Kommentera

LBKs hjälp till änkorna i Indien

LBKs damlag initierade en insamling till änkorna i Indien vid LBKs sommarläger på Strandgården augusti 2019. En gåva på 18 735 kr skickades till detta projekt som du kan läsa mer om nedan. Följande text är hämtad från vår systerkyrka ELS Mission News/Helping Hands. Den är skriven av pastor Bradley Kerkow och avslutas med en vädjan om förböner och gåvor för att kunna hjälpa dessa änkor.

“Men att ta hand om föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern. (Jakob 1:27)”

Jag kommer nog aldrig att glömma det jag såg den där dagen. Vi kom körande på en smal betongbro och försökte väja för andra fordon som man normalt gör i den indiska trafiken. Det var en varm och solig dag. Vår delegation bestående av amerikanska och indiska pastorer hade använt dagen till att besöka kyrkor och barnhem i byarna och påbörjat den timslånga färden tillbaka till staden Rajahmundry. Bron hade mer än meterhöga betongmurar längs sidorna. Jag satt i passagerarsätet fram vilket innebär att sitta på bilens vänstra sida, Det jag nu ska berätta är som en repris i slow motion för mig. När vi närmade oss mitten av bron såg jag något som jag trodde var en skräphög bestående av bruna pappkartonger lutade mot muren. Men när vi kom närmare kunde jag se att det var en människa. Ännu närmare insåg jag att det var en äldre kvinna, kanske mellan sjuttio och åttio. Hon var klädd i trasor och täckt av smuts från däcken på alla bilar som körde förbi. Vår bil passerade henne på mindre än en meters avstånd där hon satt tätt intill muren. Hon utsattes för stor fara i trafiken. När vi passerade henne såg jag att hon räckte fram handen. Hon tiggde. Just när vi körde förbi såg hon mig rakt i ögonen. Hon hade ett drag i ansiktet som påminde om min egen mor. Men hennes fina ansikte och stora ögon var fyllda av hopplöshet och smärta. Och så var hon borta. Det gick fort och vi sveptes med av den täta, kaotiska indiska trafiken. Jag tänkte för mig själv: ”Vad var det jag just såg?” Man ser en massa oväntade saker i Indien, sorgliga, glada och ovanliga, men detta grep mig djupt i hjärtat. Jag fick tårar i ögonen. Vad var det jag just såg? Denna stackars kvinna. Utan tvivel en änka. En kvinna i den gyllene ålder då hon borde njuta av sina barnbarn och inte tigga mat på en riskfylld, smutsig bro.

Vi är inte så vana vid att se fattiga änkor i vårt land där vi har välfärdsprogram för att hjälpa dem som behöver. Men i Indien finns det milliontals änkor som lever i fattigdom. Det beror inte bara på bristande välfärd utan också på att vissa delar av den hinduiska kulturen lär att en änka är ansvarig för sin makes död. Man tror att hennes skugga eller beröring för olycka med sig. Änkor undviks ofta av sina familjer och tvingas resten av livet bära kläder i vitt som i hinduismen är sorgens färg. De får inte sminka sig eller bära smycken och de måste leva i isolering. Jakobs bok säger att vi ska göra det motsatta – ta hand om änkor i deras nöd. ”Men att ta hand om föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern” (Jakob 1:27). Kom ihåg att Jakobs bok inte svara på frågan ”Hur ska jag bli frälst?” Nej, för svaret på det ska vi läsa Romarbrevet eller Galaterbrevet där aposteln Paulus grundligt tar upp frågan och pekar på Kristus som plågades på korset för våra synder och triumferande uppstod ur graven. Vi blir frälsta endast genom tron på Jesus Kristus. Jakob besvarar snarare frågan ”Hur ska jag leva nu när jag är frälst?” Jakob visar oss att vi först ska ta hand om dem som blir lidande när samhället kommer till korta: änkor och barn. Vad kunde jag ha gjort för den där änkan? Jag har bett för henne många gånger sedan den dagen. Vi kommer inte att kunna lösa problemen för alla änkor i Indien, men vi kan göra någonting. Tack Herre för LMSI, The Lutheran Mission of Salvation India, som följer Jakobs undervisning trots den omgivande kulturen. Änkor i många av LMSI:s församlingar tas om hans både fysiskt och andligt. Några får jobb på kyrkans barnhem. Andra förenar sig med andra kvinnor och blir anställda som bibelkvinnor. De går från dörr till dörr, hjälper behövande kvinnor och berättar evangeliet om Kristus. Vilken viktig uppgift! Dessa bibelkvinnor betalas med motsvarande 9 dollar (knappt 90 kronor) i månaden. Det är en liten summa men den förändrar deras liv radikalt. På grund av minskat stöd har LMSI nyligen behövt minska antalet bibelkvinnor i tjänst hos deras församlingar.”

Skriv en kommentar