Predikan i S:t Jakobs evangelisk-lutherska församling i Piteå av Stefan Hedkvist över Matt 9:9-13 på tredje söndagen efter trefaldighet.

6 juli 2025

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

9 Jesus gick vidare och fick se en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset. Han sade till honom: ”Följ mig!” Då steg Matteus upp och följde honom. 10 När Jesus sedan var gäst i hans hem, kom många publikaner och syndare och låg till bords tillsammans med Jesus och hans lärjungar. 11 Fariséerna fick se det och frågade hans lärjungar: ”Varför äter er mästare med publikaner och syndare?” 12 Jesus hörde det och sade: ”Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. 13 Gå och lär er vad detta ord betyder: Jag vill se barmhärtighet, inte offer. Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.”

Herre, skriv dessa ord i våra hjärtan. Amen.

Evangelisten Matteus ger oss en fem verser lång självbiografi. Hans beskrivning av sin kallelse är till stor tröst för alla som inser sitt behov av syndernas förlåtelse. Den uppmuntrar oss också att låta andra få del av den nåd som vi själva fått.

Matteus jobbade i Kapernaum. Han var tullman. Romarna anställde dugliga män till det arbetet. En tullman skulle vara välutbildad och väl känna trakten och den näringsverksamhet som bedrevs, folket och deras vanor. Sådan var Matteus. Jesus hade varit verksam i Galiléen en tid. I trakten av Kapernaum hade han predikat evangeliet om riket och botat alla slags sjukdomar och krämpor bland folket. Så Matteus visste säkert mycket väl vad Jesus gjorde och lärde och vad folket ansåg om honom. Men det var inte bara som yrkesman Matteus följde Jesu verksamhet. Hans respons på Jesu kallelse visar att han hade ett djupt personligt intresse för honom. Det Matteus hört om Jesus, och det han kanske själv hört av Jesus och sett av hans gärningar hade påverkat honom. Genom Jesu ord och gärningar hade den helige Ande tänt tron i Matteus hjärta så att han genast var redo att lämna allt för att följa Jesus när han blev kallad.

Matteus berättar om sin kallelse direkt efter att Jesus i Kapernaum förlåtit en lam man hans synder och genom sin makt gjort honom frisk. I anslutning till detta skriver Matteus: Jesus gick vidare och fick se en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset. Han sade till honom: ”Följ mig!” Då steg Matteus upp och följde honom.

Matteus hade blivit utesluten ur synagogan av fariséerna. Tullmän betraktades som tjuvar och förrädare. De arbetade för judarnas bittra fiende Rom. De skodde sig också många gånger själva på folkets bekostnad, så deras rykte var inte helt ogrundat. Fariséerna ville inte ha något med sådana människor att göra. Matteus hade lärt känna fariséernas attityd. Där fanns ingen barmhärtighet att hämta.

Men av Jesu undervisning och verksamhet hade han förstått att denne rabbi hade en annan attityd. Han hade förstått att Jesus kommit för att skänka syndernas förlåtelse till dem som behövde det allra mest – till syndare. Jesus hade gjort den lame mannen frisk som man firat ned framför honom genom hustaket. Men först hade Jesus gett denne syndare det han allra mest behövde – syndernas förlåtelse. Jesus hade gjort anspråk på att äga gudomlig makt att förlåta synder och han hade bevisat att han hade makt att förlåta synder genom att utföra ett gudomligt under. Allt det här kände Matteus säkert till. Matteus var jude och han kände väl sin Bibel. Det visar han sedan i sitt evangelium genom att redogöra för hur Jesus uppfyllt profetiorna. Matteus hade kommit till tro på Jesus som den i GT utlovade Messias, som hade gudomlig makt och uppgift att förlåta synder.

När Jesus kallade Matteus steg han genast upp och följde honom. Matteus var genast beredd att lämna sitt arbete, sin försörjning och hela sin tillvaro för den uppgift Jesus kallade honom till. Denna positiva respons var en följd av evangeliets verkan. Genom tron förstod Matteus att den som hade makt att förlåta synder och göra under också hade makt att uppehålla honom när han lämnade allt för att följa honom. Den tacksamhet som genomströmmade honom gjorde honom villig att följa och tjäna Jesus.

Så snart han nåddes av Jesu kallelse och fick veta vad Jesus ville med hans liv så var han redo till det. Så borde det vara också för oss. Så snart vi fått klart för oss vad Gud befaller och vad som är Guds vilja med vårt liv så finns det inga giltiga argument mot detta. När Matteus nåddes av Jesu ord ”följ mig” steg han upp och följde honom. På samma sätt ska vi vara redo att göra Guds vilja på alla områden i livet där Guds ord ger oss vägledning om vad vi ska tro och vad vi inte ska tro, vad vi ska göra och vad vi inte ska göra.

Vi vet inte så mycket mer om Matteus än vad dessa fem verser berättar. Vi vet att han skrev Matteus evangelium och genom detta vittnesbörd har många människor genom tiderna förts till tro. Här i hans självbiografi får vi veta vad han gjorde först av allt sedan han blivit kallad till lärjunge. Han bjöd hem Jesus tillsammans med sina vänner. Han samlade sina kollegor och andra, som liksom han själv var uteslutna ur synagogan, för att också dessa skulle få lära känna Jesus. Han introducerade Jesus för sina vänner för att Jesus skulle hela också dem och deras eländiga liv. Det heter: När Jesus sedan var gäst i hans hem, kom många publikaner och syndare och låg till bords tillsammans med Jesus och hans lärjungar.

Vilka var det som samlades vid bordet? Publikaner var tullmän liksom Matteus. Alla människor är syndare men ”syndare” i detta sammanhang syftar på personer som var i samma situation som publikanerna, sådana som på grund av sitt syndiga liv var uteslutna ur synagogan, och därmed också en stor del av samhällslivet.

