Predikan i Norrköping på söndagen före pingst

Predikan av Stefan Hedkvist i Lutherska Bekännelsekyrkan i Norrköping / Västerås över Joh 15:26-16:4 på söndagen före pingst.

13:e maj 2018


Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen.

Joh 15:26 Men när Hjälparen kommer som jag ska sända er från Fadern, sanningens Ande som utgår från Fadern, då ska han vittna om mig. 27 Också ni ska vittna, eftersom ni har varit med mig ända från början.
16:1 Detta har jag sagt er för att ni inte ska komma på fall. 2 De kommer att utesluta er ur synagogorna, och det kommer en tid när den som dödar er ska tro att han tjänar Gud. 3 Det kommer de att göra därför att de varken känner Fadern eller mig. 4 Men jag har sagt det till er för att ni, när deras tid kommer, ska minnas att jag sade det till er. Jag sade det inte till er från början, för då var jag hos er.

Herre, helga oss i sanningen, ditt ord är sanning. Amen

Dagens evangelium innehåller två delar: först talar Jesus om den helige Ande. Han ska vara de troendes Hjälpare. Sedan talar han om de lidanden som följer på tron och bekännelsen till Kristus.

Jesus lovade att sända den helige Ande till de kristna och han gav honom ett namn som beskriver hurdan Anden är och vad han ska göra. Det grekiska ordet Jesus anväder är paráklätos. Det kan översättas med olika svenska motsvarigheter, men ”hjälpare”, ”tröstare” eller ”försvarare” är några som används. När Jesus ger Anden namnet Hjälparen och lovar sända honom till sina kristna, så är det underförstått att vi kommer att få lida här i världen på många sätt och verkligen behöver denne gudomlige Hjälpare, Tröstare och Försvarare.

Lidandet som drabbar oss för vår kristna tros skull kallas det kristna korset. Vårt lidande orsakas av djävulen, världen och vår egen syndiga natur. I samma stund som en människa blir kristen och börjar vittna om Jesus som sin Frälsare så får hon djävulen till sin fiende. Han försöker behålla människor i en falsk tro och kan inte tåla att någon börjar vittna om sanningen. Världen kan inte heller tåla en sådan människa som bekänner att det bara finns en enda som är rättfärdig, Jesus Kristus, och att det bara är han som kan frälsa oss. Människor vill inte acceptera att bara Jesus är rättfärdig och alla andra är syndare som behöver bli frälsta av honom. Man får fiender om man säger att alla människor är syndare och att Jesus ensam fräst oss från syndens skuld och döden. Dessutom: i samma stund en människa blir kristen så börjar en kamp mellan Anden och vår syndiga natur inom oss. Så länge vi lever har vi kvar synden inom oss som inte vill underordna sig Guds vilja, samtidigt som vi fått en ny vilja som gärna vill föja Guds bud. Det är en stor sorg för oss att märka att synden finns kvar i oss och gör sig märkbar i våra tankar, ord och gärningar. Vi har varje dag anledning att be som vi lär oss i ”Fader vår”: förlåt oss våra skulder. Synden vill bli förverkligad i ord och gärningar. Men vi har ingen skyldighet att förverkliga den gamla människans syndiga begär, tvärtom. Jesus säger på ett ställe: ”den som inte förnekar sig själv och tar sitt kors på sig är mig inte värdig”. Det tillhör varje kristen att bära detta kors som består i att förneka sig själv. Eller som vi med andra ord lär oss i katekesen: att vår gamla människa ska dränkas genom daglig ånger och omvändelse och dödas med alla sina synder och onda begär, och att sedan en ny människa dagligen ska uppstå och leva rättfärdigt och heligt inför Gud i evighet.

Att vittna om Jesus är en form av att förneka sig själv. Vi vittnar om Jesus fast vi vet att vi inte kommer att vinna något på det utan troligtvis kommer att mötas med förakt. Vi gör det i alla fall av tacksamhet mot Jesus och kärlek till våra medmänniskor. Detta är också att förneka sig själv och att bära sitt kors. Jesus har gett oss den helige Ande som gåva för att vi ska orka bära konsekvenserna av en kristen bekännelse.

