Predikan i S:t Jakobs evangelisk-lutherska församling i Piteå av Stefan Hedkvist över Matt 23:1-12 på 11:e söndagen efter trefaldighet.
16 augusti 2026
Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.
1 Sedan talade Jesus till folket och till sina lärjungar: 2 ”De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol. 3 Allt som de lär er ska ni därför göra och hålla. Men deras gärningar ska ni inte ta efter, för de talar men handlar inte. 4 De binder ihop tunga bördor och lägger på människornas axlar, men själva vill de inte röra ett finger för att lätta på dem.
5 Alla sina gärningar gör de för att bli sedda av människor. De gör sina böneremmar breda och sina hörntofsar stora. 6 De älskar att få hedersplatserna vid festmåltiderna och de främsta platserna i synagogorna, 7 och de vill gärna bli hälsade på torgen och kallas rabbi av människorna.
8 Men ni ska inte låta er kallas rabbi, för en är er Mästare och ni är alla bröder. 9 Och kalla inte någon på jorden er fader, för en är er Far, han som är i himlen. 10 Låt er inte heller kallas lärare, för en är er lärare, Kristus. 11 Den som är störst bland er ska vara de andras tjänare. 12 Var och en som upphöjer sig ska bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig ska bli upphöjd.
Låt oss be!
Herre Jesus Kristus, du har uppenbarat vem Gud är och hurdan han är. Det lär vi oss av dig, och inte av någon annan. Och du gör det genom Skriftens ord. Hjälp oss bevara din undervisning i vårt hjärta. Amen.
I Matteus 23:e kapitel hör vi Jesus tala på ett sätt som vi inte är vana vid. Han fördömer fariséerna och de skriftlärde och uttalar ve efter ve över dem. Vi får gå till gamla testamentets profeter, Amos eller Jesaja, för att hitta liknande fördömanden. Matteus 23 är Jesu avskedstal till sina obotfärdiga fiender. Det är samtidigt en varning till Guds folk i alla tider för fariséernas lära och attityd.
Med frågan om vems son Messias är hade Jesus avslöjat fariséerna och de skriftlärde som inkompetenta skriftutläggare. De förstod inte Skriftens kärna och stjärna: profetiorna om Messias. Ni kan läsa om detta i slutet av Matteus 22:a kapitel. I vår text i början av Matteus 23:e kapitel hör vi fortsättningen. Jesus varnade nu folket och lärjungarna för fariséernas och de skriftlärdas lära, deras falska rättfärdighet och deras högmod. Samtidigt är det en undervisning för oss om var vi ska söka den rätta läran, vem som är Kyrkans rätte Herre och Lärare, och om hur vi ska leva i sann ödmjukhet.
Jesus sa till folket och till sina lärjungar: ”På Moses stol sitter de skriftlärda och fariseerna. Allt vad de lär er skall ni därför göra och hålla, men efter deras gärningar skall ni inte handla.” Efter fångenskapen undervisade Esra och Nehemja folket i Mose lag. Det är det rätta läroämbetet Gud inrättat i Israel, att prästerna och leviterna skulle undervisa folket i Mose lag. Och inte bara det. Kom ihåg att Jesus förebrådde fariseen och rådsherren Nikodemus för att han inte undervisat om pånyttfödelsen, eller ens förstått det, han som skulle vara Israels lärare. När Jesus säger att de sitter på Mose stol är det åtminstone delvis ett erkännande av deras ämbete som Israels lärare. I den mån de verkligen lärde vad Mose befallt så skulle folket och lärjungarna lyda.
När Jesus säger: ”allt vad de lär er ska ni hålla och lyda”, så syftar han inte på de äldstes stadgar. På ett annat ställe säger ju Jesus om de äldstes stadgar: Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människors bud. Nej, han syftar på vad Mose lärt, utan tillägg eller förvanskningar. Jesus hade själv gjort en sammanfattning av Mose lag som de hört strax tidigare. En av dem, en laglärd, ville sätta honom på prov och frågade: ”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” Han svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Detta är det största och främsta budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.” När fariséerna och de skriftlärda undervisade så skulle alla höra och lyda. Vi ska också lyda den del av Mose lag som gäller alla människor i alla tider, så som Jesus sammanfattat undervisningen.
Men folket och lärjungarna skulle inte göra efter deras gärningar, ty de talar men handlar inte. Ja, de tömde Guds bud på innehåll till den grad att de menade sig uppfylla budet om kärlek till Gud och sin nästa när de sände sina tjänare att gripa Jesus, försöka få honom dömd med hjälp av falska vittnen, prygla honom utan sak och utlämna honom till hedningarna, och när de skrek: ”korsfäst, korsfäst.”
Men när Jesus säger att vi inte ska göra efter deras gärningar, så innefattar det också en annan aspekt. Jesus sa: De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar. Dvs. de predikade lagen som lägger tunga bördor på människors axlar, för vi orkar inte möta lagens krav så perfekt som Gud kräver. De skriftlärde förkunnade bara lagen, Mose lag i bästa fall, människobud i sämsta fall, men de var främmande för evangeliet och de gjorde allt för att hindra människor att höra det. De gjorde allt för att behålla sin auktoritet över Guds folk och när de såg att folk hyllade Jesus bestämde de sig för att döda honom. Det är bättre att en man dör i folkets ställe än att hela folket går under, resonerade översteprästen. Han visste inte hur rätt han hade.
