Matt 18:18-22

24 augusti 2025

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen.

Låt oss be!
Herre Jesus, vi tackar dig för att du blev lydig till döden på korset för att vinna förlåtelse inför Gud åt oss. Utom dig finns ingen frälsning. Hjälp oss att bli dina tjänare som tar hand om varandra så att ingen vänder dig ryggen. Amen

Bibeln lär oss på många ställen att skuld och rädsla botas med förlåtelse. När vi syndat mot någon ska vi inte skyla över det utan be om förlåtelse. De synder som bara Gud vet om ska vi göra oss av med på samma sätt, men då är det Gud vi ska be om förlåtelse. David säger av egen erfarenhet i Psaltaren så här:
3 Så länge jag teg
förtvinade mina ben vid min ständiga klagan.
4 Dag och natt var din hand tung över mig,
min livskraft försvann som av sommarhetta.
5 Då uppenbarade jag min synd för dig,
jag dolde inte min missgärning.
Jag sade: ”Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren.”
Då förlät du mig min syndaskuld. (Psaltaren 32:3-5)

I dagens evangelietext får vi lära oss ytterligare en aspekt på förlåtelsen. Hur ska vi hjälpa andra att be om förlåtelse och ta emot förlåtelse?

Tidigare i Matteus 18 finns liknelsen om herden som hade hundra får och lämnade de nittionio i bergen för att gå och leta efter det ena som gått vilse. Jesus framställer sig själv på många ställen som den gode Herden. Jesus vårdar dem som lyssnar till hans röst och följer honom. Men Jesus har också ansvar för dem som gått vilse från honom. Han sparar inte någon möda söka de förlorade. Människosonen har kommit för att söka upp och frälsa det som var förlorat.

Bibeln lär oss att Jesus gett oss samma tjänst med honom som vår förebild. Vi ska ta vård om våra trossyskon och vi ska söka efter dem som gått vilse från honom. Det är denna uppgift Jesus ger oss när han säger till var och en av oss: gå. Så säger han i verserna strax före vårt stycke: Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder. (Matteus 18:15)

I verserna före vår predikotext beskrivs hur vi ska gå tillväga om vi inte klarar att hjälpa den som behöver hjälp mot synden. Då ska vi själva ta hjälp av någon eller några som både vi och personen ifråga har förtroende för. Och är vi tillsammans utan framgång får vi ta församlingen till hjälp. Sen kommer så första versen i vårt stycke: Amen säger jag er: Allt vad ni binder på jorden ska vara bundet i himlen, och allt vad ni löser på jorden ska vara löst i himlen.

Det innebär att när vi som enskilda, eller tillsammans, eller när hela församlingen varnar någon med lagen så är det inte tomma ord. Och på samma sätt är det med den förlåtelse som förkunnas i evangelium, av enskilda kristna, av några eller av hela församlingen. Det är en Guds kraft som ger vad det säger.

Gud har instiftat det offentliga predikoämbetet för att vårda, undervisa och utrusta sin kyrka. Med lagen och evangeliet för Herren sin hjord fram på den smala vägen som leder till livet så att ingen viker av och går vilse. Lagen bestraffar synd och varnar oss så att vi inte viker av åt ena sidan och låter synden bli vår vän. Evangeliet tröstar och uppbygger oss så att vi inte viker av åt andra sidan och låter tvivel och förtvivlan få ingång i hjärtat.

Men det offentliga predikoämbetet och församlingens gudstjänster och bibelstudietillfällen är inte allt som Herren använder för att vårda sin hjord. Förkunnelsen i gudstjänsterna följer kyrkoåret, och bibelstudierna en plan. Den förkunnelsen och undervisningen är inte alltid i fas med vad som är aktuellt i enskildas liv. Förkunnelsen av lagen kan missa att ta upp den synd som är aktuell i en enskild människas liv. Förkunnelse av evangeliet kan missa att försäkra om förlåtelse och ge tröst just i den situation som är aktuell för en enskild person. Förkunnelsen i gudstjänsten ska förresten inte rikta sig till enskilda utan vara så att alla kan ta del av den och ingen blir utpekad.

På ett sätt är enskilda troende, det allmänna prästadömet, bättre rustade att tillämpa lagen och evangeliet. Jesus ger alla troende tjänsten att använda lagen och evangeliet på ett sätt som alltid träffar. Jesus säger: Om din broder har syndat, så gå och ställ honom till svars enskilt, er emellan. Lyssnar han på dig så har du vunnit din broder. I och med att vi har sett eller hört synden så kan vi använda lagen och evangeliet på ett sätt som gäller just den situationen. Vare kristen har mandat att ge Guds förlåtelse till sitt trossyskon som syndat och ta bort just den skuld som plågar samvetet.

Jesus talar om alla kristnas tjänst att ge broderlig förmaning, att binda med lagen och att lösa med evangeliet. Denna tjänst är nödvändig för att församlingen ska vara en andligt hälsosam plats för oss svaga syndare. Där synden bestraffas och syndare blir avlösta med evangeliet, där blir församlingen ett hälsohem för svaga syndare.

