Predikan i S:t Jakobs evangelisk-lutherska församling i Piteå av Stefan Hedkvist över Joh 15:9-17 på femte söndagen i påsktiden.

18 maj 2025

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

9 Så som Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. 10 Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Fars bud och är kvar i hans kärlek. 11 Detta har jag sagt er för att min glädje ska vara i er och för att er glädje ska bli fullkomlig.
12 Detta är mitt bud: att ni ska älska varandra så som jag har älskat er. 13 Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. 14 Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er. 15 Jag kallar er inte längre tjänare, för tjänaren vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, för jag har låtit er veta allt som jag hört av min Far. 16 Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut och bära frukt, och er frukt ska bestå. Då ska Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. 17 Och detta befaller jag er: att ni ska älska varandra.

Låt oss be!
Herre Jesus, sänd din Ande att stärka vår tro, att helga oss och bevara oss i den rätta tron. Hjälp oss fokusera på det som har bestående värde: tron och kärleken. Amen

På torsdagens afton i passionsveckan var Jesus och lärjungarna samlade i en sal i Jerusalem, där de åt påskalammsmåltiden och där Jesus instiftade nattvarden efter måltiden. Jesus skulle snart skiljas från lärjungarna och han förberedde dem med ett längre tal där han tröstade dem, förmanade dem, gav dem stora och härliga löften om frid mitt i allt lidande, löfte om bönhörelse och löfte om att sända den helige Ande, Hjälparen. Han bad också för lärjungarna och för alla som genom deras ord skulle komma till tro.

Vår predikotext är hämtad från den del där Jesus förmanar lärjungarna att bli kvar i hans kärlek, och bli rika på goda gärningar och leva i kärlek till varandra. Strax före vår predikotext hade Jesus sagt: Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. Det ger oss viktig information innan vi hör förmaningen till ett liv i kärlek. Jesus vill att vi ska vara förenade med honom som grenarna är förenade med vinstocken, och det är nödvändigt för oss. Det är en liknelse, ett bildspråk. Han talar om en innerlig andlig förening genom tron. Han vill att vi ska tro på honom som frälst oss från våra synder, och förbli i den tron. Då bär vi också rik frukt.

Jesus lär oss att vi först måste vara rättfärdiggjorda genom tron för att kunna göra gärningar som är goda och välbehaglig i Guds ögon. Om vi inte förblir i Kristus förtorkar vi andligt sett och kan inget göra, alltså inget som behagar Gud. Då är vi lika torra grenar som bara duger till att samlas ihop och kastas på elden.

Kristendomen är inte lik någon annan religion. I alla andra religioner måste människan göra goda gärningar för att bli rättfärdig. Men i kristendomen måste hon först vara rättfärdigförklarad genom tron på Kristus innan hon kan göra något gott. Det är bara den som genom tron är förenad med Kristus som kan göra något gott i Guds ögon. Utan honom kan vi ingenting göra. Det är bara de gärningar som framspringer ur tron på Jesus som räknas som goda inför Gud. Skriften ger oss den definitionen på vad goda gärningar är.

I vårt stycke hör vi Jesus säga: Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek. Detta har jag talat till er, för att min glädje skall vara i er och för att er glädje skall bli fullkomlig.

Vi ska inte vara lika onda människor som lönar gott med ont. Det godtas ju inte ens i vanligt umgänge mellan människor, långt mindre när det gäller gemenskap med Kristus. Den som lönar gott med ont förstör vänskapen. På samma sätt här: Liksom Fadern älskar Sonen, så har han älskat oss. Han uppmanar oss att förbli i hans kärlek. Liksom Sonen hållit Faderns bud så ska vi hålla Kristi bud. Då förblir vi i hans kärlek. Men om vi sedan vi fått höra om Kristi kärlek förkastar honom och lever tvärt emot hans vilja då är vi lika onda människor som lönar gott med ont och då bryter vi gemenskapen med Kristus.

Gud har uppenbarat sin kärlek till oss genom att sända sin Son till försoning för våra synder. Kristus visar sin kärlek till oss när han frivilligt blev lydig Fadern intill döden på korset. Av kärlek till oss tog Jesus vår synd på sig och led det straff vi förtjänat – istället fick vi syndernas förlåtelse, nåd och liv. Det kallas det saliga bytet. För hans skull räknas vi rena och rättfärdiga inför Gud. Det är en ofattbart stor välgärning som vi inte på något sätt har förtjänat. Jesus talar dessa goda ord till oss för att vår glädje ska bli fullkomlig.