Men det största lidandet för oss kristna är ändå djävulens och samvetets anklagelser för synd. Det skulle leda till förtvivlan om inte Jesus sänt oss Hjälparen att trösta våra hjärtan med evangelium. Djävulen bär ju det namnet därför att han är en ”förtalare” och ”åklagare”. Han är en mästare i konsten att visa upp för oss vårt förflutna och påminna oss om våra synder. Och det är ju helt sant och riktigt att vi syndat mot Gud och är värda straff. Vi är syndare och även våra bästa gärningar är fläckade med själviskhet och synd. Men då vi insett det är djävulen snabb att skrämma oss med helvetets straff. Han vill inte att vi ska se eller veta något annat. På det sättet förskräcker han oss, och tar bort allt av mod och kraft, och ger oss en enda stor känsla av ångest och förtvivlan. Och det är dit han vill komma. Djävulen anklagar oss och predikar lagen för oss för att nå något av dess två mål, antingen en falsk förtröstan på egna gärningar eller förtvivlan:

– Han vill att vi ska tro att vi måste gottgöra för alla synder med våra egna gärningar.
– Eller så alldeles förtvivla så att vi antingen inte orkar leva längre, precis som Judas, eller i alla fall slutar läsa Bibeln och börjar leva ett liv i otro för att slippa tänka på synd och straff.

Kan djävulen med sina anklagelser få oss att själva försöka gottgöra för synden eller föra oss till förtvivlan så har han vunnit. Och visst skulle denne mäktige ande som till och med lurade våra första föräldrar vinna över oss om vi blev lämnade ensamma för att kämpa mot honom.

Men nu har Jesus sänt oss Hjälparen, den helige Ande för att bevara oss i den enda rätta tron. Jesus sa: När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens Ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig. Detta bibelställe talar om den heliga Treenigheten och hur de tre personerna i gudomen förhåller sig till varandra: Fadern är av ingen född. Sonen är av Fadern född av evighet. Och den helige Ande utgår från Fadern och Sonen. Det är tre personer i en enda gudom. Detta understryker Jesus för att göra oss säkra på att djävulen inte ska övervinna oss. För vad förmår djävulen mot Hjälparen som utgår från Fadern och är sänd av Sonen?

Sedan säger Jesus hur Hjälparen ska trösta oss: han ska vittna om mig. Andens vittnesbörd är en helt annan predikan än djävulens anklagelser. Andens vittnesbörd visar oss till Kristus och hans gärning. Detta är Andens vittnesbörd:
Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. Och den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom. Och jag hörde en stark röst i himlen säga:
”Nu har frälsningen och makten och riket
blivit vår Guds och väldet hans Smordes.
Ty våra bröders åklagare har blivit nerkastad,
han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud.
Dvs. blir du anklagad för synder så är det något som bara sker i ditt hjärta här på jorden. Djävulen vill med sina anklagelser fresta dig att försöka bli din egen frälsare eller kasta dig i otro och förtvivlan. Men inför Gud, som ska döma hela världen, lär han inte kunna anklaga dig. För Jesus har övervunnit honom och kastat ner honom så att han inte kan anklaga dig för synd inför Gud. Jesus har med sitt liv och sin död sonat dina synder och vunnit åt oss en evig rättfärdighet som gäller inför Gud. Därför kan djävulen inte längre anklaga oss inför Gud.

