Predikan i S:t Jakobs evangelisk-lutherska församling i Piteå av Stefan Hedkvist över Jer 33:14-16 på andra söndagen i advent.

7 december 2025

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

14 Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska uppfylla det löfte som jag har talat om Israels hus och Juda hus.
15 I de dagarna och på den tiden
ska jag låta en rättfärdig telning
växa upp åt David.
Han ska skaffa
rätt och rättfärdighet på jorden.
16 I de dagarna ska Juda bli frälst
och Jerusalem bo i trygghet.
Man ska kalla det så:
Herren vår rättfärdighet.

Låt oss be!
Herre Jesus Kristus, du har kommit och uppfyllt alla forntida löften om Frälsaren. Och vi väntar dig nu från himlen som frälsare som ska förvandla våra bräckliga kroppar så att vi blir lika dig i din härlighet. Hjälp oss att inte tappa fokus utan vara reda att ta emot dig när du kommer. Amen

Under min teologiska utbildning, det var för många år sedan, frågade jag en av lärarna om det finns något ställe i gamla testamentet som klart och tydligt säger att Davids son, Messias, bär namnet HERREN? Alltså det högsta gudsnamnet JHWH, det namn som bara används om Gud, den Högste. Namnet är markerat i våra biblar med stora bokstäver. Jag fick svaret Jeremia 23:6. Vi kan läsa några verser som visar att det är Davids telning som bär namnet HERREN:

Se, dagar ska komma, säger HERREN,
då jag låter en rättfärdig telning
växa upp åt David.
Han ska regera som kung
och handla med vishet,
han ska utöva rätt och rättfärdighet
i landet.
I hans dagar ska Juda bli frälst
och Israel bo i trygghet,
och detta är det namn
man ska ge honom:
HERREN vår rättfärdighet.

Går vi sedan framåt i Jeremias bok till vår gammaltestamentliga text för idag så ser vi att Davids telning ger sitt namn till sin kyrka, till sin frälsta skara.

Han ska skaffa
rätt och rättfärdighet på jorden.
I de dagarna ska Juda bli frälst
och Jerusalem bo i trygghet.
Man ska kalla det så:
HERREN vår rättfärdighet.

Paulus tar upp det i breven där han på ett ställe kallar kyrkan Kristus, alltså att kyrkan bär namnet Kristus. I 1 Kor 12:12 skriver han: Kroppen är en och har många delar, men trots att kroppens alla delar är många utgör de en kropp. Så är det också med Kristus. (”Kristus” alltså kyrkan som består av många delar.) Och på ett annat ställe kallar han kyrkan ”Guds rättfärdighet”. Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli Guds rättfärdighet. (Så står det i den ordgranna översättningen av 2 Kor 5:21. Ni har den översättningen i fotnoten.) Och där har ni innehållet i profetian, att man i kommande dagar skulle kalla den frälsta skaran, Kristi kyrka ”HERREN vår rättfärdighet” – samma namn som Davids rättfärdige telning fått.
Vi ser hos oss synd och svaghet. Goda föresatser misslyckas och kan bli till något pågsamt som vi får svårt att reda ut. Varje dag har vi anledning att be som vår Herre har lärt oss: förlåt oss våra skulder. Vi gör inte skäl för att bära Kristi höga namn eller vara Guds rättfärdighet. Inget i oss själva eller hos oss själva gör skäl för namnet. Nej, Kristi kyrka bär namnet ”HERREN vår rättfärdighet” därför att han vunnit den rättfärdigheten åt oss med sin lydnad och sitt lidande. Men vi ser fram emot dagar som ska komma då vår rättfärdighet ska skina som en vit dräkt i all sin härlighet. Ja, dagar ska komma då vi får se hans ansikte och bära hans namn på våra pannor, som vi läser i Uppenbarelseboken slut.

