Predikan i S:t Jakobs evangelisk-lutherska församling i Piteå av Stefan Hedkvist över Jos 24:1-18 på 10:e söndagen efter trefaldighet.

9 augusti 2026

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

1 Josua samlade alla Israels stammar till Shekem. Han kallade till sig de äldste i Israel, dess huvudmän, domare och förmän, och de trädde fram inför Gud. 2 Och Josua sade till allt folket:
”Så säger Herren, Israels Gud: På andra sidan floden bodde era fäder i forna tider, och även Tera, Abrahams och Nahors far. Där tjänade de andra gudar. 3 Men jag hämtade er fader Abraham från andra sidan floden och lät honom vandra genom hela Kanaans land, och jag gjorde hans avkomma talrik. Jag gav honom Isak, 4 och åt Isak gav jag Jakob och Esau. Jag gav Seirs bergsbygd till besittning åt Esau. Men Jakob och hans söner drog ner till Egypten.
5 Sedan sände jag Mose och Aron och slog Egypten med plågor som jag sände bland dem, och därefter förde jag er ut. 6 När jag förde era fäder ut ur Egypten och ni hade kommit till havet, förföljde egyptierna era fäder med vagnar och ryttare ända till Röda havet. 7 Då ropade de till Herren, och han satte mörker mellan er och egyptierna och lät havet komma över dem så att det täckte dem. Ni såg med egna ögon vad jag gjorde med egyptierna. Sedan bodde ni i öknen en lång tid.
8 Därefter förde jag er in i amoreernas land, de som bodde på andra sidan Jordan. Och de stred mot er, men jag gav dem i er hand så att ni intog deras land, och jag förgjorde dem för er. 9 Då reste sig Balak, Sippors son, kungen i Moab, och gav sig i strid med Israel. Och han sände bud efter Bileam, Beors son, för att förbanna er. 10 Men jag ville inte höra på Bileam, utan han måste välsigna er, och jag räddade er ur hans hand.
11 När ni hade gått över Jordan och kommit till Jeriko stred Jerikos invånare mot er, och det gjorde även amoreerna, perisseerna, kananeerna, hetiterna, girgasheerna, hiveerna och jebusiterna. Men jag gav dem i er hand. 12 Jag sände panik framför er, och det jagade bort amoreernas båda kungar framför er. Det var inte genom ditt svärd eller din båge. 13 Och jag gav er ett land som ni inte hade arbetat med och städer som ni inte hade byggt, och i dem fick ni bo. Ni fick äta av vingårdar och olivlundar som ni inte hade planterat.
14 Så frukta nu Herren och tjäna honom helhjärtat och i sanning. Gör er av med de gudar som era fäder tjänade på andra sidan floden och i Egypten, och tjäna Herren. 15 Men om ni inte vill tjäna Herren, så välj i dag vem ni vill tjäna, antingen de gudar som era fäder tjänade på andra sidan floden eller de gudar som dyrkas av amoreerna i vilkas land ni bor. Men jag och mitt hus, vi vill tjäna Herren.”
16 Då svarade folket: ”Aldrig att vi skulle överge Herren och tjäna andra gudar! 17 För Herren är vår Gud, han är den som har fört oss och våra fäder ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. Han har gjort dessa stora under inför våra ögon och bevarat oss hela den väg vi har vandrat och bland alla de folk vilkas land vi har dragit igenom. 18 Herren har jagat i väg alla dessa folk för oss, också amoreerna som bodde i landet. Vi vill också tjäna Herren, för han är vår Gud.”

Låt oss be!
Herre himmelske Fader, du är alla goda gåvors givare, du har gett oss livet och du har frälst oss genom din Son Jesus Kristus. Sänd din Ande att helga oss så att vi tjänar dig med de gåvor du ger oss. Amen.

I dagens text ur Josua bok hör vi HERREN uppmana folket att välja. Det gäller ett personligt val, för vi hör Josua respons: jag och mitt hus, vi vill tjäna Herren. Också vi ställs inför ett personligt val, för vi hör HERRENS ord: välj idag vem ni vill tjäna.

Som ni märkte har jag ändrat läsningen till att omfatta även verserna 1-13 i Josua 24. Och det är nödvändigt eftersom vi annars kan komma in på fel spår när vi hör uppmaningen att välja vem vi vill tjäna. Ett så begränsat versurval som jag gjort för bibelkalendern kan få allvarliga konsekvenser om någon bortser från sammanhanget och ger en egen tolkning.