Förutom makten att avlösa ger oss Jesus ytterligare två löften i dagens predikotext. Han säger: Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så ska de få det av min Fader i himlen. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.” Att vara samlade i Jesu namn innebär att vara samlade i tron på Jesus kring hans nådemedel. Där har Jesus lovat vara närvarande, han har lovat att höra och svara våra böner och han har lovat sin verksamma närvaro när vi varnar med lagen och avlöser från synd med evangeliet. Och när vi är samlade i hans namn och kommer överens om att be om något så ska vi få det av Fadern i himlen.

En rätt bön är en begäran som framförs i tron på Guds löfte om något som Gud lovat eller befallt. Gud hör och svarar sådana böner som det heter i 1 Johannesbrevet 5:e kapitel: detta är den tillit vi har till honom, att om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss. Och när vi vet att han hör oss, vad vi än ber om, så vet vi också att vi redan har det som vi bett honom om. Böner som Gud både befallt och lovat att höra och besvara, är just förböner för dem som begått en synd och är på väg att gå förlorade. Aposteln Johannes fortsätter därför och skriver: Om någon ser sin broder begå en synd som inte är till döds, ska han be, och Gud ska ge liv åt honom…

Vi har det ansvaret att varna och tillrättavisa medkristna som försyndat sig och även innesluta dem i våra förböner och bära fram deras sak inför Gud. Och då får vi bönesvar och syndaren ska ångra sig och bättra sig. Då ska vi av hjärtat förlåta så som Gud förlåter – gång på gång utan gräns. Vi ska be att Herren använder oss som sina tjänare för att upprätta människor som fallit. Vi ska be med ett fast hopp att Gud ska utföra sitt verk och kalla människor till bättring och till tro på Jesus. Och vi ska alltid be för varandra.

Krävs det inte en felfri människa för att förmana och varna en annan? Nej, vi är alla syndare, men vi är upprättade syndare som Jesus förlåtit. Det gör oss till rätta personer att gå och upprätta andra. Det är till förlåtna syndare Jesus ger denna befallning: ”gå och ställ honom till svars mellan fyra ögon”. Vi, som själva blivit kallade från ett liv i synd till nåden, vi som själva bett om förlåtelse och blivit upprättade av Jesus, är rätta personer att söka och vinna de som gått vilse. Vi har ju erfarenhet av omvändelsen i våra egna liv.

Jesus ger oss ett kärleksarbete. Kärleken tillräknar inte synd. Petrus tar upp detta i slutet av vår text. Hur många gånger ska vi förlåta den som syndat? Ja, svaret är inte bara sju gånger utan sjuttio gånger sju. Meningen är inte att vi ska ta fram kalkylatorn. Jämfört med sju gånger som Petrus föreslog är det många gånger fler. Det är lika många gånger som Herren förlåter oss. Om och om ger Herren oss förlåtelse för våra synder. Förlåtelsen sinar inte. Var och en som vänder sig till honom får sina synder förlåtna. Jesus har förlåtit all vår skuld. Varje dag förlåter han oss alla våra synder. Det ger oss kraft att i vår tur förlåta vår nästa om och om igen. Vilka är bättre rustade att söka vinna tillbaka syndare och upprätta dem med evangelium än syndare som själva fått all synd förlåten av Herren?

Många plågas av sina synder. Det är ingen hjälp att få höra ”det var inte mer än mänskligt att göra så”. Många känner skuld. De blir inte hjälpta av att höra ”det är normalt att reagera på det sättet” eller ”så skulle de flesta ha känt i samma situation”. Vilken tröst ger det en skuldtyngd själ att höra att det är mänskligt att synda och känna skuld? Det finns bara ett sätt att bekämpa synden och lyfta bort skulden. Det är inte säkert syndaren klarar det själv utan är beroende av ett trossyskon som guidar honom att bekänna synden för vad den är och sedan löser honom från synd och skuld med evangeliet om syndernas förlåtelse för Kristi skull. Den förlåtelse som en medkristen ger är giltig inför Gud i himlen: vad ni löser på jorden ska vara löst i himlen. Vi kan aldrig rationalisera bort skulden. Men vi kan lyfta av skulden inför Gud. Gud har gett oss ett instrument för detta och det är löftet om syndernas förlåtelse för Kristi skull. Evangeliet upprättar syndare som fallit. Upprättelse är en del av Guds frälsningsplan. Låt oss som Guds tjänare ingå i den planen så som han lärt oss. Amen.

Låt oss be!
Herre Jesus Kristus, vi tackar dig för ditt löfte; att du är med oss när vi samlas i ditt namn och hör våra böner. Ge oss en rätt omsorg om varandra så att vi tar ansvar för varandras andliga hälsa. Lär oss att förmana varandra med kärlek och av hjärtat förlåta varandra, så som du förlåter oss varje dag. Amen.