Predikan i S:t Jakobs evangelisk-lutherska församling i Piteå av Stefan Hedkvist över Fil 3:7-16 på septuagesima.

1 februari 2026

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

7 Men allt det som förr var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. 8 Ja, jag räknar allt som förlust, för jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som skräp, för att vinna Kristus 9 och bli funnen i honom – inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tron på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. 10 Då får jag lära känna Kristus och kraften i hans uppståndelse och dela hans lidanden genom att bli lik honom i hans död, 11 i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda.
12 Inte så att jag redan har gripit det eller redan har nått målet, men jag jagar efter att gripa det eftersom jag själv är gripen av Kristus Jesus. 13 Bröder, jag menar inte att jag har gripit det än. Men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför 14 och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.
15 Så bör vi tänka, vi som är mogna. Och tänker ni annorlunda i något avseende ska Gud uppenbara också det för er. 16 Låt oss bara hålla fast vid det vi nått fram till.

Herre Jesus, vår Frälsare, led våra tankar med ditt ord så att vi mognar som kristna och kan pröva vad som är Guds vilja, vad som är gott, och fullkomligt och behagar honom. Amen.

I Filipperbrevet uttrycker Paulus sin glädje över många andliga välsignelser som han räknar upp och han manar de kristna att alltid glädja sig i Herren. Det är inte alltid så lätt att ta till sig uppmaningen till glädje. Ibland är det svårt att hålla modet uppe. För någon tär långvarig sjukdom eller värk på humöret. En annan har drabbats av olycka. En sak som tynger många är att se våld och olycka som drabbat andra. Bilderna från krigen i Sudan och Ukraina, och bilderna av döda i Iran och förstörelsen i Gaza får en att fråga sig varför dessa stackars människor ska drabbas så hårt. Vad slags glädje kan de känna? I olycka, sorg och svårigheter är det svårt att glädja sig.

När vi hör om Paulus glädjeämnen och hans uppmaning till glädje så ska vi komma ihåg vilken situation han befann sig i. Vi ska också tänka på hur de första mottagarna av brevet hade det. Paulus satt fängslad sedan några år och när han skrev stod han inför en rättegång som mycket väl kunde sluta i en dödsdom. De första mottagarna av brevet hade det också svårt. Tidigare, när Paulus och Silas var i Filippi hade de blivit fängslade för sin tro. Församlingsmedlemmarna som bodde där fick känna av samma fientlighet.

Trots alla sorgeämnen övervägde glädjeämnena. Paulus gladde sig över att han själv, hans medarbetare och församlingen i Filippi hade del i samma nåd. Han gladde sig över att evangeliet trots allt motstånd blev predikat och att församlingen deltog i det arbetet. Han gladde sig över att Kristus genom det blev ärad. Han gladde sig över att Herren verkade i de troende så att de utförde hans vilja och lyste som stjärnor i världen när de höll fast vid hans ord. Han manade dem till glädje. De kunde glädja sig över att Gud hörde deras böner och att Guds frid skulle bevara deras hjärtan i Kristus. Framför allt kunde de glädja sig över att deras namn var skrivna i livets bok. Ja, listan på glädjeämnen kunde göras längre om man tar upp alla som Paulus skriver om i sitt brev. Filipperbrevet är glädjens brev, mitt i trångmål och lidande. Glädjeämnena är sådana att de kan vara våra även när vi har det svårt.

Dagens episteltext är hämtat från tredje kapitlet. Stycket bryter av från det övriga innehållet. Det är en varning för trons fiender som försöker beröva oss glädjen. Att bli utsatta för hot och förföljelse är inte det värsta. Det värsta är fiendens försök att få oss att tänka fel. Paulus tar upp två saker som kan beröva oss glädjen över Guds välsignelser: stolthet över våra bästa gärningar, eller förtvivlan på grund av våra misslyckanden.

Det första han tar upp är att vi inte ska bli stolta över våra bästa gärningar utan istället värdera Kristi gärningar för oss. Paulus skriver: ”Men allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull.” Ja, han kallar det till och med för ”avskräde”. Vad var det som han tidigare räknat som vinst men som han nu betraktade som avskräde? Ja, det syftar på allt som han uppnått för att uppfylla alla krav som den judiska religionen ställde för att människan skulle bli rättfärdig inför Gud. Paulus hade ansträngt sig för att uppfylla kraven och lyckats väl. Paulus hade tillhört den strängaste falangen. Han hade tillhört fariseerna. Och han var ingen misslyckad farise utan avslutar uppräkningen av allt han kunde berömma sig av med att säga att han i fråga om den rättfärdighet som vinns genom lagen var en oklanderlig man.

Det är något som alla som försöker uppnå en egen rättfärdighet inför Gud vill kunna säga. Tänk, att inte bara vara godtagbar utan ”oklanderlig”. Varför hade han då ändrat sig och börjat betrakta sina förtjänster som förlust? Han svarar: ”därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre.”

