Predikan av Stefan Hedkvist i Lutherska Bekännelsekyrkan i Norrköping / Västerås över Joh 1:47-51 på Den helige Mikaels dag.
5:e oktober 2014
—
Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen.
47 När Jesus såg Natanael komma sade han om honom: ”Se, han är en verklig israelit. I honom finns inget svek.” 48 Natanael frågade honom: ”Hur kan du känna mig?” Jesus svarade: ”Innan Filippus kallade på dig, såg jag dig där du var under fikonträdet.” 49 Natanael svarade: ”Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung.” 50 Jesus svarade honom: ”Därför att jag sade att jag såg dig under fikonträdet, tror du. Det som är större än detta skall du få se.” 51 Sedan sade han till honom: ”Amen, amen.* säger jag er: Ni kommer att få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”
Herre, skriv dessa ord i våra hjärtan. Amen
Aposteln Johannes berättar om hur Jesus kallar sina första lärjungar. Vår predikotext är ett kort stycke ur den redogörelsen. Vi kommer in mitt i handlingen när Natanael accepterat Filippus inbjudan att komma och träffa Jesus. Vi ska idag inte ägna oss så mycket åt sammanhanget, vad som händer närmast före och närmast efter denna händelse. Vi ska koncentrera oss på innehållet i dessa verser och lära oss evangeliets budskap. Det första är att vi kan vara trygga därför att Jesus känner oss och leder oss på rätta vägar. Det innebär framför allt att han leder oss till sig själv. För hans skull står himlen öppen för oss och han är själv enda vägen till frälsning. Vi ska också lära oss evangeliets budskap i det namn han föredrar om sig själv: Människosonen.
Natanael hade accepterat Filippus inbjudan att komma och se Jesus. När Jesus såg Natanael komma sade han om honom: ”Se, han är en verklig israelit. I honom finns inget svek.” Vad är en verklig israelit? Finns det israeliter som inte är verkliga? Ja, det är precis vad Bibeln lär: Ty Israel är inte alla som kommer från Israel… Guds barn är inte de som är barn genom naturlig härkomst, men löftets barn räknas som [Abrahams] efterkommande (Rom 9:6,8). En verklig israelit är en person som inte bara härstammar från Abraham utan också tror Guds löften om Frälsaren. Ja, även den som inte härstammar från Abraham men tror på Guds löften om Frälsaren räknas andligt sett som Abrahams efterkommande, och är i den meningen en verklig israelit.
När Jesus sa att Natanael var en verklig israelit innebar det att han kände hans hjärta och hans tro. Natanael blev förvånad över att Jesus hade en sådan kunskap om honom utan att de kände varandra sedan tidigare eller växlat ett ord. Vi håller ju varandra för kristna bröder och systrar därför att vi känner varandras tro som kommer till uttryck i ord och gärning. Men vi skulle bli förvånade om någon vi aldrig träffat förut kom fram och sa ”du är en sann lutheran”. Hur kan han veta det om vi inte sagt något eller burit något tecken på det? Kanske skulle vi då fråga: hur kan du veta det? Det var vad Natanael frågade: hur kan du känna mig?
Jesus svarade: ”Innan Filippus kallade på dig, såg jag dig där du var under fikonträdet.” Natanael svarade: ”Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung.” Jesu svar träffade honom på ett sätt som gjorde att han kände igen Jesus som sin Frälsare. Det var nog inte bara att Jesus visste var han befann sig vid en viss tid som gjorde att han kände igen honom som Guds Son. Jesus visste mer om honom. Jesus kände också hans hjärta, hans tankar, önskningar och böner, vilket han också visat när han sa att Natanael var en verklig israelit.
I lagen används denna förmåga, hans allvetande, som en varning: Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och uppenbart för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars. Han vet inte bara var vi befinner oss och vad vi gör utan också vad vi tänker och vilka avsikter vi har. Vi kan inte komma undan med syndiga tankar eller begär utan är ansvariga inför Gud för allt.
