Predikan i S:t Jakobs evangelisk-lutherska församling i Piteå av Stefan Hedkvist över Joh 16:23-33 på söndagen före pingst.
1 juni 2025
Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.
23 Den dagen kommer ni inte att fråga mig om något. Jag säger er sanningen: Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det ska han ge er. 24 Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Be och ni ska få, så att er glädje blir fullkomlig.
25 Detta har jag talat till er i liknelser. Men det kommer en tid när jag inte längre ska tala till er i liknelser, utan öppet förkunna för er om Fadern. 26 Den dagen ska ni be i mitt namn. Jag säger inte att jag ska be till Fadern för er. 27 Fadern själv älskar er, för ni har älskat mig och tror att jag har utgått från Gud. 28 Jag har utgått från Fadern och kommit till världen. Nu lämnar jag världen och går till Fadern.”
29 Då sade hans lärjungar: ”Nu talar du öppet och inte i liknelser! 30 Nu vet vi att du vet allt och inte är beroende av att någon frågar dig. Därför tror vi att du har utgått från Gud.” 31 Jesus svarade: ”Nu tror ni. 32 Men det kommer en tid, och den är redan här, när ni ska skingras var och en åt sitt håll och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, för Fadern är med mig. 33 Detta har jag sagt er för att ni ska ha frid i mig. I världen får ni lida, men var frimodiga: jag har övervunnit världen.”
Låt oss be!
Allsmäktige Gud, vår himmelske Far, vi tackar dig för din kärlek som du visar oss i din Son, Jesus Kristus. Vi tackar dig för dina löften om bönhörelse. Lär oss idag att rätt ta emot dina löften, tro på dem och be enligt din vilja. Amen.
För Jesu skull har vi fått en stor förmån som i hög grad påverkar vårt dagliga liv. För Jesu skull har vi direkt tillträde till Fadern med våra böner. Han som styr över hela världen för att hans frälsningsplan ska fullbordas lyssnar till var och en som tror på Jesus och svarar våra böner.
Dagens evangelium återfinner vi i Jesu tal till lärjungarna som han höll strax före det att han skulle bli gripen i Getsemane. Jesus hade lovat att Hjälparen, sanningens Ande skulle komma och föra lärjungarna in i hela sanningen och utrusta de troende för deras tjänst i Guds rike. I det stycke som vi läst ger Jesus ytterligare ett löfte till lärjungarna, löfte om bönhörelse.
Medan Jesus vandrade tillsammans med lärjungarna kunde de fråga honom om hans undervisning så som de gjorde när han undervisade i liknelser. De kunde komma till honom med sina bekymmer och han hjälpte dem. De kunde tala med honom och han svarade dem. Nu skulle Jesus gå bort. Han skulle gå till Fadern som sänt honom. Hur skulle det bli då? Bättre eller sämre? Vad kan vara bättre än att få vandra tillsammans med Jesus och kunna fråga honom om allt och be honom om hjälp med allt som bekymrar oss? Det är svårt att föreställa sig att något annat skulle kunna bli bättre.
Innan Jesus gick bort lovade han lärjungarna att de i fortsättningen skulle vända sig direkt till Fadern med sina böner på samma sätt som de hittills vänt sig till honom och för Jesu skull hör och svarar Fadern dessa böner. Jesus sade: Den dagen kommer ni inte att fråga mig om något. Amen, amen säger jag er: Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det ska han ge er. Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Bed och ni ska få, för att er glädje ska vara fullkomlig.
Jesus skulle gå till Fadern men det betydde inte att han skulle sluta hjälpa sina lärjungar. Han skulle fullborda hela det frälsningsverk som Fadern gett honom att utföra och det skulle medföra ett överflöd på himmelska välsignelser. Jesus lär här sina lärjungar ett nytt sätt att söka hans hjälp. De skulle be till Fadern i Jesu namn. När lärjungarna bad till Fadern i Jesu namn skulle det vara lika effektivt som om Jesus själv var närvarande och de kunde be honom om hjälp. Deras böner skulle bli hörda av Fadern och han skulle svara deras böner och ge dem det de bad om för att deras glädje skulle bli fullkomlig.
Löftet gäller inte bara apostlarna utan alla som tror på Jesus. Och det är bara för Kristi skull som vi har tillträde inför Fadern med våra böner. Jesus Kristus har med sitt blod köpt åt Gud människor av alla stammar och språk, folk och folkslag och gjort dem till ett kungadöme och till präster åt vår Gud. ”I honom och genom tron på honom kan vi frimodigt och med tillförsikt träda fram inför Gud”. (Efesierbrevet 3:12) Utan honom och utan tron på honom kan ingen träda fram inför Gud.
