Predikan i S:t Jakobs evangelisk-lutherska församling i Piteå av Stefan Hedkvist över Upp 4:8-11 på tacksägelsedagen.

12 oktober 2025

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

8 Var och en av de fyra varelserna hade sex vingar och fullt med ögon runt om och på insidan. Dag och natt säger de utan uppehåll:
”Helig, helig, helig
är Herren Gud Allsmäktig,
han som var och som är
och som kommer.”
9 Och när varelserna prisar och ärar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i evigheters evighet, 10 då faller de tjugofyra äldste ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom som lever i evigheters evighet. De lägger ner sina kronor inför tronen och säger:
11 ”Värdig är du,
vår Herre och Gud,
att ta emot lov och ära och makt,
för du har skapat allt.
Genom din vilja kom det till
och blev skapat.”

Herre, hjälp oss ta till oss ditt ord och bevara det i våra hjärtan. Amen.

Idag på tacksägelsedagen påminner texterna oss om hur underbart Gud har skapat allt och uppehåller oss med sina goda gåvor, ja uppehåller allt levande. Gud är värd tacksägelse och lovsång för att han skapat allt med sin makt och vishet. Episteltexten ur Uppenbarelseboken lär oss just detta: att Gud är värd tacksägelse och lovsång därför att han skapat allt – allt har blivit till genom Guds vilja.

Många har missat dessa två sanningar:
att Gud skapat allt genom sin vilja
och att han är värd vårt tack och lov för att han skapat allt.
Ändå borde dessa två sanningar vara uppenbara för alla.

Själva skapelsen, himlarna och jorden, och allt levande, ger oss en viss kunskap om Gud. Skapelsen vittnar om Skaparen. David beskriver det så här i den 19:e psalmen:
2 Himlarna vittnar 
 om Guds härlighet,
 himlavalvet förkunnar
 hans händers verk.
 3 Dag berättar för dag,
 natt ger kunskap till natt,
 4 utan tal och utan ord,
 utan att man hör deras röst.
 5 Deras röst når ut över hela jorden,
 deras ord till världens ände.
 Vittnesbördet når ut över hela jorden. Därför är det underligt att så många missar budskapet. Genom att betrakta skapelsens under borde alla förstå att Skaparen är gudomlig, mäktig, vis och god, så att de söker honom. Överallt får man höra att evolutionsteorin är bevisad och att det inte finns någon bättre förklaring till det vi kan se omkring oss. Det är myter som bedrar många. Men till den som inte undertrycker sanningen ger skapelsen värdefull kunskap om Gud, men inte all kunskap Gud vill att vi ska ha. Skapelsen kan inte vittna om Guds frälsningsplan för det fallna människosläktet. Det är en uppgift för mycket mindre och enklare vittnen. Att vittna om frälsningen är en uppgift för alla kristna.

Den andra sanningen är lika känslig: att Gud är värd lov och ära därför att han skapat allt. Kritik mot Gud ligger närmare till hands för många människor. En del säger att de inte kan tro på Gud som tillåter att så många oskyldiga får lida, att han tillåter krig och övergrepp. De lastar Gud för saker som egentligen bara bevisar vad Bibeln lär om människans syndfullhet. Bibeln vittnar om att jorden fylldes med våld efter syndafallet till den grad att Gud ångrade att han gjort människor. Den stora floden dränkte den dåvarande världen. Bara en familj blev räddad på grund av Guds löfte att sända en Frälsare. Sedan visar Bibeln att där det finns människor så kommer det också att finnas synd och olydnad, våld och övergrepp, krig och folkmord. Synden sitter i människans hjärta. Ont begär, olydnad, mord, äktenskapsbrott och stöld går ut ur människans hjärta och kommer att visa sig handling överallt där människor finns, så länge de lever. Men Gud har lovat att inte lösa problemet genom att sända någon mer flod för att utrota människor han skapat. Det är först på den yttersta dagen Gud ska göra slut på all synd här i världen.

Det finns annat lidande, som inte orsakas av människor, i alla fall inte direkt, som gör det svårt att tacka Gud: jordbävningar, översvämningar, hungersnöd och annat som Jesus förutsagt ska komma före den yttersta dagen. Istället för att kritisera Gud för hur han styr och uppehåller världen ska vi ta dessa tecken för vad de är. Jesus har sagt att det måste ske innan hans stora dag. Våra första föräldrars syndafall påverkade hela skapelsen – den blev lagd under förgängelsen. Och det heter att hela skapelsen suckar och våndas. Ändå finns det hopp om att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet, heter det.

Idag på Tacksägelsedagen ska vi påminna oss om att Gud är värdig att ta emot lov och tacksägelse därför att han skapat allt så underbart och uppehåller oss med goda gåvor varje dag. Han har gett oss själva livet, våra kroppar och sinnen och han uppehåller oss varje dag med allt vi behöver och mer därtill. Det är inget som vi förtjänat på något sätt utan han ger oss allt av sin godhet, kärlek och vishet. Därför ska vi tacka honom.

Nu ska vi med Johannes ögon se in i den himmelska världen och se vad representanterna för allt skapat och kyrkan gör. Vi hör de fyra varelserna och de tjugofyra äldste översätta skapelsens ordlösa vittnesbörd om Guds härlighet i en tacksägelse med ord.

