”Ingen har någonsin hatat sin egen kropp, utan man ger den näring och sköter om den” (Ef 5:29).
”Älska dig själv!” Detta är ett populärt budskap i vår tid. Googla ”love yourself” och du kan börja bläddra genom nästan 2 miljarder sökresultat. Eftersom vi uppmanas att inte älska världen och ”inte heller det som är i världen” (1 Joh 2:15) ska vi tänka kritiskt till sådana budskap som kommer från världen. Så hur ska vi fundera kring det ut ifrån Bibelns perspektiv: Får vi älska oss själva?
När Gud befaller oss att älska vår medmänniska så drar han en jämförelse med den kärlek vi har till oss själva: ”Älska din nästa som dig själv” (3 Mos 19:18). En sådan kärlek som vi har till oss själva vill Gud att vi även ska ha till vår medmänniska. Gud förutsätter helt enkelt att vi älskar oss själva, det brukar vi inte ha så svårt för att göra. Vårt problem är att vi har betydligt svårare att älska vår medmänniska. I själviskhet sätter vi oftast kärleken till oss själva i första hand, och kärleken till medmänniskan i andra hand. Därför är vi inte värda att bli älskade av Gud, men ändå var det precis det Gud gjorde då han sände Jesus för att uppfylla lagens krav om perfekt kärlek i vårt ställe och i kärlek offra sig själv för oss på korset. ”Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken” (1 Joh 3:16). ”Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom” (1 Joh 4:9).
Men frågan kvarstår: Får man älska sig själv? Ifall det skulle vara fel att älska sig själv så skulle väl det i så fall innebära att Gud ville att vi skulle göra precis tvärtom: Att hata oss själva. Paulus däremot skriver: ”Ingen har någonsin hatat sin egen kropp, utan man ger den näring och sköter om den”. Paulus konstaterar att det vanliga är att en människa älskar sin egen kropp genom att ge den näring och sköta om den. Det hör till sunt förnuft. Och det är ju faktiskt också nödvändigt för att vi ska orka älska vår medmänniska, som Gud vill att vi ska göra. Även Jesus behövde se till att få mat, vila och sömn medan han levde här på jorden i en tjänares gestalt. Gud vill inte att vi ska vara självdestruktiva och hata oss själva, vare sig fysiskt eller psykiskt. Ifall vi hatade oss själva, hur skulle vi i så fall kunna leva ett liv i helgelse till Guds ära?
Å andra sidan finns det en stor risk med att kärleken till sig själv går för långt. Ifall världen med sitt budskap ”Älska dig själv!” menar att vi ska vara stolta, själviska och självupptagna så har Bibeln ett helt annat budskap: ”Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva” (Fil 2:3).
Vi behöver alltså inte hata oss själva, men ändå går inte livet ut på att älska sig själv, utan livet går snarare ut på att älska Gud och medmänniskan. Och framför allt går livet ut på att lära känna den kärlek som Gud har älskat oss med: ”Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder” (1 Joh 4:10).
BE