Men evangeliet framställer samma förmåga som en stor tröst för alla Guds barn. Hela Ps 139 är evangeliets försäkran om att vi är trygga i Guds hand:
HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
2 Om jag sitter eller står, vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån.
3 Om jag går eller ligger, utforskar du det,
med alla mina vägar är du förtrogen.
4 Innan ett ord är på min tunga, vet du, HERRE, allt om det.
5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
Han vet inte bara var vi befinner oss vid en viss tidpunkt. Han förstår också våra tankar, behov, önskningar och avsikter. Psalmistens bön är att HERREN ska granska oss och se till om vi är på en olycksväg och leda oss på den eviga vägen.
Vi ser i dagens text hur Jesus leder Natanael på den eviga vägen. HERREN rannsakar alla hjärtan och förstår alla uppsåt och tankar. Han låter sig finnas av dem som söker honom. Natanael var en verklig israelit. Han litade på Skriftens förutsägelser och löften om Messias, väntade och sökte honom. Han hade säkert kommit i kontakt med Johannes Döparens förkunnelse. Johannes Döparen ägnade hela sin verksamhet, sitt liv och sin kraft, åt att fästa alla människors uppmärksamhet på Jesus. Han hade hänvisat sina lärjungar till Jesus och betygat: jag har sett det och har vittnat att han är Guds Son (Joh 1:34). Jesu ord förde nu Natanael till samma övertygelse så att han bekände: ”Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung.”
Att Messias är Guds Son och Israels konung framgår av profetiorna i Gamla testamentet. Jesus är alltid glad över att finna tro. Jesus gav Natanael sitt erkännande för att han kände igen honom som Messias och bekände sin tro. Och Jesus lovade Natanael att han ska få se mycket större bevis på att han är Guds Son än det prov på allvetande han just visat. Natanael och de andra lärjungarna skulle få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.
Med dessa ord hänvisar Jesus till två ställen i Gamla testamentet. Båda avser en syn om natten. Jakob dröm och Daniels syn om natten. Eftersom det är fråga om syner så ska inte varje detalj hårdras.
Den första hänvisningen är till dagens gammaltestamentliga text. Jakob flydde för sitt liv sedan han bedragit Esau. Gud gav honom en syn som försäkrade honom att han stod under den allsmäktiges beskydd trots sin synd. Jakob plågades säkert av ett ont samvete efter sitt bedrägeri. Denna syn som försäkrade honom om Guds nåd blev en befrielse för honom som vi förstår av hans ord och handling när han sedan vaknade. I sin dröm såg Jakob en stege vara rest på jorden. Den nådde ända upp till himlen och Guds änglar steg upp och ner på den. När Jesus hänsyftar till Jakobs dröm så låter han stegen bli en förebild till sig själv. Men det finns en stor skillnad. Jakob såg himlen öppen en kort stund, så länge drömmen varade. När Jesus kom till världen öppnade han himmelen permanent för alla fattiga syndare som Uppenbarelseboken beskriver det. Han har Davids nyckel, han öppnar så att ingen kan stänga. Han låter en dörr stå öppen för [oss], en dörr som ingen kan stänga (Upp 3:7,8). Genom vad han gjorde och led blev han vår stege till himlen – den enda vägen till Fadern. Jesus sa: Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. (Joh 14:6)