Josua var Mose spanare som avancerade och blev general, direkt underställd Befälhavaren för HERRENS här, som vi hör om i slutet av det 5:e kapitlet. Och när vi kommer fram till det 24:e kapitlet så förstår vi att det är just Befälhavaren för HERRENS här som talar och i verserna 3-13 redogör för allt han gjort för folket. Slutet av 5:e kapitlet är så viktiga verser att de borde finnas med i våra textläsningar under kyrkoåret. Över huvud taget är Josua bok så viktig att fler texter borde komma med i våra textläsningar. Josua bok kommer i våra biblar först bland de historiska böckerna. Men det är inte en ren historieskrivning för den återger historien ur profetens perspektiv, det är utpräglad frälsningshistoria. I den hebreiska bibeln kommer Josua först bland profeterna, för Josua var inte bara en general utan också en profet. Det blir vi påminda om i dagens text när vi hör honom tala till folket och säga: Så säger Herren, Israels Gud. Det är en formulering vi är vana att höra från profeterna.

Josua är samma namn som Jesus, och han är en förebild till Jesus. Den frälsningshistoria som skildras i Josua bok har starka kopplingar till Guds frälsningsgärningar genom Jesus – vi kommer till det.

Det första löftet till våra första föräldrar är ett slags förbund som innebär dom över djävulen och frälsning för alla människor genom Frälsaren som skulle födas av kvinna. Det är ett ensidigt förbund eller löfte som inte kräver något av oss utan talar om vad Guds ska göra för oss. Guds frälsningsgärning har två sidor, likt två sidor på samma mynt, det innebär dom över Guds fiender och frälsning för Guds folk.

Sen hände inget på ett par tusen år som förde uppfyllelsen av löftet närmare. En världsvid straffdom över allt våld och omoral kom genom vatten, som samtidigt innebar frälsning genom vatten för ett fåtal som trodde Guds ord. Med kallelsen av Abram började det hända saker. Vi vet inte om Abram dyrkade andra gudar på andra sidan floden eller om det ordet gällde allmänt, men helt klart är det att Abram inte valde Gud utan att Gud valde honom för att uppfylla sitt forntida löfte. Gud hämtade honom från andra sidan den stora floden.

Förbundet med Abram är utpräglat ensidigt. Det bestod i löftet om ett land där Frälsaren skulle födas, ett namn, ett folk, och Frälsaren som skulle födas i hans släkt och bli till välsignelse för alla folk på jorden. Gud ensam garanterade förbundet och dess uppfyllelse. Det var i Sikem som Gud uppenbarade för Abram att han skulle ge landet till hans efterkommande. Där byggde Abram ett altare åt HERREN som uppenbarat sig för honom. När HERRENS härlighet senare visade sig för Abram, kanske i Mamre, och slöt förbundet fick Abram veta att det var i fjärde släktled HERREN skulle ge dem landet, för amoreerna hade ännu inte fyllt sina synders mått. Amoreer var ett samlingsnamn för de folk och stammar som bodde i landet. Så när HERRENS härlighet visade sig för Abram och bekräftade förbundet så pekade det fram mot verkställigheten som Josua bok skildrar. Men det var i Sikem som HERREN först uppenbarade att han skulle ge Abram landet så det är ingen slump att Josua, sedan HERREN uppfyllt sitt löfte och gett dem landet, förnyar förbundet just i Sikem, fast uppenbarelsetältet och arken stod i Shilo.

Men däremellan har vi ännu ett stort, viktigt förbund. Sinaiförbundet. Det har en annan karaktär än förbundet med Abram. Sinaiförbundet har två parter. Men de var långt ifrån jämbördiga. Gud bidrog till förbundet långt mer än folket. För sin nåds skull hade Gud utvalt dem och gjort dem till sitt folk. För sina löften till fäderna hade han fört dem ut ur slaveriet i Egypten med stora under och mäktiga gärningar. Han hade fört dem tryggt genom öknen i en pelare av rök och eld. Han hade gett dem mat från himlen och vatten ur klippan. Om de hörde Guds röst skulle de, av alla folk, vara hans dyrbar egendom. Och där kom förbundsvillkoret in för folket del. De ställdes inför ett val, vem de skulle lyssna till och tjäna. Mose förnyade förbundet med folket som vi kan läsa om i 5 Mosebok kapitel 29 och 30. Guds förbund med folket under Mose som slöts i Moabs land har stora likheter med Guds förbund i vår text ur Josua 24, det HERREN slöt med folket i Sikem. I Moab uppmanades folket att välja: Välj då livet, så att du och dina efterkommande får leva, genom att du älskar Herren din Gud och lyssnar till hans röst och håller dig till honom. Och samma sak i Sikem under Josua: välj i dag vem ni vill tjäna…