Fariséerna kunde bara se en anledning till att Jesus gästade tullmannen Matteus hus och åt och drack tillsammans med publikaner och syndare. Det måste bero på att Jesus inte var rättfärdig utan en omoralisk människa – av samma slag som dem han omgav sig med. De menade att Jesus åt och drack med syndare därför att han själv var en syndare. Anklagelsen låg underförstådd i den fråga de ställde till lärjungarna: ”Varför äter er mästare med publikaner och syndare?”

Jesus hörde det och sade: ”Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. 13 Gå och lär er vad detta ord betyder: Jag vill se barmhärtighet, inte offer. Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.” (Matteus 9:12-13) Jesus försvarade sig och gav skäl för sitt handlande. Samtidigt vårdade han också fariséernas själar. Man kan i Jesu svar se omsorg om dem han omgav sig med, men även omsorg om fariseerna som anklagade honom.

Anledningen till att Jesus åt och drack med publikaner och syndare var inte att han själv var en syndare, inte heller att han på något sätt försvarade deras synder. Nej, anledningen var att de insett att de var syndare – det var uppenbart för alla, även för dem själva. De hade sjukdomsinsikt. Och syftet var att de skulle bli helade. De behövde den frälsning från synden som Jesus kommit för att ge. Det är ju bara syndare som är i behov av att höra och tro evangeliet – evangeliet som förkunnar vad Gud gjort för att frälsa oss från synden som förstör våra liv här och i evighet. Det är bara syndare som är i behov av budskapet: dina synder är förlåtna. De som inte vill erkänna sin synd är inte heller i behov av förlåtelse – och för dem är evangeliet ointressant. Rent objektivt var också fariséerna som andra människor, fast de själva tackade Gud för att de inte var som andra. Kom ihåg fariseen och publikanen i templet. Fariseerna insåg inte att de var i lika stort behov av Jesus och hans förlåtelse och därför höll de sig borta från Jesus och anklagade honom istället. Publikaner och syndare behövde förlåtelsen lika mycket som den lame mannen som Jesus botat, kanske var det någon de kände. Därför höll de sig nära Jesus.

När Jesus säger ”det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka” så är det inget erkännande av att fariseerna var friska andligt sett. Nej, alla har syndat och ingen har något att berömma sig av inför Gud. Det är ingen skillnad i det fallet mellan människor. Men fariseerna trodde sig vara friska och därför ansåg de sig inte behöva någon läkare. Publikaner och syndare försökte inte ens berömma sig inför Gud, för de hade inget att komma med. Men i Jesus lärde de känna sin Frälsare. Och de fick frid genom hans gudomliga förlåtelse.

För att fariséerna skulle få samma insikt gav Jesus dem ett ord att reflektera över: Gå och lär er vad detta ord betyder: Jag vill se barmhärtighet, inte offer. Det är inte en yttre lydnad, en yttre gudstjänst, offer och böner som behagar Gud om hjärtat är långt ifrån honom. Nej, Gud vill se barmhärtighet av hjärtat. Fariséerna visade med sina anklagelser att de saknade barmhärtighet i hjärtat. De trodde sig tjäna Gud när de anklagade Jesus, hans lärjungar och alla som höll sig till Jesus. Vad var det för sätt att tjäna Gud – att anklaga Jesus för att han utförde sin kallelse och visade barmhärtighet? Om fariséerna jämförde sina hjärtan med Guds krav på barmhärtighet så borde de inse att också de kom till korta och behövde Frälsaren lika mycket som syndarna som höll sig till honom.

I sitt svar till fariséerna visar Jesus vilket ämbete han fått av Gud och varför han blivit sänd av Gud. Han har kommit för att kalla syndare. Han är en sådan Frälsare som vi syndare behöver. Han har kommit för att ge oss syndernas förlåtelse inför Gud.

Det stora problemet är att så många inte vill erkänna att de är syndare och därför vill de inte heller komma till Jesus för att ta emot förlåtelse. Fast Gud sänt en Frälsare för alla människor, fast det finns förlåtelse för alla synder och fast förlåtelsen skänks gratis till alla som vill ta emot den, så går ändå en hel mängd människor förlorade – helt i onödan. Det sker bara därför att de inte inser sitt behov och vägrar ta emot hjälp av den store läkaren, Jesus Kristus.

Av Matteus självbiografi ska vi lära oss att Jesus kommit för att förlåta oss och kalla oss till tjänst i sitt rike. När vi tagit emot den förlåtelse Jesus skänker så är vårt livs största problem löst. I tacksamhet för detta ska vi liksom Matteus följa Guds vilja. Matteus fick en speciell kallelse som skiljer sig från vår uppgift men också oss har Jesus gjort till sina tjänare och sina vittnen. Liksom Matteus ska vi göra det vi vet är i enlighet med Guds vilja. Det första Matteus gjorde sedan Jesus kallat honom var att låta sina vänner och kollegor få möta Jesus. På samma sätt ska vi vittna om den nåd vi fått för våra vänner. På detta sätt blir Kristus ärad. Han blir ärad när han blir introducerad för syndare och får fullgöra sin uppgift att kalla syndare och hela de sjuka. Amen.

Låt oss be!
Vi tackar dig Herre Jesus Kristus att du kommit för att kalla oss syndare till dig och ditt rike. Vi tackar dig för att du renat oss från synden och gjort oss till dina tjänare. Uppfyll oss med tacksamhet så att vi tjänar dig varje dag. Liksom Matteus introducerade sina vänner för dig, gör oss ivriga att föra våra vänner och kollegor till dig. Du som är vår store Läkare och Frälsare undan synden, dig tillhör äran i evighet. Amen.