Men vi måste fråga: när uppfyllde han sitt löfte att lärjungarna skulle få se Guds änglar stiga upp och och stiga ner över Människosonen? Den enda gången lärjungarna såg änglar var vid Jesu himmelsfärd när de stod och såg mot himlen dit han farit upp. Då kom två änglar och sa att Jesus skulle komma tillbaka på samma sätt som de sett honom fara upp till himlen. Vid Jesu födelse uppenbarade sig en himmelsk här, men det var för herdarna. Jesus blev betjänad av änglar sedan han övervunnit djävulens frestelser i öknen, men det såg ingen. Änglarna som styrkte honom i Getsemane såg de inte heller. Änglarna vid den tomma graven uppenbarade sig bara för kvinnorna, inte för lärjungarna. Så vad blev det av Jesu löfte? Var det inga änglar i närheten av Jesus när han vandrade tillsammans med sina lärjungar? Änglarna var närvarande hela tiden. De steg hela tiden upp och ner över honom? Det heter ju i Hebreerbrevets första kapitel: Är inte änglarna andar i helig tjänst, utsända för att tjäna dem som skall ärva frälsningen? Detta ord gäller alla troende. Änglarna är hela tiden närvarande för att tjäna dem som tror på Jesus. Och speciellt om barnen sägs det att de har skyddsänglar som hela tiden ser Faderns ansikte. Men vem är befälhavare över hela denna här av änglar i helig tjänst? Jesus sa till Petrus när han försökte försvara honom med svärd i Getsemane: ”Stick ditt svärd i skidan! Ty alla som drar svärd skall dödas med svärd. Eller menar du att jag inte kan be min Fader att han nu sänder till min tjänst mer än tolv legioner änglar? Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas, som säger att detta måste ske?” . Även om lärjungarna aldrig såg änglarna i Jesu närhet så såg de hela tiden HONOM som är änglarnas kung och befälhavare. Jesus gav dem så många bevis på att han är Guds Son att de aldrig behövde tvivla på att det var så.
Lägg märke till att Natanael hade kallat honom ”Israels konung” men att Jesus föredrog att kalla sig själv ”Människosonen”. Det är en hänsyftning till Daniels syn om natten som vi kan läsa om i Daniels 7:e kapitel: I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar, och han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte skall ta slut, och hans rike skall inte förstöras. I Uppenbarelseboken beskrivs den förhärligade Jesus på två ställen med samma uttryck: ”en som liknade en människoson”. Han är kung över alla folk, stammar och språk. Det är antagligen därför Jesus föredrar att kalla sig Människosonen. Att han är Israels konung är en helt korrekt bekännelse utifrån flera profetior i Gamla testamentet. Men att bekänna detta om Messias på Jesu tid kunde leda till missförstånd om varför Jesus kommit. Det hörde liksom till de skriftlärdes ABC att Messias skulle komma för att upprätta ett jordiskt rike. I ett sådant sammanhang var det kanske inte så lyckat att kalla Jesus ”Israels konung” även om det var en helt korrekt bekännelse.
En annan anledning till att Jesus föredrog att kalla sig ”Människosonen” framför ”Israels konung” kan ha varit för att undvika att uppfattas som en Frälsare bara för en nation. Jesus ville med att kalla sig Människosonen understryka att hans rike inte hade några gränser varken i utbredning eller tid. Hans rike omfattar alla folk, stammar och språk. Hans välde är ett evigt välde som inte ska ta slut och hans rike ska aldrig förstöras.
Han som är befälhavare för HERRENS här, änglarnas kung, han som är kung i ett evigt rike som omfattar allt; han känner oss, han leder oss och har öppnat himlen för oss så att ingen kan stänga. När våra synder driver oss på flykt, när ett ont samvete plågar oss, finns det bara en tillflyktsort. Det fick Jakob lära sig. Det vill Jesus att vi ska lära oss. Ingen som flyr till honom kommer på skam. Han har med sitt liv och sitt lidande öppnat himlen för oss fattiga syndare. Amen.
Låt oss be!
Käre Jesus vår Frälsare, du utrannsakar och känner oss, du förstår våra tankar. Se till om vi är på en olycksväg och led oss på den eviga vägen. Stilla våra hjärtan med ditt evangelium att du öppnat en dörr för oss till Faderns hus som ingen kan stänga. Vi tackar dig för tryggheten i ditt rike och änglarnas beskydd. Amen.