Predikan i S:t Jakobs evangelisk-lutherska församling i Piteå av Stefan Hedkvist över Matt 16:13-20 på apostladagen.

20 juli 2025

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

13 När Jesus kom till trakten av Caesarea Filippi, frågade han sina lärjungar: ”Vem säger människorna att Människosonen är?” 14 De svarade: ”Vissa säger Johannes Döparen, andra Elia och andra Jeremia eller någon av profeterna.” 15 Han sade till dem: ”Och ni? Vem säger ni att jag är?” 16 Simon Petrus svarade: ”Du är Messias, den levande Gudens Son.”
17 Jesus sade till honom: ”Salig är du, Simon, Jonas son, för det är inte kött och blod som har uppenbarat det för dig, utan min Far i himlen. 18 Och jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa ska jag bygga min församling, och helvetets portar ska inte få makt över den. 19 Jag ska ge dig himmelrikets nycklar. Allt som du binder på jorden ska vara bundet i himlen, och allt som du löser på jorden ska vara löst i himlen.” 20 Sedan befallde han lärjungarna att inte berätta för någon att han var Messias.

Låt oss be!
Herre Jesus Kristus, lär oss hålla ditt evangelium högt i ära, för det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror. Amen.

Dagens evangelietext lär oss en rätt bekännelse av vem Jesus är: han är Messias, den levande Gudens Son. Vi får också lära oss att vi inte kan komma fram till den övertygelsen av egna krafter. En rätt tro och bekännelse är ett verk av Gud. Vi lär oss också att alla troendes uppgift här på jorden är att förkunna evangelium för hela skapelsen. Evangeliet är himmelrikets nycklar som öppnar för var och en som tror.

Jesus var ofta omgiven av många människor men nu var han ensam med sina lärjungar. Han frågade dem: ”Vem säger folket att Människosonen är?” 14 De svarade: ”Somliga säger Johannes Döparen, andra Elia och andra Jeremia eller någon av profeterna.”

Folkets undringar visade att de tagit intryck av Jesus. De var imponerade av hans ord och gärningar och undrade om någon av de gammaltestamentliga profeterna eller Johannes Döparen hade uppstått från de döda. De förstod att Jesus var en mycket speciell person. Men de hade inte tillräckligt höga tankar om Jesus.

Jesus frågade också efter lärjungarnas uppfattning: ”Och ni, vem säger ni att jag är?” Petrus svarade: ”Du är Messias, den levande Gudens Son.” Messias är hebreiska och betyder ”den smorde”. Kristus är motsvarande ord på grekiska. Messias eller Kristus är inget egennamn. Hans egennamn var Jesus och det namnet uttrycker också vem han är. Namnet Jesus betyder ”frälsare”. Men Messias eller Kristus är ämbetsnamn och syftar på den särskilde person som Gud utlovat genom hela gamla testamentet ända från tidernas begynnelse. Under gamla testamentets tid blev kungar, präster och profeter avskilda för sina respektive ämbeten genom att bli smorda med olja. Messias, ”den smorde” skulle inneha alla dessa tre ämbeten: han skulle vara både kung, präst och profet. Av Guds ord förstår vi också att Messias är mer än en människa. Guds ord tillskriver honom det högsta gudsnamnet ”HERREN” och förkunnar att han ska utföra gudomliga gärningar. Messias är därför, precis som Petrus bekänner, mer än en människan, han är den levande Gudens Son. Profeterna förutsäger att Messias ska vara kung i ett evigt rike. Han ska vara präst som frambär det fullkomliga offret för att frälsa sitt folk från deras synder. Han skulle själv bli syndoffret, och med sitt offer göra döden maktlös. Han skulle också vara profet och tala Guds Ord så att var och en som hör honom hör Gud själv.

Lärjungarna hade tidigare häpnat över Jesus, både över hans ord och gärningar, och haft anledning att fråga sig: ”Vem är han?” Så gjorde de när Jesus hade stillat stormen och både vind och sjö visat sig lyda honom. Nu hade de kommit så långt i insikt att de kunde bekänna att Jesus är Messias, den levande Gudens Son.

Petrus hade inte själv kommit fram till den bekännelsen av egna krafter, sitt förnuft eller sin slutledningsförmåga. Trots att vi människor har syn och hörsel så att vi kan se Guds gärningar och höra Guds Ord så kan vi ändå inte av egen kraft komma fram till en rätt tro. Med tron menas hjärtats förtröstan på Guds nåd för Kristi skull. Det är Guds verk att vi tror på honom. Därför säger också Jesus om Petrus tro och bekännelse: ”Salig är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen. ”

Gud hade tänt den tro Petrus gett uttryck för i sin bekännelse. En rätt bekännelse av Jesus är ett tecken på att personen blivit född av Gud och är ett Guds barn. I 1:a Johannesbrevet heter det: ”Var och en som tror att Jesus är Kristus” (eller Messias), ”han är född av Gud…” och likadant: ”Den som bekänner att Jesus är Guds Son, i honom förblir Gud och han själv förblir i Gud”. Den som tror och bekänner att Jesus är Messias, den levande Gudens Son, är salig som Jesus här säger till Petrus: ”Salig är du Simon, Jonas son…”

Sedan följer en ordlek. Sedan Petrus sagt ”du är Messias, den levande Gudens Son” sa Jesus till honom: Du är Petrus, och på denna klippa ska jag bygga min församling. På grekiska är ordet ”Petrus” och det ord som översätts ”klippa” snarlika ord, Πετροσ respektive πετρα. Jesus Kristus är klippan på vilken den nytestamentliga kyrkan är byggd. Simon blir kallad Petrus därför att han bekänt sig till Kristus som är den klippan på vilken kyrkan ska byggas.