Aposteln Johannes var landsförvisad till ön Patmos för sin bekännelses skull. Där uppenbarade den Uppståndne för honom vad som måste ske i tiden fram till den yttersta dagen, vad som måste ske på jorden och vad som sker i himlen. Han fick se det i bilder och symboler. Vår epistel beskriver hur Johannes i anden blev förflyttad till himlen och fick se Guds härlighet och vad som hände närmast Guds tron.

I denna syn fick Johannes se Guds härlighet som ett gnistrande sken av ädelstenar och en regnbåge som liknade smaragd. Runt Guds tron stod tjugofyra troner och på tronerna satt tjugofyra äldste med kronor av guld på huvudet. Eftersom Jesus sagt att lärjungarna skulle få sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar så tror vi att tolv av de äldste är apostlarna. Om tolv av de äldste är apostlarna så borde de andra tolv vara stamfäderna för Israels tolv stammar. Vi kan betrakta de tjugofyra äldste som representanter för hela kyrkan under gamla och nya testamentets tid.

En intressant detalj är att Johannes fick se dem lägga ner sina kronor av guld inför tronen. Det ska vi komma ihåg när vi i evangelierna hör lärjungarna tvista om vem av dem som var störst eller skulle få den främsta platsen, eller vad de skulle få för att de lämnat allt för att följa Jesus. När de väl satt där på tronen då la de ner guldkronan inför Guds tron. Jag har hört människor reagera negativt när de hört att det yttersta syftet med allt är att Gud ska bli ärad och prisad för sin stora nåd. Ja, det är sant att Gud frälst oss för att hans nåd ska bli prisad. Det är också sant som det står i Ordspråksboken: att söka sin egen ära är inte ärofullt. Men det gäller oss. Det är vi som står under Guds lag. Men lägg märke till hur Gud upphöjer svaga syndare, sätter dem på troner och sätter guldkronan på deras huvuden. Det något han också har lovat alla kristna. I breven till de sju församlingarna lovar Kristus att de som förblir trogna ska få livets krona och sitta med honom på den himmelska tronen och regera med honom. Utan att vi förtjänat det upphöjer han oss till obegriplig ära. Men det verkar som om det är först när vi är där som egoismen upphört och vi ger all ära åt Gud.

Johannes fick också höra de fyra varelserna inför tronen sjunga första versen på en psalm till Guds ära: ”Helig, helig, helig
 är Herren Gud Allsmäktig,
 han som var och som är
 och som kommer.”
 Vi känner igen varelserna från en syn som Hesekiel fick mer än sexhundra år tidigare. Hesekiel fick se dem på lite annorlunda sätt men vi känner igen ansiktena som liknar ett lejon, en tjur, en människa och en örn. De fyra varelserna representerar allt levande på jorden. Lejonansiktet representerar alla vilda djur, tjuren alla tama djur, och örnen alla fåglar. Människan representerar människan. Så är det överallt i Bibeln. Människan är alltid en klass för sig, skild från djuren, skapad till Guds avbild och dyrt återlöst med Guds Sons blod.

Varelserna som representerar allt levande på jorden ger ständigt dag och natt all ära åt Gud och säger: ”Helig, helig, helig
 är Herren Gud Allsmäktig,
 han som var och som är
 och som kommer.”
 Vi förstår att det bara är första versen. För det finns ingen tacksägelse men Johannes beskriver vad han såg och hörde så här: varelserna prisar och ärar och tackar honom som sitter på tronen. Det som sker i himlen borde ske på jorden. Störst brist är det bland människor som Gud skapat. Skapelsen vittnar om Guds härlighet och vittnesbördet har nått ut till världens ände – så alla borde ha förstånd att prisa, ära och tacka honom som sitter på tronen.

Johannes fick höra de tjugofyra äldste förkunna varför Gud är värd lovsång och tacksägelse: ”Värdig är du,
 vår Herre och Gud,
 att ta emot lov och ära och makt,
 för du har skapat allt.
 Genom din vilja kom det till
 och blev skapat.”


Det är vår uppgift att ge samma budskap och samma skäl till tacksägelsen. Vårt främsta uppdrag är att vittna om vad Jesus gjort för vår frälsning. Men evangeliet blir obegripligt där man undertrycker skapelsens vittnesbörd om Guds härlighet och istället försöker inbilla sig att allt har kommit till av sig självt. Om man tror att ingen högre makt kommer att ställa oss till svars för vad vi gjort i livet, vad ska man då med Guds förlåtelse till? Nyckeln till att förstå evangeliet finns i Bibelns första kapitel som undervisar oss om att Gud skapat allt genom sitt ord. Allt skapat, himlarna och jorden och allt levande, har kommit till genom Guds vilja. Därför att han skapat allt är han värdig att ta emot lov, ära och makt. I våra egna liv och i våra församlingar ska vi lova och prisa vår Skapare som är så god. Med makt och vishet har han skapat allt och i sin nåd har han frälst oss. Amen.

Låt oss be!
Vi tackar dig Herre för att du gett oss livet och omger oss med allt underbart som du skapat. Vi tackar dig för tryggheten att veta att vårt liv står i dina händer. Hjälp oss att tacka för din godhet varje dag, och låt oss en dag få tacka dig inför din eviga tron. Amen.