Det blev en lång väntan för gamla testamentets folk fram till att HERREN lät en rättfärdig telning växa upp åt David. Räknar vi ända från Guds löfte till kung David, eller hans slutord som gett upphov till begreppet ”telning”, så är det ungefär 1000 år av väntan. Och Guds folk hade då redan väntat under 1000 år från Guds löften till patriarkerna. Och då hade Guds folk redan väntat ytterligare ett par eller några tusen år från det det första löftet. Men när tiden var inne sände Gud sin Son. Vi får se vår väntan i det perspektivet. Den nytestamentliga kyrkan har väntat 2000 år på att han ska komma tillbaka så som han lovat. Väntan har i alla tider varit påfrestande för Guds folk. Det är så lätt att tappa fokus. Det kan vara upptagenhet med det dagliga, eller egna planer för framtiden, som gör att man tappar intresset, eller så gör tiden att man börjar tvivla på om han alls ska komma tillbaka.

Se, dagar ska komma, säger HERREN, då jag ska uppfylla det löfte som jag har talat om Israels hus och Juda hus.Vad HERREN sagt är registrerat, det är nedskrivet i loggboken. Vi har det här i Jeremias bok som blivit bevarad att läsas av Guds folk i alla tider. Vi har löftet skriftligt. Det är inte ord som försvinner i glömska. HERREN är förbundets Gud, som håller sitt förbund med sitt folk. Han sviker inte sina löften. De dagar som ska komma är bestämda och de kommer med säkerhet när tiden är inne så som HERREN sagt.

Israels hus finns inte längre. Israel blev bortförda i fångenskap av assyrierna och de försvann därmed ur historien, i stort sett. Juda blev 150 år senare bortförda i fångenskap av babylonierna, bara en rest av Juda hus återvände efter fångenskapen och ännu mycket färre blev bevarade av Israels hus. Men Guds löften sviker inte. Kom ihåg det här när vi senare kommer fram till kyndelsmässodagen den 2:a februari och läser om hur Jesus bärs fram i templet. Då var där också Hanna, Fanuels dotter av Asers stam, som kom fram och prisade Gud och talade om honom för alla som väntade på Jerusalems frälsning. Hon tillhörde en liten rest som härstammade från Israel som blivit bevarad för att Guds löfte skulle gå i fullbordan. Och hon hade bevarat Guds löfte om Jerusalems frälsning i sitt hjärta och nu talade hon om honom för alla.

Vi läser vidare i Guds löfte:
I de dagarna och på den tiden
ska jag låta en rättfärdig telning
växa upp åt David.
Han ska skaffa
rätt och rättfärdighet på jorden.

Davids telning är den rättmätiga arvingen, han är den smorde, alltså Messias. Och han är rättfärdig i ordets absoluta bemärkelse. Han äger i sig själv den rättfärdighet och helighet som Gud kräver. I honom finns ingen synd. Han skaffar också rätt och rättfärdighet på jorden. Det syftar inte på en yttre ordning i samhället. Det är en rättfärdighet som gäller inför Gud. Den är till för var och en att tas emot genom tron.

I de dagarna ska Juda bli frälst
och Jerusalem bo i trygghet.

Det är en bild som framställer Messias, Konungen, som en stark kung som kan befria sitt folk från alla fiender så att de kan bo i trygghet. Men det är en bild. Han är inte en jordisk kung och profetian handlar inte om det jordiska Jerusalem. Om det jordiska Jerusalem sa Jesus: ert hus ska lämnas öde. Här står Jerusalem för Guds folk. Hela Guds folk bor i trygghet för Jesus har frälst oss från alla fiender: han har återlöst, förvärvat och vunnit mig förlorade och fördömda människa från alla synder, från döden och djävulens makt, inte med guld eller silver utan med sitt heliga, dyrbara blod och oskyldiga lidande och död. Därför får också hans folk, hans troende, hans kyrka, bära hans höga namn:

Man ska kalla det så:
HERREN vår rättfärdighet. Amen

Låt oss be!
Herre Jesus Kristus, en dag ska alla knän böjas, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att du är HERREN, Gud Fadern till ära. Vi bekänner det idag. Och vi förundras över din välsignelse att du satt ditt namn på din kyrka, ditt namn som är HERREN, vår rättfärdighet. Bevara oss i tron till din dag då vi får stå inför din tron i rättfärdighetens skinande vita kläder, se ditt ansikte, och ha ditt namn på våra pannor. Amen.