”Det är bara en tolkningsfråga.” Är detta orsaken till att det finns så många olika läror och kyrkosamfund?

Många drar slutsatsen att det måste finnas olika sätt att tolka Bibeln eftersom det finns så många olika kyrkosamfund. De flesta kyrkor säger ju att Bibeln är Guds ord. Då måste väl alla olika åsikter och tillämpningar bero på olika bibeltolkningar? Man drar också slutsatsen att Bibeln inte är klar och tydlig och att den enes tolkning är lika god som den andres. Men är det sant?

Bibeln är inte oklar

Är Bibeln i grunden obegriplig så att den behöver subjektiv mänsklig tolkning? Inte alls. Bibeln är påfallande begriplig och avsedd att bli läst och förstådd precis som det står skrivet. Vi medger att vissa ställen kan vara svåra (se 2 Petr. 3:16), men vi har inte rätt att göra en tolkning utifrån en svårförstådd vers. Vi bör utgå ifrån att Gud är kompetent att meddela sig och vi måste undersöka texten i sitt sammanhang för att förstå vad Författaren försöker säga.

Människor må ha en annan mening än texten men det är inte samma sak som att texten kan tolkas olika. Felaktiga tolkningar som enskilda eller samfund gör beror ofta på att man läser in en betydelse i bibeltexten på grund av sina egna eller samfundets antaganden, förutfattade meningar och traditioner. När människor sätter egna tankar och sedvänjor eller vad som är kulturellt och politiskt korrekt över vad bibeltexten säger förvränger de orden så att de passar dem. Detta beror på okunnighet, slarv eller det onda människohjärtat och inte på fel eller brist på klarhet i Bibeln.

Rätt bibeltolkning

Likväl kan vi inte komma ifrån att tolka eller precisera vad Bibeln verkligen säger. Samtidigt som vårt syfte är att låta Bibeln tala för sig själv ägnar vi oss också åt att tolka ord och meningar. Vi använder oss av tillämpbara tolkningsprinciper (ofta kallade hermeneutiska principer) för att säkerställa att vår förståelse verkligen grundar sig på Bibeln själv och inte på våra tankar och känslor. Här finns inte utrymme att i detalj presentera dessa principer, men jag ska nämna några av de viktigaste:

1. Bibeln är sin egen yttersta auktoritet när det gäller vad den säger och menar. Den är Guds auktoritativa uppenbarelse av tillförlitlig sanning förmedlad på mänskligt språk.
2. Ordens naturliga betydelse i sitt sammanhang står i centrum. Vad är ordens tydliga innebörd baserad på det ordval, den grammatiska och den litterära form (berättelse, poesi, syn) som föreligger? Är vår förståelse helt i samklang med Bibeln i övrigt?
3. Tydligare ställen om samma ämne kastar ljus över dem som är mindre tydliga. Svåra ställen får aldrig motsäga centrala och ofta upprepade sanningar (t.ex. Kristi person och verk, rättfärdiggörelse och helgelse, synd och nåd).
4. Den helige Ande kan och vill visa oss vad hans Ord verkligen säger, men utan Anden kommer mycket att förbli förbryllande och lätt att missförstå (se 1 Korintierbrevet 2:1214).

Slutligen kommer vi inte att förstå Bibeln korrekt om vi inte studerar den som en helhet, ett sammanhängande verk. Vi växer i förmågan att känna igen biblisk och obiblisk undervisning ungefär som banktjänstemän lär sig se skillnad på äkta och falska sedlar. De blir bättre och bättre på att känna igen äkta pengar. De granskar pengar så ofta och så noga att de snabbt och effektivt kan upptäcka när förfalskningar dyker upp. Här har vi den springande punkten. Ofta när människor säger: ”Det är bara en tolkningsfråga”, avslöjar de att de inte har en aning om vad Bibeln säger. De har aldrig tagit sig tid eller ansträngt sig att ta reda på vad Bibeln själv säger. Så olika tolkningar är för det mesta olika missförstånd. Botemedlet förblir: ”Studera noggrant Skrifterna” (Joh. 5:39, NIV).

Prof. Forrest Bivens, Forward in Christ 2/2012, Bibel och bekännelse 2/2012

Bild: Lovisa Spaude