Valet handlar inte om att de ska välja att bli Guds folk, välja att bli Guds barn, välja om man vill bli en troende. Valet handlar inte om rättfärdiggörelsen utan om helgelsen. Därför är det så viktigt att också ta med verserna 1-13 i Josua 24. Där redogör HERREN för allt han gjort för dem: Så säger Herren, Israels Gud: På andra sidan floden bodde era fäder i forna tider… Där tjänade de andra gudar. Men jag hämtade er fader Abraham… jag gjorde hans avkomma talrik. Jag gav honom Isak, och åt Isak gav jag Jakob och Esau…
Sedan sände jag Mose och Aron och slog Egypten… därefter förde jag er ut…Ni såg med egna ögon vad jag gjorde med egyptierna…Därefter förde jag er in i amoreernas land…jag gav dem i er hand… jag förgjorde dem för er…Då reste sig Balak, Sippors son, kungen i Moab, och gav sig i strid med Israel… jag räddade er ur hans hand.
11 När ni hade gått över Jordan och kommit till Jeriko stred Jerikos invånare mot er, och det gjorde även amoreerna…Jag sände panik framför er, och det jagade bort amoreernas båda kungar framför er. Det var inte genom ditt svärd eller din båge. Och jag gav er ett land som ni inte hade arbetat med och städer som ni inte hade byggt, och i dem fick ni bo.

Folket var Guds folk, han hade gjort dem till sitt folk, de var välsignade på många sätt liksom deras fäder, De var föremål för hans frälsningsgärningar, de hade fått så mycket, liksom vi. Vilken respons väntar sig HERREN? Ja, att vi väljer att lyssna till hans röst, att vi väljer att tjäna honom. Det är bara frälsta människor, de som redan är Guds folk, som kan göra ett sådant val. Valet handlar inte om rättfärdiggörelsen utan om helgelsen. Vi uppmanas till samma sak i nya testamentet, att vid Guds barmhärtighet låta oss förvandlas genom förnyelsen av vårt sinne så att vi kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom, som Paulus skriver, han som kallar sig Guds tjänare. Jesus hade hämtat Saulus direkt från vägen till Damaskus, likt han hämtat Abram från andra sidan floden. Den Uppståndne hade frälst honom genom dopet, därefter hade Paulus valt att tjäna HERREN och kontinuerligt gjort det valet, han var Guds tjänare.

Antingen vi är medvetna om det eller inte tjänar vi någon, alla gör det, HERREN eller avgudarna, vilket namn de nu än har: pengarna kallas Mamon, en avgud, vi kan följa vårt begränsade förnuft och sätta det över Guds ord så att det blir vår avgud, eller vi kan följa någon annans begränsade förnuft, kanske en världsåskådning som utesluter Gud och hans gärningar, vi kan följa våra begär, älska det ögonen har begär till, låta oss snärjas av frestelser, regeras av oförsonlighet och egoism, vara slav under en synd vi inte vill lämna. Avgudar finns det många av och alla vill de ha vår tjänst. Men så intervenerar HERREN genom sitt ord. Jesus ger oss kunskap om frälsningen. Så ska en soluppgång från höjden besöka oss, för att lysa över dem som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg, som Sakarias säger. När Jesus ger oss kunskap om frälsningen, upplyser våra hjärtan och styr våra fötter in på fridens väg är den enda rimliga responsen från vår sida att välja att tjäna honom. Det är vårt tackoffer, att vi väljer att tjäna HERREN, av tacksamhet för hans frälsningsgärningar och alla goda gåvor.

En stor del av Josua bok har kopplingar till nya testamentet och får där sin slutliga uppfyllelse. Josua och Jesus är samma namn. Jesus är den nya Josua, inte bara till namnet som betyder ”Herren frälser” utan också i gärning. Liksom HERREN genom Josua besegrade Israels fiender så har han genom Jesus besegrat alla våra fiender, frälst oss från syndens, döden och djävulens makt, och gett oss frid. Men vi kan ännu inte njuta den friden fullt ut. Liksom Israel hade fortsatta krigshandlingar att utföra efter den första erövringen så pågår för oss ett fortsatt krig. Men vi strider inte mot kött och blod. I Efesierbrevet läser vi: Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna. Det är ett krig som pågår till vår död och vi ska inte involvera oss i några fredsförhanlingar. Med Jesus, som är den större Josua, ska vi vinna seger. Segerrik ska han leda oss genom detta livets öken, genom Jordan, som motsvarar vår död, in i det utlovade landet, det bättre land som fäderna såg genom tron, himmelens land. Och det helt av nåd. Amen.

Låt oss be!
Himmelske Fader, du har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i din älskade Sons rike. Vi vill tacka dig för denna den största välgärning genom att varje dag välja att tjäna dig. Bevara oss från att sätta något annat i ditt ställe. Amen.