Predikan i S:t Jakobs evangelisk-lutherska församling i Piteå av Stefan Hedkvist över Upp 20:11-21:5 på domssöndagen.
23 november 2025
Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.
20:11 Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. 12 Och jag såg de döda, stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter sina gärningar, efter det som stod skrivet i böckerna. 13 Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. 14 Och döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. 15 Och om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.
21:1 Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. 2 Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. 3 Och jag hörde en stark röst från tronen: ”Se! Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem. 4 Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta.”
5 Och han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.” Och han sade: ”Skriv, för dessa ord är trovärdiga och sanna.”
Låt oss be!
Herre Jesus Kristus, du kom för att ta bort världens synd. Hos dig finns förlåtelse för alla synder. En andra gång ska du komma för att frälsa oss från vredesdomen. Hjälp oss att alltid vara redo så att vi kan ta emot dig med glädje när du kommer. Amen.
Domsöndagens texter innehåller förutsägelser om vad som ska hända på den yttersta dagen. Det är förutsägelser om Kristi återkomst, hans seger över alla Guds fiender, den yttersta domen, och de nya himlarna och den nya jorden som Gud ska skapa.
Alla förutsägelser i NT om den yttersta dagen och domen grundar sig på Jesu undervisning om den yttersta tingen i Matteus 24-25 och parallellstället i Lukas 21. Jesus förklar i dessa kapitel i förväg mycket av de fantastiska bilder och symboler som han skulle låta aposteln Johannes se, och som vi läser om i Uppenbarelseboken. I Matteus 24 och 25 förklarar han också profetiorna om de yttersta tingen som finns hos de gammaltestamentliga profeterna. Vi förundrar oss över de fantastiska syner som Gud gett sina profeter och aposteln Johannes och funderar över dem, men vi ska inte förstå dem på något annat sätt än vad Jesus säger med klara och tydliga ord i Matteus 24 och 25. I sista delen av Matteus 25 läser vi: När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då ska han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk ska samlas inför honom, och han ska skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna. I dagens evangelium hör vi Jesus tala om sig själv på samma sätt: Inte heller dömer Fadern någon, utan hela domen har han överlämnat åt Sonen, för att alla ska ära Sonen liksom de ärar Fadern. När vi hört dessa ord har vi inga svårigheter att identifiera den person som Johannes såg i sin fantastiska syn: … jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. Vi förstår att han såg Människosonen, Jesus Kristus, som nu satt sig på sin härlighets tron för att hålla dom. Själva jorden och himlarna flydde för hans ansikte. Så överväldigande ska hans hans makt och härlighet vara när han kommer tillbaka.
Vi som tagit emot Jesus som vår Frälsare behöver inte vara rädda när den dagen kommer. Hebreerbrevets författare skriver: Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet. Vi har lärt känna honom som vår gode Herde som gett sitt liv för att frälsa oss. Vi känner honom som ska döma världen bättre än de flesta, vi känner hans undervisning och allt han gjort för oss. Vi tror hans ord och väntar hans återkomst. Vi väntar på [Guds] Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda: Jesus, som räddar oss från den kommande vredesdomen, som det heter i 1:a Tessalonikerbrevets första kapitel.
Aposteln Johannes såg i sin syn de döda, både stora och små, stå inför tronen. Först ska de döda uppstå, sen ska dom hållas, så som Jesus säger i Joh 5:28-29: Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna ska höra hans röst och gå ut ur dem. De som har gjort gott ska uppstå till liv, och de som har gjort ont ska uppstå till dom. På den yttersta dagen ska varje människa som någonsin levat ställas inför Människosonen som sin domare. Ingen är så stor och mäktig att han kommer undan och ingen är så liten och obetydlig att han blir bortglömd. Och ingen ska kunna säga ”nej, jag vill inte”. Och ingen ska kunna gömma sig på ett så hemligt ställe att Människosonen inte hittar honom.
”Och böcker öppnades… och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna”. Ingen kan göra något så dolt och hemligt att Gud inte ser det, och ingen ska inbilla sig att Gud glömmer vad som gjorts och sagts. I alla tider har ogudaktiga och otroende människor hoppats på att Gud inte ska se vad de gör och inte komma ihåg det. Psaltaren 10:11 skildrar vad den ogudaktige säger i sitt hjärta: ”Gud kommer inte ihåg det, han har gömt sitt ansikte, han ser det aldrig.”Men det är ett falskt hopp, för Gud både ser och kommer ihåg.