Därefter ger han oss ett enda bud. Vi hör honom säga: Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Han ger oss inte en mängd bud som då Gud gav lagen till Israels folk på Sinai. Vi har inte fått en mängd bud om mat och dryck, offer, reningar, sabbater och högtider. Vi har inte fått en sådan mängd bud att vi knappt kan hålla dem alla i minnet, och knappt vågar röra oss för att inte bryta mot något av dem. Hur mycket mer ska vi då inte med glädje lyda honom då han bara gett oss ett bud som bara för gott med sig, för oss och andra. Allt blir lättare om vi lever så som han befallt.

Jesus säger: älska varandra så som jag har älskat er. Detta är en sammanfattning av allt vad Gud befaller i andra tavlans bud och innefattar alla goda och kärleksfulla gärningar vi kan göra mot varandra. Vi ska göra gott mot alla och först och främst mot våra bröder och systrar i tron. Vi är ju alla grenar i samma vinstock. Vi är alla genom tron förbundna med Kristus och med varandra. På ett annat ställe i Skriften heter det: så är vi, som är många, en enda kropp i Kristus och var för sig är vi varandras lemmar.

Jesus lär oss hur långt denna kärlek sträcker sig. Han säger: älska varandra så som jag har älskat er. Hur har Kristus älskat oss? Ja, han har gett sitt liv för oss. Jesus säger: Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner. Det finns alltså ingen gräns då vi med rätta kan säga: nu är måttet är rågat, nu får det vara nog, jag vill inte hjälpa dig mer.

Jesus säger: Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er. Det säger han för att ingen ska bedra sig själv. Det räcker inte med att höra vad Kristus befaller utan vi ska göra vad han befaller. Kristus har gett oss ett enda bud genom vilket vi ska utöva vår tro, det är detta: älska varandra så som jag har älskat er. Vi ska visa att vi är Kristi vänner, och visa att vi är tacksamma mot honom, genom att göra det som är gott, hjälpa och stödja varandra, och tala vänligt till varandra och tala gott om varandra, säga något som blir till uppbyggelse och göra något till glädje för andra. Det är inte genom att höra det han befaller utan genom att göra det han befaller som vi visar att vi är Kristi vänner.

Det är för övrigt första gången i Skriften som Kristus här kallar de troende för sina ”vänner”: Vänner kallar jag er, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag låtit er veta. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består,… Vi har inte valt Kristus och vunnit hans vänskap genom välgärningar, nej, han har utvalt oss och kallar oss sina vänner därför att han uppenbarat Guds nåds evangelium för oss och gett oss tron. Och han har utvalt oss i ett bestämt syfte; nämligen för att vi ska ”bära frukt, sådan frukt som består”. Han har bestämt oss till att älska varandra, hjälpa och stödja varandra och vara vänliga mot varandra. Det kallar han en frukt som består.

Det är mycket som vi människor gör som saknar bestående värde. Men kärlekens gärningar som vi gör mot varandra, de vänliga orden som sägs, den hjälpsamma handen som sträcks ut, den goda tanken som tänks, allt detta är frukt som består och har ett evigt värde. Sådana små vardagliga välgärningar har löfte med sig om evig lön. Ja, Jesus säger på ett ställe: den som ger en av dessa små en bägare friskt vatten att dricka, därför att det är en lärjunge – amen säger jag er: Han skall inte gå miste om sin lön. Det är en lön som Jesus ger till alla dem som redan genom tron äger en skatt i himlen.

Dagens stycke ur Johannesevangeliet avslutas med ett löfte om bönhörelse. Jesus säger: jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Att be i Jesu namn är att be i tron på att han sonat vår synd med sitt offer och gett oss tillträde till Gud. Sådana böner i Jesu namn kan bara de människor be som genom tron på Guds ord förblir i Kristus. Där tron är sann är vi inte bara hörare utan verkliga görare. På så sätt ska vi pröva oss själva och våra gärningar. Men vi ska inte grunda vår visshet om bönhörelse på våra gärningar utan på Kristus, hans ord och löfte. Han som älskar oss är trofast och håller sina löften. Amen.

Låt oss be!
Herre Jesus Kristus, du har älskat oss och utgett dig själv för oss. Forma oss så att vi blir lika dig. Hjälp oss fokusera på det som har bestående värde, det som du befallt och bestämt för oss – att vi ska älska varandra. Bevara oss i tron på dig till den dag du kommer i härlighet. Amen.