När vi fått kunskap om honom så vill vi inte längre att Gud ska finna oss med vår egen rättfärdighet. Istället vill vi bli funna i Kristus med den rättfärdighet som kommer genom tron på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. Det är en fullkomlig rättfärdighet som gäller inför Gud. Den som tror sig kunna bli rättfärdig inför Gud genom lydnad för lagen lever i en illusion. Våra bästa gärningar är inte mer värda mer än avskräde när det gäller att bli rättfärdiga inför Gud. Men det är inget fel med att lyda lagen och det är inget fel med att försöka vara oklanderlig, tvärtom. Nej, felet uppstår när vi blir stolta över våra bästa gärningar och tror att vi kan berömma oss inför Gud. Det är en falsk tro.

Kristus och vad han gjort för oss ska stå i centrum – inte vad vi gör för att tjäna honom. Att ha kunskap om Kristus och tron på honom är långt mer värt än allt vi kan prestera i livet. Våra bästa gärningar är avskräde om vi tror att de gör oss rättfärdiga inför Gud. Rättfärdigheten som kommer genom tron på Kristus är den enda som gäller inför Gud. Tron på Kristus är det enda som ger oss ett fast hopp om att nå fram till uppståndelsen från de döda. Det var Paulus mål, det var också målet för församlingen i Filippi och det ska också vara vårt mål.

Paulus beskriver sig själv som en som ständigt jagar efter att gripa det målet eftersom han själv blivit gripen av Kristus Jesus. Vi har också blivit gripna av Jesus. Det är inte vi som kommit till honom utan han har kommit till oss genom sitt evangelium och gett oss tron. Det är inte vi som genom våra gärningar skaffat oss en plats i hans rike utan det är han som genom evangelium i ord och sakrament gett oss en plats i sitt rike. Det är han som sänt oss sin Ande som kallat, församlat och upplyst oss och bevarat oss hos honom i en rätt tro. Han har gripit oss för att vi ska jaga efter att gripa uppståndelsen från de döda.

Vad betyder det för vårt dagliga liv? Ja, Paulus säger: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus. Det är det mål Jesus gett hela sin kristenheten. Han har vunnit det eviga livet åt oss genom sin lydnad och han har betalt vår skuld genom sitt blod. Hans uppståndelse är garantin för det. Han har gjort oss alla till vinnare av segerpriset, inte för våra prestationers skull utan genom sin förtjänst. Därför ska vi glömma det som ligger bakom och sträcka oss efter det som ligger framför och jaga mot målet för att vinna segerpriset.

Vad betyder det att vi ska glömma det som ligger bakom? Ja, det tjänar inget till att älta gamla synder och misslyckanden i våra liv. Det tar bort glädjen. Vi ska komma ihåg att Jesus naglat fast vårt skuldbrev på korsets stam. Skulden är betald, det förgångna är förlåtet och synderna är utstrukna inför Gud och det ska vi acceptera. Som kristna kan vi glömma det som ligger bakom och istället sträcka oss efter det som ligger framför. Vi ska gå vidare i andlig mognad tills vi når målet och vinner segerpriset, Guds kallelse i himlen. Kristus återlöste oss för att vi skulle nå det målet och till detta har Gud kallat oss. Snart hör också det nuvarande till det förgångna som vi ska lägga bakom oss. Det som vi under alla omständigheter behåller är det som ligger framför och som vi sträcker oss efter, Guds kallelse i himlen.

Paulus avslutar med att säga: ”det är så vi bör tänka alla vi fullkomliga”. De fullkomliga ser inte tillbaka på sina bästa gärningar som något de kan berömma sig av inför Gud. Inte heller grämer de sig över gamla synder som om de inte vore förlåtna för Kristi skull. Nej de glömmer det som ligger bakom. Inte heller fastnar de i nuvarande sorger och smärtor. Lidande hade både Paulus och församlingen i överflöd men det hindrade dem inte att fortsätta jaga framåt mot målet, Guds kallelse i himlen, glada över alla Guds välsignelser.

Det är svårt att tillhöra de fullkomliga. Vi fastnar så lätt i felaktiga tankar. Paulus skriver: Tänker ni fel i något avseende, skall Gud uppenbara också det för er. Dock, låt oss hålla fast vid det som vi har nått fram till. Katekesen, barnaläran, har vi nått fram till och den ska vi alltid hålla fast vid. Den kunskapen räcker livet ut och håller inför vår sista stund. Men det är en sammanfattning av Bibelns undervisning. Där finns så mycket mer som är tillämpligt på olika situationer i våra liv. Genom ordet verkar den helige Ande på våra hjärtan, våra tankar och vår vilja. Tänker vi fel i något avseende helgar den helige Ande oss att tänka annorlunda, att mogna som kristna så att vi kan pröva vad som är Guds vilja, vad som är gott och fullkomligt och behagar Honom. Därför ska vi vara flitiga bibelläsare. Då har vi valt den goda delen. Amen

Låt oss be!
Vi tackar dig Herre Jesus Kristus för att du gripit oss med ditt ljuvliga evangelium. Bevara oss för allt som vill häfta oss till det förgångna. Ge oss kraft att sträcka oss efter det som ligger framför, Guds kallelse i himlen. Vi tackar dig för hoppet om uppståndelsen från de döda. Hjälp oss att förmedla detta hopp till våra medmänniskor. Amen.