Predikan i Västerås – Tacksam lydnad – 18:e efter trefaldighet

Predikan av Stefan Hedkvist i Lutherska Bekännelsekyrkan i Norrköping / Västerås över 5 Mos 10:12-15 på 18:e söndagen efter trefaldighet. Inspelningen inleds med ett kort Bibelstudium över Ps 100.

19:e oktober 2014


Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen.

5 Mos 10:12-15
12 Och nu Israel, vad begär HERREN, din Gud, av dig annat än att du fruktar HERREN, din Gud, att du vandrar på alla hans vägar, att du älskar honom och att du tjänar HERREN, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ, 13 så att du håller HERRENS bud och hans stadgar, som jag i dag ger dig för att det skall gå dig väl.
14 Se, himlarna och himlarnas himmel, jorden och allt som är på den tillhör HERREN, din Gud. 15 Ändå var det just dina fäder som HERREN fäste sig vid i kärlek. Och er, deras efterkommande, utvalde han bland alla folk, så som det är i dag.

Låt oss be!
Himmelske Fader, du har visat och bevisat din kärlek till oss genom att sända din Son till försoning för våra synder. Väck i oss en sann vördnad och kärlek till dig som gjort så mycket gott för oss. Amen.


Guds ord för idag lär oss att Gud först ser till hjärtat och sedan till våra liv och gärningar. Vad Gud söker hos oss är en reflektion av hans kärlek och nåd. När vi hör att HERREN begär att vi ska frukta honom, vandra på hans vägar, älska honom, tjäna honom och hålla hans bud, så vill han att vi på det sättet ska återspegla hans nåd och kärlek. Allt detta tar sin början i vad han har gjort för oss: vi älskar därför att han först har älskat oss. Vår kärlek flyter fram ur förnyade hjärtan som en frukt av tron. En yttre lydnad för stadgar och bud utan tro på evangeliet är bara ett skådespel och en hycklares mask.

2 Kor 3:18 hjälper oss att förstå att vårt liv och vår lydnad är en reflektion av Guds nåd och kärlek. Där heter det: Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden. Evangeliet liknas här vid en spegel som återspeglar HERRENS härlighet. Evangeliet uppenbarar Guds hemlighet, som är Kristus. I evangeliet lär vi känna HERREN sådan han är. Kristus har visat hurdan Gud är. Evangeliet uppenbarar Guds stora frälsningsgärningar. När Anden öppnar våra ögon så att vi ser Herren härlighet i evangeliet så förvandlas vi till en och samma bild, så att vi börjar återspegla Guds nåd och kärlek i våra liv: vi älskar därför att han först älskat oss.

Den däremot som tror att Gud inte ger något gratis har inte lärt känna honom. Den som tror att det måste finnas någon form av egen rättfärdighet hos den människa som Gud räknar som rättfärdig har inte lärt känna honom. Hur kan man tro på någon som man inte ens känner? Den som tror att man måste försöka vinna Guds kärlek genom lydnad och offer känner inte Gud. Många tror sig veta hur de ska vinna Guds kärlek, nämligen genom att skärpa till sig. Man föreställer sig att då börjar Gud älska oss därför att vi försöker vara hederliga och göra goda gärningar. Men i Bibeln finns det inte ett spår av förklaring till varför Gud älskar oss. Vi vet helt enkelt inte varför Gud älskar oss. Vi vet bara att han gör det: Han visat och bevisat det i sina frälsningsgärningar genom historien och framför allt i Kristus. Den närmaste förklaring till varför Gud älskar oss ger oss aposteln Johannes när han skriver: Gud är kärlek. Däremot lär oss Bibeln varför vi älskar Gud. Att försöka få något av Gud genom sin lydnad är inte att älska Gud. Kärleken tar sin början i tron på evangeliet som uppenbarar Guds kärlek till oss. Vi älskar därför att han först har älskat oss. Vår kärlek är en återspegling av Guds kärlek och nåd.

