Predikan i Öjebyn 2:a efter trettondagen

Predikan i S:t Jakobs evangelisk-lutherska församling i Piteå av Stefan Hedkvist över Joh 5:31-36 på andra söndagen efter trettondagen.

19 januari 2020


Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen.

31 Om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd inte giltigt. 32 Det finns en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant. 33 Ni har skickat bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. 34 Jag tar inte emot en människas vittnesbörd, men jag säger det här för att ni ska bli frälsta. 35 Han var en lampa som brann och lyste, och för en tid ville ni glädja er i hans ljus.
36 Själv har jag ett vittnesbörd som är större än det Johannes gav. De verk som Fadern har gett mig att fullborda, just de verk som jag utför, de vittnar om att Fadern har sänt mig.

Herre, helga oss i sanningen, ditt ord är sanning. Amen.

Jesu gärningar vittnar om vem han är. Vid ett tillfälle skickade Johannes döparen från fängelset sina lärjungar till Jesus. Männen kom till Jesus och sade: “Johannes Döparen har sänt oss till dig för att fråga: Är du den som skulle komma? Eller ska vi vänta på någon annan?”
Just då botade Jesus många från sjukdomar, plågor och onda andar och gav många blinda synen tillbaka. Han svarade dem: “Gå och berätta för Johannes vad ni sett och hört: Blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och fattiga får höra glädjens budskap.

Vad Jesus gjorde och sa var bevis nog på vem han var. Hans ord och gärningar vittnade om att han var den utlovade Messias, världens Frälsare

Vår predikotext är hämtad från Johannes 5:e kapitel. Kapitlet börjar med berättelsen om hur Jesus botar en lam man vid Betesdadammen. Mannen hade legat sjuk i trettioåtta år men på Jesu befallning tog han sin bädd och gick. Det skedde på en sabbat. Han blev genast arresterad av judarna som sa att det inte var tillåtet för honom att bära bädden på en sabbat. Han svarade att den som gjort honom frisk hade gett den befallningen med följd att de då anklade Jesus för sabbatsbrott. Jesus svarade att han ständigt var verksam tillsammans med Fadern. Underförstått: Fadern som skapat allt och Sonen genom vilken allting är skapat uppehåller ständigt skapelsen oavsett om det är vardag, sabbat eller någon annan högtid. Det han nu gjort då han botat den lame var bara en synlig detalj i ett hisnande komplicerat och mäktigt arbete som uppehåll hela skapelsen och allt levande. Judarna förstod att han placerade sig jämlik Gud och tog det som en hädelse och blev ivriga att döda honom.

Resten av kapitlet utgörs av Jesu försvarstal. Det är många människor som inte låter sig överbevisas om Jesu gudomliga ursprung och person och låter sig inte heller påverkas av hans budskap. När de hör evangeliet stänger de bara öronen. De tycker inte budskapet talar till dem för där får de inte höra vad de vill höra. Budskapet faller inte inom ramen för deras intresseområde. De avvisar hela Bibeln och hela kristendomen med att säga att det inte finns några bevis. Jesus förklarar i sitt försvarstal vad det ultimata gudsbeviset är. Människosonen har fått makt att hålla dom. En dag ska han kalla alla människor inför sin tron. En dag ska han låta sin allmakts röst ljuda och kalla alla ut ur gravarna. Ingen ska kunna säga ”nej tack”. Det kommer en dag då precis varenda människa ska bli överbevisad. Men saliga är de som nu lyssnar till Jesu ord och tar emot hans frälsande evangelium i troende hjärtan. Det finns bevis och vittnesbörd som är mer än tillräckliga för att vi med fullt förtroende kan lita på Skriftens undervisning om frälsningen genom tron på Jesus.

Jesus säger en märklig sak i vår text: Om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd inte giltigt. Det innebär inte att hela Jesu försvarstal är ogiltigt. Jesus säger det här för att gå med på judarnas krav att en så här viktig sak måste avgöras av två eller tre vittnen som lagen kräver. Det räcker inte om den anklagade försvar sig, ytterligare två eller tre måste samstämmigt vittna om samma sak. Jesus träder in under denna regel och antar den och börjar argumentera och bekräfta sina anspråk med att hänvisa till två trovärdiga och samstämmiga vittnen.

Det finns en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant. Jesus har Gud, Fadern, i tankarna. Fadern är ”en annan”, alltså en person skild från Sonens person men som bär vittnesbörd om Sonen. Bibeln lär oss denna hemlighet om den ende sanne Guden. Det finns bara en Gud, inte tre gudar. Därför kan Jesus på ett ställe säga att han och Fadern är ett. Men i gudomen finns tre skilda personer och det uttrycks på detta sätt. Fadern är en annan, Sonen en annan och den helige Ande ytterligare en annan. Det syftar på personerna i gudomen, men det finns bara ett gudomligt väsen, en Gud, inte tre gudar. Det ena vittnesbördet som Jesus hänvisar till är Faderns vittnesbörd om sin Son

Jesus hänvisar till ytterligare en annan person – nu en människa – Johannes döparen. Judarna hade skickat en delegation till Johannes för att fråga ut honom och han hade bekänt och vittnat för sanningen. Johannes vittnade och sade: “Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och stanna över honom. Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper i den helige Ande. Jag har sett det och vittnat: han är Guds Son.”