När vårt hjärta fördömer oss så predikar den helige Ande för oss: ”du känner väl Jesus Kristus, som har återlöst, förvärvat och vunnit dig, förlorade och fördömda människa, från alla synder, från dödens och djävulens makt, inte med guld eller silver utan med sitt heliga, dyrbara blod och oskyldiga lidande och död. Allt detta har han gjort för att du ska tillhöra honom, leva under honom i hans rike och tjäna honom i evig rättfärdighet, oskuld och salighet, såsom han har uppstått från döden, lever och regerar i evighet. Det är visst och sant. Var därför vid gott mod.” På detta sätt tröstar Hjälparen oss genom att vittna om Kristus.

Jesus säger i vårt evangelium: ”han ska vittna om mig. Också ni skall vittna, eftersom ni har varit med mig ända från början” Jesus talar här om apostlarna som han kallade i början av sin verksamhet. Ordet ”vittna” betyder närmast att vittna offentligt eller att offentligt försäkra eller betyga något. Att Anden ska vittna om Jesus det är något som ska ske offentligt genom apostlarna. Därför ska vi hålla oss till apostlarnas skrifter. Det är Andens vittnesbörd om Jesus och det är genom dessa ord Hjälparen tröstar våra hjärtan och försvarar oss. Så kan vi övervinna djävulens anklagelser och samvetets dom genom att hänvisa till den gudomlige Hjälparens vittnesbörd om Jesus och säga: Det står skrivet… Så gjorde också Jesus när han övervann djävulens frestelser. Och detta står skrivet: Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. Det står också skrivet i 1:a Johannesbrevet: Detta har jag skrivit till er för att ni ska veta att ni har evigt liv, ni som tror på Guds Sons namn. Vi kan alltså vara vissa om vår rättfärdighet inför Gud och det eviga livet därför att apostlarna vittnat om det i sina skrifter. Det är Andens vittnesbörd om Jesus.

Vi ska också till sist säga några ord om den andra delen som handlar om förföljelsen. Jesus förutsäger att de som inte känner Fadern och Sonen ska utesluta, förfölja och till och med mörda Guds barn – och dessutom tro sig tjäna Gud med sådant våld. Historien ger många exempel på det gått precis som Jesus förutsagt, och det finns många exempel i vår samtid också. Den kanske viktigaste versen i Koranen är sura 5 vers 33: De som kämpar mot Gud och Hans sändebud och vars strävan är att störa ordningen på jorden och sprida sedefördärv skall utan förskoning dödas eller korsfästas eller få hand och fot på motsatta sidor avhuggna eller förvisas från sitt land. (Att störa ordningen på jorden och sprida sedefördärv syftar på alla som inte accepterar sharialagarna). Denna vers andas våld mot otroende, judar, kristna och alla som lämnat islam. En framstående muslimsk teolog, Yosuf al-Qaradawi, har ett TV-program som följs av tiotals miljoner tittare. I ett av programmen hävdade han att utan detta dödstraff för avfällingar hade islam inte existerat idag. Det var därför jag kallade 5:33 den kanske viktigaste versen i Koranen. Utan den skulle islam inte ha överlevt i 1400 år. Versen är också ett tydligt exempel på uppfyllelsen av Jesu förutsägelse; det kommer en tid när den som dödar er ska tro att han tjänar Gud. Jesus har sagt att vi inte ska vara rädda för dem som bara kan döda kroppen men inte göra något mer. När vi bekänner Jesus som vår Frälsare behöver vi inte vara rädda ens om någon hotar oss till livet. I en sådan situation skulle vi naturligtvis vara vettskrämda – men vi behöver inte vara rädda. Jesu fiender kan inte tillfoga oss någon evig eller bestående skada. Paulus skriver i Romarbrevets 8:e kapitel: Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre. Amen.

Låt oss be!
Vi tackar dig Jesus att du sänt den helige Ande att vara vår gudomlige Hjälpare, Tröstare och Försvarare. Bättre kan vi inte ha det på vår vandring till ditt härlighetsrike. Låt den helige Ande ge oss mod, kunskap och visdom att vittna om dig med våra ord och vårt liv. Hjälp oss att med tålamod bära allt inre och yttre lidande så att ditt namn blir ärat. Amen.

Kommentera