Jesus lär oss idag att den som älskar honom och tror att han utgått från Gud är själv älskad av Fadern. För Jesu skull är hans Far även vår gode himmelske Far som med kärlek ser till oss och lyssnar på våra böner. Jesus säger: Den dagen ska ni be i mitt namn, och jag säger inte att jag ska be till Fadern för er, ty Fadern själv älskar er, eftersom ni har älskat mig och tror att jag har utgått från Gud. Det är en underbart stor gåva. Himmelens och jordens Skapare, Han som av evighet beslutat frälsa de utvalda genom sin Son, Han som råder över allting så att hans ord och löften går i uppfyllelse, Han som råder över allting med sådan suverän makt att inte ens en sparv faller till marken utan hans vilja – Han älskar oss ovärdiga syndare för Kristi skull. Han böjer sitt öra till oss, lyssnar och svarar. Han regerar över allting så att det blir till det bästa för dem som älskar honom, de som är kallade efter hans rådslut, och han regerar över allting så att han förmår ge oss det vi ber honom om. Vi behöver inte vara rädda för Gud för våra synders skull. Kristus blev sänd till försoning för våra synder, och inte bara för våra utan för hela världens. Därför kan vi vara säkra på att han är försoningen också för våra synder. För hans skull är hans Far också vår himmelske Far som låter sin godhet flöda över mot oss.
Tron för med sig trons frukter, en av dem är att vi talar. Själva evangeliet är ett budskap och för att det ska vara ett budskap måste det talas, förkunnas, meddelas och höras. Ett budskap som inte förkunnas, inte meddelas och ingenstans kan höras är inget budskap utan tystnad och tomhet. Nu har Gud skapat sina troende på sådant sätt att de talar och vittnar. Paulus säger: Men då vi har samma trons ande som i skriftordet: Jag tror, därför talar jag, så tror också vi, och därför talar vi. (2 Korinthierbrevet 4:13) Därför har evangeliet gått ut i hela världen. Det går från den ena människan till den andra. Vårt vittnesbörd riktar sig till andra för att de också ska komma till tro.
Men en kristen talar också inför Gud. En kristen ber. Det finns ingen tyst kristen utan vi talar både till människor och till Gud. Våra böner är en frukt av det andliga liv som vi fått från Gud. I Nya testamentet ges många uppmaningar till oss att be. Där ges också många löften om bönhörelse. Våra böner är en frukt av tron och vår respons på Guds uppmaningar och löften. Filipperbrevet 4:6-7 är bra minnesverser för detta, en uppmaning att be och ett löfte: Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.
Vi behöver dessa löften om bönhörelse. Vi gör oss bekymmer fast vi inte ska. Det är så många tankar som trängs i vårt huvud och så många känslor som växlar att Guds frid hotar att bli undanträngd. Vi drabbas av sorg och lidande, förr eller senare, och det kan bli väldigt stort i våra liv. Och det finns så mycket i vår omvärld som är deprimerande. Vi ställs också inför situationer som vi helt enkelt inte klarar av att hantera på ett bra sätt. Till allt annat, som också drabbar människor i allmänhet, kommer lidanden för Kristi skull. Det är korset vi får bära för att vi är kristna. Något annat är heller inte att vänta. Jesus säger i dagens evangelium: ”Detta har jag talat till er, för att ni ska ha frid i mig. I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.”
Jesus har inte lovat oss frihet från lidande. Tvärtom, han har förutsagt vilka livsvillkor som kommer att gälla för oss här i världen: I världen får ni lida. Men lidandet ger egentligen inte någon anledning till nedstämdhet och depression. Frihet från lidande är inte ett böneämne. Men Guds hjälp i lidandet – det ska vi be om, så som många psaltarpsalmer lär oss. Jesus uppmanar oss att vara vid gott mod. Jesus har övervunnit världen. När han uppstod från de döda förde han liv och oförgänglighet fram i ljuset. Genom tron på Jesus har vi övergått från döden till livet och äger ett oförgängligt arv i himmelen. Världen kan tillfoga oss lidande men kan inte skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus. Fast vi lever mitt i ett lidande äger vi frid i Jesus. Vi vet hur det ska sluta. Segern är säker. Jesus har övervunnit världen.
Jesus har lovat oss bönhörelse och hjälp från Fadern som älskar oss. Jesu löften är vår styrka. Ständigt ska vi vända oss till vår himmelske Far i bön om hjälp. Till honom ska vår tanke gå när vi börjar dagen och till honom ska våra böner stiga upp när vi avslutar vår dag. Och under vår dag så ska vi inte arbeta och verka i egen kraft utan ständigt vänta hjälpen från honom, i stort som smått. Anden menar verkligen precis vad han säger: Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus. Den uppmaningen ska vi följa och det löftet ska vi lita på och leva av varje dag. Amen.
Låt oss be!
Himmelske Far, du älskar oss och hör våra böner för Jesu Kristi skull. Vi kommer inför dig med våra bekymmer. Var dag vill vi tacka dig för allt det goda du gör och ger. Sänd din Ande till oss att helga oss så att vi alltid väntar hjälpen från dig. Till dig vill vi hålla oss och vi ber dig: Välsigna oss och bär oss genom svårigheter och lidande och bevara oss till ditt eviga rike. Amen.