Jesus påminde judarna om Johannes vittnesbörd, för han ville att de skulle acceptera det och komma till honom för att höra hans ord, tro på honom och få evigt liv. Tänk vilket tålamod och kärlek som Jesus visar mot dessa arga människor. De var ivriga att döda honom. Men Jesus talade till dem och gjorde allt för att de skulle acceptera trovärdiga vittnen så att de skulle tro och genom tron ha liv i hans namn. Jesus hänvisade dem till en människas vittnesbörd. Men Johannes vittnesbörd var ändå av ett sådant slag att det hade makt att frälsa deras själar. Kraften till detta låg i själva budskapet och därför har vittnesbördet om Jesus frälsande kraft oavsett vem som framför det. Evangeliet är en Guds kraft till frälsning. Men människor kan säga ”nej, tack” när de får höra nådens evangelium. När evangeliet förkunnas av människor, och av Jesus själv då han vandrade på jorden så kan människor stå emot, stänga sina öron och sitt hjärta och förkasta allt. När evangeliet förkunnas för oss under nådens tid så det är inte som när Jesus vid tidens slut ska låta sin allmakts röst ljuda och kalla alla ut ur gravarna och ställa alla människor inför sin tron. Då kan ingen stå emot, säga ”nej tack” eller ”jag vill inte”. Men här i livet kan människor säga nej till budskapet och säga som många gör idag: ”det finns inga bevis.” Det säger de utan att ens undersöka om det finns bevis eller inte, och utan att ha prövat de vittnesbörd som kommer från dem som sett och hört allt.

För att att var sak ska avgöras efter två eller tre vittnen hänvisade Jesus till Faderns vittnesbörd. Jesus sa: Själv har jag ett vittnesbörd som är större än det Johannes gav. De verk som Fadern har gett mig att fullborda, just de verk som jag utför, de vittnar om att Fadern har sänt mig.

Faderns vittnesbörd om Sonen består av en combo: förutsägelse och uppfyllelse. Förutsägelserna är så detaljerade och många och gäller en och samma person, Messias, att det är omöjligt för någon annan att komma och göra anspråk på att vara Messias. Dessutom krävs det auktoriteten från en gudomlig person för att fullborda allt som är förutsagt i profetiorna. Fadern har genom Mose och profeterna förutsagt allt som Messias skulle göra. Den första förutsägelsen handlar om en hisnande gudomlig gärning som frälser alla syndare: kvinnans säd skulle krossa ormens huvud. Därefter blir förutsägelserna alltmer detaljerade för att folket skulle känna igen honom när han kom.

Den andra delen av Faderns vittnesbörd är själva uppfyllelsen. Fadern gav Jesus just de gärningar att fullborda som han förutsagt om Messias i Mose och profeterna. Därför kunde Jesus svara så här när Johannes från fängelset sänt sina lärjungar till honom för att fråga: ”är du den som ska komma eller ska vi vänta någon annan?” Jesus svarade: Vänd tillbaka och berätta för Johannes vad ni hör och ser: blinda får sin syn och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp igen och för fattiga förkunnas evangelium. Fadern hade noga beskrivit och förutsagt Messias i Skriften och sedan gav han åt Jesus, Marias son, dessa gudomliga gärningar att utföra. Det är ett mäktigt vittnesbörd om att Jesus från Nasaret är Messias, Guds Smorde, en gudomlig person. Det starkaste beviset på att Jesus är Guds Son kom mot slutet av hans verksamhet, det var hans uppståndelse från de döda. Det var det tecken han gav de otroende judarna som begärde tecken från himlen för att tro på honom: liksom Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, så ska Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter. Han sa också till några andra som krävde att han skulle visa dem tecken: “Riv ner det här templet, så ska jag resa upp det på tre dagar.” Judarna sade: “I fyrtiosex år har man byggt på det här templet, och du ska resa upp det på tre dagar!” Men templet han talade om var hans kropp. När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på Skriften och på ordet som Jesus hade sagt.

Jesu uppståndelse är det kraftigaste beviset på att han är Guds Son och att hans ord är sant och trovärdigt.

I dagens text hör vi Jesus hänvisa till två vittnesbörd:

1. Johannes Döparens vittnesbörd
2. Faderns vittnesbörd som består i allt han förutsagt om Messias i Skriften och att han gett åt Marias son auktoritet att fullborda allt.

Vittnesbördets innehåll är att Jesus är Guds Son, att han är den i Gamla testamentet utlovade Messias, världens Frälsare. Vittnesbördets syfte är att människor ska bli frälsta genom tron. Alla som accepterar vittnesbördet, alla som hör Guds ord och tror att Jesus är Guds Son, världens Frälsare, har evigt liv.

Johannes döparen visade folk till Jesus för att de skulle tro på honom och bli frälsta. Fadern har genom Skriften, och genom gärningarna som han gett Jesus att utföra, gett ett klart vittnesbörd om sin Son för att vi ska bli frälsta. Själv står Jesus där och inbjuder och vill att alla ska komma till honom för att få liv. Det är i alla fall inget hinder från Guds sida för vår frälsning, tvärtom, han har gjort allt för vår frälsning. Han har gett oss många bevis. De som viftar bort bevisen talar mot bättre vetande sig själva till skada. Guds vilja är uppenbar med allt han gjort: han vill inte att någon enda ska gå förlorad utan att alla ska omvända sig och bli frälsta. Amen.

Låt oss be!
Käre himmelske Fader, vi tackar dig för att du uppfyllt dina löften att sända Jesus som vår Frälsare. Gör oss ivriga att forska i Skrifterna, och bevara oss så att vi inte läser in våra förutfattade meningar utan istället tar emot ditt vittnesbörd om din Son. Låt ditt ord förbli i oss så att vi alltid tror på Jesus, Guds Son, vår Frälsare. Amen

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.