Alla, även vi som tror på Kristus ska dömas efter våra gärningar. Men när det gäller den saken ska något förunderligt ske. Vi lär oss av Matteus kapitel 25 att när Människosonen räknar upp de troendes gärningar så nämner han bara de goda gärningar som den helige Ande helgat dem till. Hur kan det komma sig?
Redan före Jesu födelse uppenbarade Gud vad han kommit för att göra. Ängeln sa till Josef: du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa sitt folk från deras synder. När tiden var inne att träda fram offentligt och göra allt som var förutsagt om Messias introducerade Johannes döparen Jesus med orden: ”Se Guds Lamm som tar bort världens synd!” Han har tagit bort världens synd. Det förvissar oss om att han också tagit bort våra. Vi tar emot förlåtelsen genom tron och dopet. Och Bibeln lär oss hur Gud förlåter: I Jesaja 43:25 säger Herren: dina synder kommer jag inte mer ihåg. Förlåtna synder ska inte nämnas ens på domens dag. Därför är det är livsviktigt att ta emot den förlåtelse Gud ger för Kristi skull medan tid är, för att synderna inte ska stå kvar till domens dag. Det värsta som kan hända är att Gud låter någon få precis som hon vill. De som inte vill ta emot förlåtelsen blir utan. Gud glömmer inte. Gärningarna som står skrivna i böckerna kommer att vittna mot dem.
Johannes såg ännu en bok öppnas – livets bok. Den är av annat slag. I livets bok fanns inga gärningar uppskrivna – bara namn. Den skrevs av Gud före världens begynnelse, och före det att någon gjort varken gott eller ont. Gud hade långt tidigare uppenbarat att en sådan bok existerar. Mose kände till den och David, Daniel och Malaki talar också om den. Aposteln Paulus nämner den också. I Uppenbarelseboken nämns livets bok på sju ställen. På ett ställe i Paulus och på två ställen i Uppenbarelseboken sägs det uttryckligt att namnen finns skrivna i livets bok från världens grundläggning.
Alla som känner sin Bibel förstår varför det måste vara så att två olika slags böcker ska användas vid domen. Dels böcker där människornas gärningar finns uppskrivna, dels livets bok som bara innehåller namn. Bibeln lär att de som blir fördömda blir det på grund av sin otro och sina synder. Men de som blir frälsta blir inte frälsta på grund av sina goda gärningar. Nej, orsaken till vår frälsning är att Gud av nåd före världens grundläggning utvalt oss i Kristus och skrivit våra namn i livets bok. Därför har han också här i tiden kallat oss genom evangelium och fött oss på nytt genom livets ord. Det är inte en slump att vi fått lära känna Jesus. Vi blir också bevarade genom Guds kraft. Frälsningen är helt och hållet ett verk av Gud från början till slut. Gud försäkrar oss gång på gång i Uppenbarelseboken att det fulla antalet av dem som har sina namn skrivna i livets bok en dag ska stå inför hans tron och han ska torka alla tårar från deras ögon – ingen enda ska fattas. Vi som kommit till tro på Jesus Kristus som vår Frälsare kan vara helt vissa om att ingenting kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus, varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat – så som Gud lovat i Romarbrevet.
Sedan Johannes beskrivit hur döden och helvetet kastades i eldsjön och ändras bilden helt. Han såg en ny himmel och en ny jord och den heliga staden, det nya Jerusalem komma ner från himlen. Petrus lär oss i sitt brev att Gud ska skapa nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor. Johannes fick se en glimt av den nya himlen och den nya jorden. Men infogat i denna framtidsvy såg han också en symbol: den heliga staden, det nya Jerusalem, som kom ner från himlen. I profeternas skrifter är Jerusalem eller Sion en symbol för hela Guds folk, alla troende, och deras gemenskap med Gud. Staden symboliserar samma sak i Uppenbarelseboken. Den eviga gemenskapen mellan Gud och alla troende skildras så här: ”Se! Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem. 4 Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta.”
Amen.
Låt oss be!
Herre Jesus Kristus, vi tackar dig för trons dyrbara gåva. Vi tackar dig för att du av nåd skänkt oss livet och ska fortsätta att välsigna oss med alla den himmelska världens andliga välsignelser i kommande tider. Du som är vår Frälsare och domare: kom snart i din härlighet. Amen.