Efesierbrevet 2:19-20 är en förklaring till Jesu ord i vår evangelietext. Där heter det om alla troende: ”Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj. Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv”. Den nytestamentliga kyrkan är Guds familj. Kyrkan är uppbyggd på apostlarnas och profeternas grund, dvs på deras bekännelse och skrifter. I denna grund är hörnstenen Kristus Jesus själv – för det är ju om honom profeterna och apostlarna talar. Han bär upp hela byggnaden.

Kyrkan byggs på klippan Kristus. Det innebär att det är Kristi gärning som gjort det möjligt för alla människor att bli Guds barn och bli medlemmar i den sanna kyrkan. Synden som hindrade oss från gemenskapen med Gud har Jesus sonat med sitt offer. Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan för hela världens. Han har med sitt offer öppnat vägen till himmelen för oss och inget hindrar oss längre från att tillhöra Gud.

Han har inte bara gjort det möjligt för oss att tillhöra honom. Det är han som bygger sin kyrka. Han drar människor till sig genom evangelium. Han för oss till samma tro och bekännelse som Petrus gett uttryck för. Han ger oss tron att han är Messias, den levande Gudens Son. Vi bekänner att han är kung i ett evigt rike. Han är vår präst som offrat sig själv en gång för alla. Han är vår profet som förkunnar för oss vad vi ska tro och vad vi inte ska tro, vad vi ska gör och vad vi inte ska göra.

Kyrkan är ingen bräcklig byggnad. Kyrkan är byggd på klippan Kristus och det är en säker grund. Jesus säger i vår text: helvetets portar ska inte få makt över den”. ”Helvetets portar” är allt som för till helvetet – och allt sådant är djävulens verk. Inte ens de mäktigaste andliga fiender ska kunna rasera eller förstöra Guds kyrka. Vi kan vara helt trygga när vi tror på Kristus. Jesus har befriat oss från syndens, dödens och djävulens makt.

När Petrus avlagt den goda bekännelsen får han också en uppgift. Jesus sa: ”Jag ska ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden ska vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden ska vara löst i himlen.”

Himmelrikets nycklar är den makt som öppnar och stänger himlen för människor. Att använda himmelrikets nycklar kallas att lösa och att binda. Därför har man kallat himmelrikets nycklar för löse- och bindenyckeln. Det är makten att förlåta synder eller hålla borta syndernas förlåtelse, dvs. att förkunna evangelium eller att hålla tyst om evangelium och enbart förkunna lagen. Senare, strax före sin himmelsfärd gav Jesus samma befogenhet med dessa ord: ”Gå ut i hela världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd. Där evangelium förkunnas står himlen öppen för var och en som tror. Men den som inte tror stänger för sig själv. Och där evangeliet inte alls förkunnas finns inget som kan öppna, där förblir det låst och reglat.

Jesus hade ställt frågan ”Och ni, vem säger ni att jag är?” till alla lärjungarna. Petrus svarade i allas ställe. På samma sätt får han himmelrikets nycklar, inte i egen person utan som alla lärjungarnas representant. Ja, det är inte ens i egenskap av lärjunge eller apostel som han får himmelrikets nycklar utan i egenskap av bekännare. Det förstår vi av andra ställen i nya testamentet som visar att nycklamakten är överlämnad till alla som tagit emot den helige Ande, dvs alla som blivit döpta, för i dopet ges den helige Ande som gåva. På ett annat ställe heter det om alla troende: Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.

Kyrkans hela uppgift här på jorden handlar om att förkunna Guds härliga gärningar som trosartiklarna lär oss. Kyrkans hela uppgift handlar om evangeliet och syndernas förlåtelse. Evangeliet är inte en förkunnelse om syndernas förlåtelse utan en Guds kraft till frälsning för var och en som tror. Det är ett budskap som ger vad det säger. Evangeliet ger syndernas förlåtelse och öppnar himlen. Men där evangeliet inte ljuder är himlen stängd och det finns inget annat som kan öppna. Det är alltså inte en ringa uppgift vi fått utan en stor, hög och viktigt uppgift som handlar om människors frälsning. Nycklamakten som vi har fått av Messias, den levande Guds Son, sträcker sig bortom denna värld in i himlen. Den syndaförlåtelse som förkunnas i evangelium öppnar himlen för ångerfulla syndare. Och har evangeliet öppnat finns inget som kan stänga utan vi kan frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid. Amen.

Låt oss be!
Herre Jesus, gör oss till dina trogna bekännare. Vi tackar dig för att du fört oss in i din kyrka och gjort oss till ditt folk. Vi tackar dig för att du låter oss leva i trygghet från alla våra andliga fiender. Gör oss trogna den uppgift du gett oss. Vi tackar dig för den syndaförlåtelse som i ditt namn förkunnas här på jorden och som öppnar himlen för var och en som tror. Amen.