Våra verser för idag är ett kort litet stycke ur ett längre avsnitt som omfattar drygt 20 kapitel som visar hur Gud vill att Israel ska återspegla hans nåd och kärlek i sina liv. I kapitel 1-4 i 5:e Mosebok hade Mose påmint folket om Guds nåd, kärlek och omsorg samt deras otacksamhet och olydnad. Kapitel 5 – 26 innehåller lagar och stadgar som folket skulle följa i tacksamhet för att Gud av nåd utvalt, räddat och försörjt dem. Vårt stycke visar att Gud framför allt vill ha vårt hjärtas kärlek. Han vill att folket ska frukta honom, vandra på hans vägar, älska och tjäna honom av hela sitt hjärta och hela sin själ. Gud kallade Israel att hålla hans bud, inte för att förverkliga Guds förbund, utan för att återspegla det. Gud krävde inte lydnad för att de skulle bli hans folk utan därför att han redan gjort dem till sitt folk. Kom ihåg hur Gud introducerade laggivningen på Sinai: Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. Gud var redan deras nådige Gud när han gav dem buden. Gud gav buden till ett frälst och befriat folk. Det var aldrig meningen att de skulle försöka bli frälsta genom att hålla buden. Det var aldrig meningen att de skulle försöka vinna Guds nåd genom att hålla buden. Nej, de skulle hålla buden för att återspegla Guds kärlek och nåd. Det är en lydnad om framspringer ur förnyade hjärtan som älskar Gud. När vi därför ska förklara buden så gör vi det med Luthers ord i Lilla katekesen: Vi ska frukta och älska Gud, så att vi … Denna gudsfruktan och kärlek är en frukt av tron på Guds nåd.

Gud vill framför allt ha vårt hjärta, resten följer på köpet så att säga. De fem krav som framställs i vårt stycke, ”frukta”, ”vandra”, ”älska”, ”tjäna” och ”hålla buden”, är innefattade i första budet: Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Vad innebär det att inte ha andra gudar? Ja, det innebär just detta att vi ska frukta HERREN, vandra på hans väger, älska honom av hela vårt hjärta och hela vår själ och hålla hans bud. Det är så HERREN själv förklarar budet. Den fruktan det talas om är Guds barns vördnad och respekt för sin himmelske Fader. ”Fruktan” i detta sammanhang innefattar tron som är en tillitsfull förtröstan, och har inget med en ångestfylld rädsla att göra. Det är barnets respekt, inte slavens rädsla.

Mose hade påmint folket om att det inte var för att de var större än andra folk som Gud utvalt dem, inte heller för att de var bättre eller rättfärdigare än andra folk. Det förhöll sig ju precis tvärtom. I kap 7 heter det: Det var inte för att ni var större än alla andra folk som HERREN fäste sig vid er och utvalde er, ni var tvärtom mindre än alla andra folk. Utan det var därför att HERREN älskade er och höll den ed som han hade svurit era fäder som HERREN förde er ut med stark hand och befriade dig ur träldomshuset, ur den egyptiske kungens hand, ur faraos hand. Och i kap 9 säger Mose: Du skall veta att det inte är för din rättfärdighets skull som HERREN, din Gud, har gett dig detta goda land till besittning, ty du är ett hårdnackat folk.

I vår text påminner Mose återigen om samma sak: Se, himlarna och himlarnas himmel, jorden och allt som är på den tillhör HERREN, din Gud. Ändå var det just dina fäder som HERREN fäste sig vid i kärlek. Och er, deras efterkommande, utvalde han bland alla folk, så som det är i dag. Universum är ofattbart stort, och ingen kan räkna alla stjärnor. Havsdjupen är fortfarande till stora delar outforskade. Tänk på de stora bergskedjorna, eller livets mångfald i regnskogarna. Allt är skapat av Herren och tillhör honom och det är han som uppehåller allt med sin väldiga kraft. Jämfört med himlarnas himmel, det stora universum, eller hela jorden och allt som är på den, vilken ynklig liten församling var inte Israel? Ändå var det just deras fäder som HERREN fäste sig vid i kärlek. Och deras efterkommande utvalde han bland alla folk. Det går inte förklara. Vi kan bara med psalmisten med förundran utbrista:
HERRE, vår Herre, hur härligt är inte ditt namn
över hela jorden, du som har satt ditt majestät på himlen.

När jag ser din himmel, dina fingrars verk,
månen och stjärnorna som du har skapat,
vad är då en människa eftersom du tänker på henne,
en människoson eftersom du tar dig an honom? (Ps 8:2,4-5)
Men Gud tänker på oss människor och tar sig an oss. Det har han visat i Israels historia.

