Predikan i S:t Jakobs evangelisk-lutherska församling i Piteå av Stefan Hedkvist över 5 Mos 30:11-20 på 18:e söndagen efter trefaldighet.
19 oktober 2025
Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.
11 Det bud som jag i dag ger dig är inte för svårt för dig, och det är inte långt borta. 12 Det är inte i himlen, så att du behöver säga: ”Vem vill för oss stiga upp till himlen och hämta det åt oss och låta oss höra det, så att vi kan följa det?” 13 Ordet är inte heller på andra sidan havet, så att du behöver säga: ”Vem vill för oss fara över till andra sidan havet och hämta det åt oss och låta oss höra det, så att vi kan följa det?” 14 Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta, så att du kan följa det.
15 Se, jag lägger i dag fram för dig livet och det goda, döden och det onda, 16 då jag i dag befaller dig att älska Herren din Gud att vandra på hans vägar och hålla hans bud och stadgar och rådslut, för att du ska leva och föröka dig och för att Herren din Gud ska välsigna dig i det land dit du kommer för att ta det i besittning. 17 Men om ditt hjärta vänder sig bort och du inte vill höra, och om du blir förledd och tillber andra gudar och tjänar dem, 18 så förklarar jag för er i dag att ni förvisso ska förgås. Ni kommer inte att leva länge i det land dit du drar över Jordan för att komma och ta det i besittning.
19 Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, så att du och dina efterkommande får leva, 20 genom att du älskar Herren din Gud och lyssnar till hans röst och håller dig till honom. Detta betyder liv och lång levnad för dig, så att du får bo i det land som Herren med ed har lovat att ge dina fäder, Abraham, Isak och Jakob.
Låt oss be!
Herre Jesus Kristus, genom dig har vi förlåtelse för alla synder. Ge oss ny kraft att leva så som du vill och lär oss. Amen.
På Sinai gav Gud sina bud och befallningar. Han skrev dem med sitt finger på stentavlor. Stentavlorna blev lagda i förbundsarken som Israels barn blev befallda att bära med sig under ökenvandringen. Men där blev de inte gömda och glömda. Gud lät Mose undervisa folket så att de hörde buden, lärde sig Guds befallningar och kunde tänka på dem. Han befallde också att folket i sin tur skulle tala om buden och undervisa sina barn. Guds ord var inte högt uppe i himlen dit ingen kunde nå eller långt borta i fjärran dit ingen kunde komma. Guds ord var dem mycket nära, i deras mun och i deras hjärta för att de skulle följa och lyda Guds befallningar.
Alla människor har en viss kunskap om Gud och Guds vilja. Skapelsen vittnar om att Gud är mäktig, vis och god. Samvetet vittnar om hans vilja. Men vi kristna är i en liknande ställning som Israels folk vid Sinai. Vi har lärt oss Guds bud i katekesen. Buden är oss nära. De kräver kärlek till Gud och kärlek till vår nästa. Guds vilja och Guds bud är inte långt borta utan nära, i vår mun och i våra hjärtan för att vi ska följa dem.
Gud har knutit livet och vad gott är, döden och vad ont är till dessa bud. Han har gett sitt löfte att den som hör hans befallningar och håller hans bud ska äga liv och få välsignelse. Men den som vänder sig bort från hans ord och inte vill höra och bryter mot hans bud ska förgås. Han har lovat att välsigna dem som håller hans bud och han hotar att förbanna dem som bryter mot hans bud. Ja, han har tagit allt levande i himlen och på jorden till vittne på att han inte dolt sin vilja och sina bud för oss utan gett dem till oss och förelagt oss liv och död, välsignelse och förbannelse.
Det finns de som menar att Bibeln talar om saker som inte existerar och som aldrig har hänt – det är bara sagor och myter. Då syftar de exempelvis på skapelseberättelsen, eller undren som Jesus gjorde, uppståndelsen från de döda, änglarna osv. Men allt som de kallar sagor och myter existerar och har hänt. Men visst, Bibeln talar också om saker som inte finns i verkligheten. Rättfärdigheten som kommer av gärningar som Mose skriver om i dagens gammaltestamentliga text, finns inte i verkligheten hos någon och kommer heller aldrig att finnas hos någon. Viljan som väljer livet därför att Gud befallt det finns inte hos någon. Den fullkomliga kärleken till Gud existerar inte hos någon. Men många tror att de är rättfärdiga, många tror att de har hållit lagen. De tror att den rättfärdighet som kommer av lagen existerar och att den finns hos dem själva.
Men budet blir inte uppfylla för att Gud kräver det. När Gud säger: ”håll buden” och ”välj livet” innebär det inte att buden blir uppfyllda och att vi väljer livet. Men det innebär att Gud kräver det av oss. Men att Gud kräver det av oss innebär inte att vi också kan göra det. Vi kan det inte därför att vi är syndare. Vi är inte heliga fullkomliga människor som Adam var före syndafallet. Vi är syndare och det märks i våra ord och gärningar. Det som finns i verkligheten och som vi kan se i våra liv är inte fullkomlig kärlek och lydnad, utan synder och överträdelser, missgärningar, försummelser och ovilja.
