Predikan i S:t Jakobs evangelisk-lutherska församling i Piteå av Stefan Hedkvist över Luk 12:41-48 på nionde söndagen efter trefaldighet.

17 augusti 2025

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

41 Petrus frågade: ”Herre, talar du om oss i den här liknelsen, eller om alla?” 42 Herren sade: ”Vem är den trogne och kloke förvaltaren som hans herre sätter över sina tjänare för att ge dem deras mat i rätt tid? 43 Salig är den tjänaren när hans herre kommer och finner att han gör så. 44 Jag säger er sanningen: Han ska sätta honom över allt han äger.
45 Men om den tjänaren skulle säga i sitt hjärta: Min herre dröjer med att komma, och han börjar slå tjänarna och tjänarinnorna och äta och dricka och berusa sig, 46 då ska den tjänarens herre komma en dag när han inte väntar det och en stund när han inte anar det, och han ska hugga honom i stycken och ge honom hans plats bland de trolösa.
47 Den tjänare som vet sin herres vilja men inget förbereder och inte handlar efter hans vilja, han ska få många rapp. 48 Men den som inte vet och som gör något som förtjänar rapp, han ska få färre. Av den som fått mycket ska det krävas mycket, och av den som blivit betrodd med mycket ska det begäras desto mer.

Låt oss be!
Vi tackar dig, vår himmelske Fader för att du gett oss livet, allt vi behöver för vårt liv och mer därtill. Vi tackar dig Jesus vår Frälsare för att du köpt oss åt Gud med ditt dyra blod. Vi tackar dig helige Ande för att du gett oss tron och helar oss till tjänst i Guds rike. Gör oss till trogna och pålitliga tjänare. Amen.

Dagens evangelietext är Jesu svar på en fråga som Petrus ställt. Efter att Jesus med en liknelse uppmanat lärjungarna att ständigt vara trogna i den tjänst Herren gett, och vara redo för hans återkomst, och sagt att han själv ska belöna dem han finner trogna, frågade Petrus om liknelsen bara gäller dem som lärjungar eller alla. Jesu svar innebär att det gäller alla men att det ska bli en skillnad i domen mellan olika personer. De som blivit grundligt undervisade i Herrens vilja men ändå inte gör efter hans vilja ska få strängare straff än de som inte visste Herrens vilja. Likadant, Herren ska kräva mer av dem som fått mycket. De som fått stora gåvor att bruka till Herres ära men inte gjort det ska få ett strängare straff.

Herren kommer att i domen kräva mer av apostlarna och av präster och pastorer än av andra. Han talar först och främst om de i kyrkan som kallats att räcka Guds folk den andliga födan som är Guds Ord – alltså i första hand apostlarna, och pastorer och lärare. Jesus svarade Petrus: ”Ja, vem är den trogne och förståndige förvaltare, som hans herre kan sätta över sitt husfolk för att ge dom deras bestämda kost i rätt tid? Salig är den tjänaren, som hans herre finner mitt uppe i sitt arbete när han kommer.” Pastorer och lärare är satta att räcka Guds husfolk deras andliga kost. De ska ha kompetens att räcka Guds husfolk den bestämda kost som Gud avsett för var och en av dem. Barnen ska få undervisning på sin nivå. De vuxna ska ha den fasta födan som är mer fördjupad undervisning i Guds Ord. Pastorn varna och förmana dem som behöver höra lagen och uppmuntra dem som behöver evangeliets tröst. Det ska också göras i rätt tid. Den som behöver höra lagen ska få höra den i rätt tid så att han inte hinner falla för djupt och den som behöver tröstas med evangeliet ska få höra det i rätt tid så att inte förtvivlan får grepp om hjärtat. Salig är den som Herren finner mitt uppe i sitt arbete när han kommer tillbaka. Den som visar sig trogen ska belönas och få mer anförtrott. Herren säger: ”Sannerligen, jag säger er: han ska sätta honom över allt han äger”.

Men om tjänaren inte är trogen utan ”tänker i sitt hjärta: Det dröjer innan min herre kommer” och så börjar missköta sin tjänst och misshandla dem han blivit satt att vårda då ska ”den tjänarens herre komma på en dag som han inte väntade och i en stund som han inte visste om och hugga honom i stycken och låta honom hamna bland de otrogna.” Den pastor som missköter sin kallelse så att dem han ska vårda istället tar skada ska få ett strängt straff. Det hade varit bättre för honom att aldrig ta kallelsen om tjänsten blir utförd så att församlingen far illa. Den undervisningen återkommer på några ställen i nya testamentet. I Jakobs brev läser vi: ”Mina bröder, det bör inte vara många bland er som blir lärare. Ni vet ju att vi kommer att bli desto strängare dömda.”

Därmed har vi kommit in på själva domen. När Jesus i vår text förklarar de omständigheter som inverkar på domen förstår vi att han inte bara har lärjungarna och pastorer och lärare i tankarna, även om han främst talat om dem. Formuleringen är allmänt hållen så vi förstår att det gäller alla – alla troende. I NT finns specifika uppmaningar till trohet som riktar sig till troende i olika ställning: till barn och föräldrar, till kvinnor och män, till makar och änkor, gamla och unga, slavar och herrar, fattiga och rika osv. Vilken ställning vi än har väntar sig Herren att vi ska vara trogna och göra hans vilja, och vänta hans återkomst, och hålla oss redo.