När Mose refererar till att det var Israels fäder som HERREN fäste sig vid i kärlek så visar han att det inte var ett hastigt påfund att rädda dem ut ur Egypten. Det var inte för att de var större än andra folk – de var ju mindre än andra folk. Det var inte för deras rättfärdighet, för de var ett hårdnackat folk. Räddningen var inte heller ett hastigt påfund. Gud hade lovat Abraham, Isak och Jakob att han skulle göra deras avkomlingar till ett stort folk och ge dem landet där fäderna levde som främlingar. Dessa två löften var inledningen till Guds största löfte till Abraham: att alla släkter på jorden skulle bli välsignade genom honom. Med kallelsen av Abraham hade Gud börjat verkställa löftet till våra första föräldrar om Frälsaren som skulle komma och göra djävulens gärningar om intet.

Allt vi har sagt kan omsättas på oss. Det går inte hitta någon förklaring till varför Gud älskar oss. Den ena människan tenderar att hålla på sin egen rättfärdighet och vill känna sig stolt över sig själv, en annan älskar pengar och ägodelar mer än Gud, ytterligare en annan ägnar sig åt syndfulla önskningar, en annan lyssnar gärna på Frestarens röst för det kittlar både fantasi och intresse, ytterligare en annan gör sig så upptagen av vardagliga ting att intresset för de andliga tingen slocknar. Det finns varken storhet eller rättfärdighet hos oss som gör oss älskvärda för Gud. Det är ett under att han över huvud taget tänker på oss och tar sig an oss. Även utan vår synd vore det ett under om han som äger himlarna och himlarnas himmel, jorden och allt som är på den, skulle ägna sig åt oss och fästa sig vid oss. Ändå är det just det han har gjort. Han har uppfyllt löftet till fäderna att sända Frälsaren som skulle bli till välsignelse för alla folk på jorden. Han har bevisat sin kärlek till oss genom att sända sin Son till försoning för våra synder. Han har gjort och gett oss raka motsatsen till vad vi förtjänat. Han har bevisat oss nåd och kärlek.

Det finns ingen rationell förklaring till varför Gud älskar oss och tar sig an oss. I den sammanfattning som Mose gör påminner han om Guds kärleksfulla omsorg och folkets otacksamma olydnad. Ändå var det just deras fäder som Gud fäste sig vid i kärlek och just dem som Gud utvalt framför alla andra folk. Det finns en del som kallar sig luteraner som försöker förklara varför Gud utvalt dem med att Gud förutsett deras positiva inställning till evangeliet. Dem han har förutsett ska svara ja på kallelsen har han i förväg utvalt. Det är ett utslag av storhetsvansinne att tro att man med sin positiva inställning till kallelsen orsakat utkorelsen och satt hela frälsningshistorien i rullning. De som tillmäter sin egen positiva inställning så stor betydelse är ofta väldigt negativt inställda pietister. Vi kan inte ge skäl för Guds kärlek till oss. Det är ett under att himmelens och jordens Herre tänker på oss och tar sig an oss och ger oss motsatsen till vad vi förtjänat. Han ger oss nåd.

I början av Efesierbrevet tar Paulus upp varför Gud utvalt oss, frälst oss genom Kristus och välsignat oss. Orsaken finns inte hos oss, orsaken är Guds vilja och beslut. Men det är ingen förklaring, frågan varför Gud älskar oss kvarstår. Vi ska inte söka någon förklaring. Vi kan bara förundra oss och jubla över att han gör det. Däremot anger Paulus tydligt syftet med att Gud i kärlek utvalt och frälst oss. Syftet är att Guds nåd ska prisas: Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, 4 liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. 5 I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, 6 för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas. 7 I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd 8 som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt.

Det finns bara ett adekvat svar på Guds oförklarliga nåd och kärlek. Vårt svar har sin början i hjärtan som förundrar sig över Guds stora frälsningsgärningar. Den respons som Gud väntar sig av oss och söker hos oss är att vi fruktar HERREN, vår Gud, att vi vandrar på alla hans vägar, att vi älskar honom och att vi tjänar HERREN, vår Gud, av hela vårt hjärta och av hela vår själ, så att vi håller HERRENS bud och hans stadgar, som han har gett oss för att det ska gå oss väl. Gud vill att vi ska reflektera hans nåd och kärlek i våra liv på detta sätt.

Låt oss be!
Käre himmelske Fader, tänd kärlek till dig och alla dina vägar i våra hjärtan. Bevara oss så att inget här på jorden tar din plats utan att vi älskar dig av hela vårt hjärta och hela vår själ. Det är en stor ära för oss att Du som äger himlen och himlarnas himmel, jorden och allt som är på den tänker på oss, och vårdar dig om oss. Hjälp oss att visa dig vördnad och respekt så att vi håller dina bud. Bevara oss från otacksam olydnad och hjälp oss visa tacksam lydnad. Amen.

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.