Och vi märker själva det andra inte märker lika tydligt, nämligen vad vi tänker. När vi jämför våra tankar, ord och gärningar med Guds uppenbarade vilja förstår vi att vi snarare förtjänat förbannelsen än välsignelsen. Vad som kommer av lagen är insikt om synden. Gud nöjer sig inte med en någorlunda lyckad lydnad, utan en fullkomlig lydnad för Guds bud. I 3 Moseboken 19:2 säger Gud till hela sitt folk: Ni ska vara heliga, ty jag, Herren, er Gud, är helig.
Men Bibeln talar också om en verklig rättfärdighet. Den rättfärdighet som gäller inför Gud och som Jesus Kristus ger är den enda som i verkligheten finns hos oss. Den kommer av tron och finns hos alla som tror på Jesus. När Paulus ska undervisa om rättfärdigheten inför Gud så använder han ord och tankar från det ställe i Moseböckerna som vi läst. Han citerar inte Mose eftersom han talar om något helt annat men under den helige Andes ledning använder han ord och tankar från Mose. Paulus skriver i Romarbrevet 10:5-10: Mose skriver ju om den rättfärdighet som kommer av lagen: Den människa som håller lagen ska leva genom den. 6 Men den rättfärdighet som kommer av tron säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem ska fara upp till himlen? – det vill säga för att hämta ner Kristus – 7 eller: Vem ska fara ner i avgrunden? – det vill säga för att hämta upp Kristus från de döda. 8 Vad säger den då? Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta, nämligen trons ord som vi predikar. 9 Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. 10 Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.
På samma sätt som med buden så är det med Kristus. Guds bud är inte långt borta – på samma sätt är inte heller vår Frälsare långt borta utan mycket nära. Ingen av oss kan förhålla sig som om Kristus var ouppnåelig långt borta i fjärran. Fråga inte i ditt hjärta: Vem ska fara upp till himlen? – det vill säga för att hämta ner Kristus. Det skulle vara helt omöjligt, och är dessutom helt onödigt eftersom Gud redan sänt Frälsaren till jorden och Kristus är mycket nära var och en av oss. Ingen behöver förhålla sig som om Kristus vore oåtkomlig eller tänka: Vem ska fara ner i avgrunden? – det vill säga för att hämta upp Kristus från de döda. Det vore omöjligt och dessutom helt onödigt eftersom Gud redan gjort detta. Sänd av Gud har Kristus kommit från himlen, och uträttat sitt frälsningsverk på jorden, och uppfyllt alla lagens krav i vårt ställe. Han har också på korset lidit straffet för vår synd, och Gud har uppväckt honom från de döda som bevis på att vi räknas som rättfärdiga inför Gud för Kristi skull. Gud har redan gett oss en Frälsare som dessutom är mycket nära var och en av oss.
Vi hade väntat att Paulus skulle skriva just detta: att Kristus är nära, men istället skriver han: Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta, nämligen trons ord som vi predikar. Detta ord är av annat slag än det Mose förkunnade. Det ord Mose förkunnade krävde gärningar och lydnad. Det ord som Paulus predikade handlar inte om våra gärningar utan om vad Kristus gjort. Det kräver inget av oss men har kraft att väcka frälsande tro. Evangeliet för Kristus in i våra hjärtan och skapar tron och gör oss rättfärdiga. Evangeliet är inte långt borta. Gud har från begynnelsen förkunnat löftet om Frälsaren, han har uppenbarat evangeliet för oss i Skriften, han låter det också förkunnas av och i sin kyrka runt om i världen. Han har anförtrott oss evangeliet för att vi ska förkunna Guds underbara gärningar. Vi lär oss trons ord redan som barn i katekesen – i trosartiklarna. Och det förkunnas i gudstjänsten – det är i vår mun och i våra hjärtan så att vi kan tänka på det, ta emot det och tro det och bekänna det. I trons ord är Kristus nära – så nära att var och en som tror evangeliet har Kristus, hans rättfärdighet och livet.
Mose skrev att Guds lag var oss nära, i vår mun och våra hjärtan för att vi ska hålla den. Paulus har talat om att evangeliet är oss nära, i vår mun och i våra hjärtan, för att vi ska tro evangeliet. Han fortsätter sedan med att förklara vad det innebär att evangeliet är oss nära: Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. 10 Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. Tron är en levande kraft som bär frukt så att vi bekänner det vi tror på. ”Det hjärtat är fullt av talar munnen”, heter det ju. Därför hör tron och bekännelsen nära samman liksom hjärtat och munnen. Genom vår bekännelse kommer samma frälsning nära också våra medmänniskor så att de inte behöver annat för sin frälsning än att tro det evangelium som vi bekänner. Så nära är Kristus och frälsningen. Amen.
Låt oss be!
Vi tackar dig Herre Kristus att du kommer till oss i ditt ord och gör oss delaktiga av den rättfärdighet du vunnit åt oss. Gör oss frimodiga att bekänna ditt ord så att du genom trons ord också kommer till andra, ända till den dag då din frälsta skara är fulltalig och du kommer i din härlighet. Amen.