Jesus fortsatte sin domspredikan med att säga: Och alla sina gärningar gör de för att människor skall se dem. De ville bli sedda av människor. De gjorde allt för att människor skulle se dem. De var ute efter så många ”likes” som möjligt. Och de levde i en tradition och en kultur, ett religiöst sammanhang där den form av religion de stod för förknippades med att ha pengar och makt, att vara välsignad av Gud. Det väckte avund, det väckte respekt, det gjorde att folk ville hålla sig väl med dem, fjäska. De levde i ett samhälle som var lite mer likt USA än Sverige så att säga. Nu är det bara det att Gud ger sina likes för helt andra saker än människor. Människor ser till det yttre – och det är bara till det yttre som människor kan se – vilket gick hand i hand med fariséernas uppvisning av yttre ting. Men Paulus skriver: Den är jude som är det i sitt inre, och hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven. En sådan får sitt beröm, inte av människor utan av Gud. Vi har här att göra med ett motsatsförhållande; beröm från människor eller beröm av Gud, motsatsen mellan yttre omskärelse genom lagen eller hjärtats omskärelse genom Anden, motsatsen mellan människors fåfänga gärningar och Guds gärning, motsatsen mellan att försöka bli sedd av människor och att bli sedd av Gud. Gud ser till hjärtat och den rättfärdighet som gäller inför honom är hans Sons rättfärdighet som tillräknas oss genom tron. Så är den människa rättfärdig inför Gud som tror och tar emot hans Son. Han får sitt beröm av Gud och inte av människor. Men fariséerna och de skriftlärde ville ha beröm av människor för sin lydnad för regler som de själva hittat på, men föraktade och avvisade Kristus som är vår enda rättfärdighet inför Gud.
Mot denna ytliga rättfärdighet, högmod och ärelystnad ska Jesu lärjungar stå i skarp kontrast: Men låt ingen kalla er rabbi, ty en är er Mästare, och ni är alla bröder. Ni skall inte heller kalla någon på jorden er fader, ty en är er Fader, han som är i himlen. Ni skall inte låta någon kalla er lärare, ty en är er lärare, Kristus. Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. Var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig skall bli upphöjd. Här säger Jesus både vem som är Kyrkans rätte Herre och var vi ska söka den rätta läran och kunskapen om Guds vilja. Den ska vi inte söka hos någon skriftlärd, någon människa, eller något kyrkomöte, för en är vår Mästare och lärare: Jesus. Kyrkan är inte underkastad mänsklig auktoritet och ska inte söka kunskap om Guds vilja hos den ene eller den andre som framför ett budskap. Kristus regerar och styr ensam sin kyrka genom sitt ord. Jesus både är och kan vara Kyrkans enda Mästare och lärare för Paulus skriver: I honom är visdomens och kunskapens alla skatter gömda.
För oss innebär Jesu ord ”en är er Mästare” att vi ska hålla oss till Skriftens ord. För det är genom Skriften som Kristus undervisar och styr sin Kyrka. Ur Skriften ska vi hämta kunskap om gudomliga ting och Guds vilja. Skriftens ord förnyar också våra hjärtan så att vi förstår att göra Guds vilja. Den kunskapen och förmågan ska vi inte söka hos människor. Nej, en är vår Mästare, Kristus. Honom ska vi lyssna till som Gud befallt långt i förväg genom Mose, och sedan med en röst från himmelen när han trätt fram. Vi kan lita på att Jesus genom Skriften kan ge oss en rätt kunskap om Gud och hans vilja, oavsett ålder, barn som vuxna. Paulus påminde Timoteus om att han från barndomen kände de heliga Skrifterna som kunde göra honom frälst genom tron på Kristus Jesus.
När Jesus säger ”en är er Mästare … en är er lärare” så är det ett härligt evangelium till oss för det innebär att han vill att vi ska vara hans lärjungar och leva under honom i hans rike. Kristus vill vara vår Konung, Mästare och lärare. Det var ju just därför som han kom till jorden, för att återlösa oss för att vi ska tillhöra honom och leva under honom i hans rike. Och då han har köpt oss med sitt blod och gjort oss till sitt folk så ska vi visa vår tacksamhet genom att ödmjukt tjäna varandra så som han lär oss: Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. Var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig skall bli upphöjd. Amen.
Låt oss be!
Käre Jesus, vi tackar dig för att du köpt oss med ditt blod för att vi ska tillhöra dig och leva under dig i ditt rike. Hjälp oss så att vi söker kunskapen om Gud och Guds vilja i Skriften. Du ensam vill vara vår lärare och kan det också. Välsigna oss med insikt, kunskap och andlig mognad när vi läser och håller oss till ditt ord. Amen.