer stenarna att ropa.

Scenen är att Jesus rider in i Jerusalem och skaran av lärjungar prisade honom som Messias, Konungen. De som hört Jesu förutsägelser visste att hans stora lidande, död och uppståndelse var nära förestående. Denna gång hade han gått upp till Jerusalem för att fullborda Guds frälsningsplan för alla människor. Men de flesta insåg nog inte hur rätt och riktigt de var när de med hög röst ropade: Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!

De styrande blev nervösa när de såg och hörde vad som skedde. Höll de på att tappa kontrollen över folket? När de inte kunde kontrollera pilgrimmerna vände de sig till Jesus och krävde att han skulle tysta lovsången: Mästare, säg åt dina lärjungar att tiga. Men Jesus svarade: ”Jag säger er att om de tiger, kommer stenarna att ropa.” Samma sak upprepade sig strax efteråt då han kom in på tempelplatsen och barnen ropade Hosianna, David son. Då svarade han dem: har ni aldrig läst: Av barns och spädbarns mun har du berett en lovsång?

Därmed kommer vi in på vad vi ska lära oss idag. Genom allt gott Gud gör och ger har han berett sig en lovsång, en frukt från läppar som prisar hans namn. De styrande som begärde att lovsången skulle tystas förstod inte hur orimlig deras begäran var fast de hade Mose och profeternas skrifter. De flesta i vårt samhälle förstår det ännu mindre. Bibeln lär oss att det yttersta syftet med Guds goda skapelse, livet han gett oss, och frälsningen som Jesus fullbordade, – det är att den ende sanne, treenige Guden ska bli ärad nu och i evighet. Sonens människoblivande, Jesu frälsningsverk och upphöjelse, Andens verk genom nådens medel, Kristi andra ankomst vid världens slut och de dödas uppståndelse – allt har skett för att i Jesu namn alla knän ska böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren. Så läser vi i Filipperbrevets 2:a kapitel – och i Hebreerbrevets 13:e kapitel: Låt oss därför ständigt genom honom frambära lovets offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn.

Denna lovsång är en evig lovsång. I Uppenbarelseboken skildras kyrkans historia fram till den yttersta dagen upprepade gånger. Uppenbarelseboken skildrar kyrkans kamp ur olika synvinklar. Varje skildring kulminerar med beskrivningen av den yttersta dagen, domen och frälsningen i himmelen. I varje sådan skildring återkommer den eviga lovsången. Ett exempel är vad vi kan läsa i Uppenbarelseboken kap 5: Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet, ja, allt som finns i dem hörde jag säga:
”Honom som sitter på tronen,
honom och Lammet,
tillhör tacksägelsen och priset,
äran och makten
i evigheternas evigheter.” (Uppenbarelseboken 5:13)

Det perspektivet ska vi ha på våra liv så att vi kan skilja på det yttersta syftet med våra liv och alla små delmål vi har under livets gång. Det dagliga kräver sitt – beroende på var vi är i livet har vi olika ansvar som tar tid och krafter. Vi gör upp planer och har önskningar vi vill förverkliga. Oro, bekymmer och smärta kan trötta ut oss. Men oavsett det går oss väl eller går oss emot så ska vi komma ihåg det yttersta syftet med våra liv. Det är att vi som älskade Guds barn ska ära Gud för hans överflödande godhet mot oss.

Svåra händelser kan dämpa lovsången. Men Paulus påminner oss om att livets prövningar är tillfälliga och väger lätt i jämförelse med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår. Lyfter vi blicken från våra bekymmer är det lätt att hitta föremål för tacksägelse. Trosartiklarna påminner oss.

Första trosartikeln lär oss om Guds goda skapelse. Guds goda gåvor för detta livet är en källa till tacksägelse oavsett om vi är friska eller sjuka, om vi är glada eller ledsna. Allt vad jorden ger för våra liv är goda gåvor från Gud. För allt detta bör vi tacka och lova honom.

På samma sätt är Guds frälsningsgärningar källa till tacksägelse och lovsång för oss. Oavsett om vi är välsignade eller prövade här i livet har vi anledning att tacka Gud för hans frälsning. Gud förkunnar i evangeliet allt han gjort för vår frälsning. Han visar oss till sin Son som blev människa för vår skull. Jesus Kristus är försoningen för våra synder – och inte bara för våra utan för hela världens. Så säger evangeliet och det ger frälsningsvisshet. Dessutom lovar Jesus att vara med oss och leda oss så att vi säkert får del av det himmelska arv som Han vunnit. Kristus går med oss som vår gode Herde. Han för oss säkert fram så att vi inte har något annat att vänta än godhet och nåd alla våra livsdagar, och när livet är slut ska vi bo i Herrens hus för evigt, som den 23:e psalmen lär oss. För allt detta bör vi tacka och lova honom.

Vi tackar för Andens verk som tredje trosartikeln lär oss om, – hur han kallat oss genom evangeliet, i sin kyrka förlåter oss våra synder, helt visst ska uppväcka oss och ge oss och alla som tror ett evigt liv.

Vi ser av dagens text att det låg i fiendernas intresse att tysta de troendes lovsång . Men vi hör också hur Jesus avvisade dem – om de tiger ska stenarna ropa. Vi ska låta Jesu svar ge oss frimodighet när vi frestas att tystna och dölja att vi är kristna. Bibeln försäkrar oss om att ingen som flyr till Kristus ska komma på skam. Det är Guds rikes fiender som till sist måste stå där med skam. För oavsett om man vill det eller ej så kommer den dag då i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära. Amen.

Låt oss be!
Herre Jesus Kristus, dig tillhör all ära. Lär oss idag att det yttersta syftet med våra liv är att prisa dig för din frälsning. Gör oss frimodiga så att lovsången inte tystnar. Amen.