När vårt arbete i hans tjänst en dag ska bedömas är det vissa omständigheter som påverkar bedömningen:
∙ det mått av kunskap om Herrens vilja vi har
∙ de gåvor Herren gett oss att bruka i hans tjänst
∙ det mått av ansvar vi blivit anförtrodda

Jesus säger: ”den tjänaren, som visste sin herres vilja men inte redde till och gjorde som han befallt, han ska tuktas med många slag. Och den som inte visste, men gjorde det som förtjänade straff, han ska tuktas med få. Den som fått mycket av honom ska mycket begäras, och den åt vilken mycket blev anförtrott, av honom ska det krävas dess mera.”

Herrens ord får naturligtvis inte uppfattas så att vi ska hålla oss okunniga om Herrens vilja för att undgå det strängare straffet. Otron vill varken veta Guds vilja eller göra efter den. Men vi som tror har inte en sådan attityd. Vi som tror har vår glädje i Guds undervisning och vi vill göra hans vilja. Vår största sorg är när vi misslyckas och bryter mot hans vilja.

Men det finns skillnader i kunskap och mognad bland de troende. Vi har olika gåvor när det gäller att studera, förstå och minnas Guds ord. Från barn till vuxen växer vår förmåga att ta till oss Bibelns undervisning. Vi växer till i mognad och kunskap. Beroende på var vi bor och närheten till en församling kan också ha betydelse för möjligheten till undervisning och tjänst i Guds rike. Helt klart är att ett handlingssätt som Herren kan ha överseende med hos en kristen eftersom han inte visste bättre, straffas strängt hos en annan eftersom han visste bättre men gjorde inte Guds vilja.

På liknande sätt är det med de gåvor som Herren gett oss. Han ger oss en mångfald gåvor för att vi med hela vårt liv ska ha möjlighet att ära honom. Guds gåvor är allt som vi kallar för vårt: vår kropp och själ, ögon, öron och alla lemmar, förnuft och alla sinnen, mat, kläder, hus och hem, pengar och ägodelar och allt vi behöver för vårt liv. Herren ger oss allt detta för att vi i våra liv ska kunna hålla gudstjänst till hans ära, dvs. leva så att Gud blir ärad i våra liv. Men det är skillnad på gåvorna, åt somliga har han gett mer krafter än andra, åt somliga mer ägodelar, åt somliga större förmåga att lära och undervisa, åt somliga större förmåga att ta sig an människor osv. Av den som fått större gåvor ska det begäras mer. Ni hör att Herren inte begär att vi ska tjäna honom över vår förmåga utan att han ger oss de gåvor han avsett för oss så att vi kan tjäna honom med det han ger. Men av den som fått mycket ska det begäras mycket.

Jesus predikar lagen för oss, han talar om vad han kräver av oss, han talar belöning, och straff och dom. Men bakom denna lagpredikan ligger ett löfte; det är löftet om vår Frälsares återkomst. Det är också vår önskan och längtan. I Uppenbarelsebokens sista kapitel hör vi hur kyrkan svarar på Herrens ord där han säger: ”jag kommer snart”, ”Amen. Kom, Herre Jesus!” Det är vår och hela kyrkans önskan att Herren snart ska komma. Men under tiden vi väntar vår Frälsares återkomst har vi en uppgift att fylla. Det är att tacka honom för frälsningen och alla goda gåvor – att tacka honom genom att göra Guds vilja och ära honom med våra liv. Idag har vi fått en påminnelse om att Herren väntar sig att vi ska vara trogna i vår uppgift. Han har inte uppenbarat när han kommer, tvärtom sagt att han kommer i en stund när ingen tänker det. Därför ska vi alltid vara redo, alltid tjäna honom så som han vill. Han väntar sig trohet av oss. Det är inte mer än rimligt och rätt. Han har frälst oss och gett oss en skatt i himmelen, därtill ger han oss allt vi behöver för detta livet och mer därtill för att vi ska tjäna honom. Det borde vara tillräcklig motivation till att vara trogna och tjäna honom. Men som om det inte skulle vara nog så lovar han dessutom att löna oss för att vi tjänar honom med de gåvor han gett oss. Och han har inte lovat oss bara någon liten bonus eller extrapåslag utan den högsta belöning som någon kan tänka sig – att han, som är hela världens Skapare och Herre, ska låta oss sitta till bords i sitt rike och själv betjäna oss. Det är som det heter i psalmen:

du smörjer mitt huvud med olja
och låter min bägare flöda över.
Ja, godhet och nåd ska följa mig
i alla mina livsdagar,
och jag ska bo i Herrens hus
för alltid. Amen.

Låt oss be!
Herre, gör oss till dina trogna tjänare. Lär oss att se allt du ger oss som goda gåvor som vi kan använda till din ära. Gör oss uthålliga i din tjänst så att ingen och inget kan förleda oss att söka andra mål med vårt liv. Kom Herre Jesus, kom snart så som du lovat. Amen.